Främmande undervattensverksamhet i Stockholms Skärgård.

Det främsta motivet till varför främmande makt vill gå in i Svenska skärgårdar är uppenbart; man behöver öva. De flesta utan insikt verkar missa detta totalt.
Militära enheter är inga självgående robotar, de är fartyg, fordon, farkoster etc. med besättningar.
En besättning utgörs av människor, som behöver utbildas, öva i fiktiva miljöer och sedan i skarpt läge, så långt som möjligt. En besättning är heller inget som hålls i skick av sig självt, den består av personal, som tjänstgör i anställningsform. Att man gjort ett uppdrag med ett visst innehåll och rutt i en skärgårdsmiljö för tio år sedan är knappt värt någonting för förmågan.
Svenska skärgårdar är intressanta för alla parter, både potentiella fiender som allierade.

För övrigt kommer väldigt lite av verkligheten fram till allmänheten. Jag har själv, personligen, gjort en observation en gång, som Försvarsmakten intresserade sig för. Jag fick då i ett förhör redogöra för mängder av detaljer, hjälpa till att fastställa olika typer av data, etc. Mer än så får jag inte skriva, eller yttra mig om, då jag givetvis skrivit under sekretess för denna observation.
"Tack, vi vet var vi når dig och vi hör av oss om vi behöver din hjälp ånyo" var svaret man fick. Sedan dess har de aldrig hört av sig, och jag har aldrig yttrat något.
Dock vet jag att innebörden av min observation är aktuell än idag.
Kort sagt; allmänheten får mycket lite veta om vad som egentligen pågår, och det är av godo.

va vilken anledning är det av godo att allmänheten inte får veta vad som pågår i landet ?

om folket är vetande så håller fler ögon uppsikt , till godo för våran försvarsmakt är min tanke

Det är givetvis ett tvåeggat svärd, det håller jag med om. Försvarsändamål kan dock tyvärr aldrig vara en öppen bok, sedan att den bakomliggande politiken är sluten, det är en annan sak och där anser även jag att mer transparens behövs.

Vad gäller uppsikt; den är relativt stor hos allmänheten även idag, är min erfarenhet.

tror också att svenska skärgården är ett perfekt övningsområde för många olika länder , och att det även används även i dag , klart försvarsmakten inte kan erkänna att detta pågår , de skulle ses som åsnor då .

man får hoppas att de ändå har lite koll på vad som sker , när det händer

tror också att svenska skärgården är ett perfekt övningsområde för många olika länder , och att det även används även i dag , klart försvarsmakten inte kan erkänna att detta pågår , de skulle ses som åsnor då .

man får hoppas att de ändå har lite koll på vad som sker , när det händer

Jag tror tvärtom. Att kränka främmande länders inre vatten i övningssyfte är långt ifrån värt risken för upptäckt.
Det finns ännu inget offentliggjort bevis för den typ av kränkningar ens har skett, så tills vidare utgår jag ifrån att de inte existerar.

va vilken anledning är det av godo att allmänheten inte får veta vad som pågår i landet ?

om folket är vetande så håller fler ögon uppsikt , till godo för våran försvarsmakt är min tanke

Vuxit upp under en sten?

https://www.youtube.com/watch?v=WdsezCWfRmk

Olyckshändelse pga letargi. Sådant händer alla flottor men kanske i synnerhet den ryska?

Olyckshändelse?

Rolf Lindén, C Op vid Blekinge kustartillerförsvar och den som i praktiken ledde verksamheten från fredsstabsplatsen, har skrivit följande:

2001: I morgon är det exakt tjugo år sedan U 137 gick på ute på Gåsefjärden. Vi är tiotalet personer i den eleganta, vackert upplysta salongen. Vi ska delta i invigningen av Marinmuseets utställning om den uppseendeväckande händelsen. Klockan tolv i morgon, med pompa och ståt, öppnas portarna. Men här har vi det trevligt, till och med gemytligt.

Besedin, andreofficeren på U137 och jag småpratar. Vi har träffats flera gånger tidigare. Den ryska vodkan smakar utmärkt och samtalet flyter lätt, ända tills någon abrupt ställer frågan till Besedin:

”Visste ni verkligen inte var ni var?”

Han svarar, med ett skratt:
”-Klart att vi visste var vi var!”


”-Men hade ni någon uppgift?”
”-Klart att vi hade en uppgift!”

"-Vilken då?”
Ett vänligt, men menande leende till svar...

”-Men kärnvapen då, hade ni det?”
”-Det är klart, att vi hade kärnvapenstridsspetsar. Våra torpeder var så oexakta
och våra mål så stora, att vi måste ha största möjliga vapenverkan!”

Efter några ögonblick av total tystnad börjar samtalen igen, tvekande, lite osäkert.
Det tar en stund, innan den goda stämningen åter infinner sig.
Jag har noggrant memorerat Besedins nästan nonchalanta svar.

Olyckshändelse?

Rolf Lindén, C Op vid Blekinge kustartillerförsvar och den som i praktiken ledde verksamheten från fredsstabsplatsen, har skrivit följande:

2001: I morgon är det exakt tjugo år sedan U 137 gick på ute på Gåsefjärden. Vi är tiotalet personer i den eleganta, vackert upplysta salongen. Vi ska delta i invigningen av Marinmuseets utställning om den uppseendeväckande händelsen. Klockan tolv i morgon, med pompa och ståt, öppnas portarna. Men här har vi det trevligt, till och med gemytligt.

Besedin, andreofficeren på U137 och jag småpratar. Vi har träffats flera gånger tidigare. Den ryska vodkan smakar utmärkt och samtalet flyter lätt, ända tills någon abrupt ställer frågan till Besedin:

”Visste ni verkligen inte var ni var?”

Han svarar, med ett skratt:
”-Klart att vi visste var vi var!”


”-Men hade ni någon uppgift?”
”-Klart att vi hade en uppgift!”

"-Vilken då?”
Ett vänligt, men menande leende till svar...

”-Men kärnvapen då, hade ni det?”
”-Det är klart, att vi hade kärnvapenstridsspetsar. Våra torpeder var så oexakta
och våra mål så stora, att vi måste ha största möjliga vapenverkan!”

Efter några ögonblick av total tystnad börjar samtalen igen, tvekande, lite osäkert.
Det tar en stund, innan den goda stämningen åter infinner sig.
Jag har noggrant memorerat Besedins nästan nonchalanta svar.