Främmande undervattensverksamhet i Stockholms Skärgård.

Det vore ur rysk synvinkel snarast tjänstefel
om man inte opererade med ubåtar i våra skärgårdar.

• Risk för upptäckt: Begränsad.

• Risk för att bli bekämpad: Praktiskt taget obefintlig.

• Vad ska vi jaga dem med? FMV hälsar gällande Torped 47 att ”Systemet är även förberett
för att kunna integreras mot helikopter.” (min fetning)

• Vi hade förmåga och var troligen framgångsrika vid ett (1) tillfälle - vid Hävringe 1988.
Statsministern hade givit klartecken för att sänka inkräktaren.
Efter den incidenten ändrade den dåvarande (samma som nuvarande) fienden sitt uppträdande.

• Idag är det bara logiskt att genomföra dessa kränkningar för en aggressiv stat som planerar för -
alternativt genomför förberedelser för - framtida operationer.

För att det efter alla år av misstänkta kränkningar förr eller senare skulle existera bevis som uteslöt allt annat än ubåt.
Nån gång skulle det fastna en ubåt på en kamera, nån gång skulle man hitta en haverared ubåt m.m.
Vi svenskar överskattar Rysslands förmåga att ostört operera med miniubåtar i våra skärgårdar.

Önskade man köpte in två-tre extra sjöoperativa Hkp 14. Samt upprättade förberedda tankplatser på några utvalda ställen i skärgårdarna, för att ge helikoptrarna uthållighet.

Hårdgjorda ytor med en bränsletank och ett attefallshus för tankpersonalen att sitta och lösa soduko i medan helikoptrarna flyger, samt en bajamaja.

Mm.. Men för det första är kränkningar antagligen ganska få till antalet. De sker UNDER vattenytan. På tider på året när få människor vistas i skärgårdarna! Svåra att upptäcka med andra ord.

Sen är det ganska många människor som faktiskt rapporterar att de sett misstänkta saker. Väldigt många! Bland dessa observationer finns en del riktigt trovärdiga. Folk har sett dykare.. Båtfolk har sett farkoster i vattnet bredvid sina båtar o.s.v. Jag har själv träffat en person som tillsammans med andra sett en väldigt misstänkt grej.

Sen har myndigheterna sekretess. Man avslöjar inte eventuella bevis öppet.

Med andra ord så finns nog bevis ja.. Att du inte känner till dom är en annan femma.

Nej, om det fanns bevis skulle allmänheten få ta del av dem.
Att många människor tror sig ha sett misstänkta saker bevisar ingenting.

Nej så funkar det inte. Sekretess.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/rL9yea/uppgifter-sverige-har-sakra-bevis-for-ubatskrankning


Du får gärna precisera exakt vad du räknar som bevis?

https://www.svd.se/bekraftade-ubaten-var-signal-till-smhis-havsboj

Tänker du själv på hur orealistisk ditt resonemang är?
Att stater regelbundet kränker andra staters territorier i fredstid är nog ovanligare än vad du tror, Rysslands förmåga att operera med farkoster på dylikt sätt är nog väldigt överskattad i Sverige.

Man kan ifrågasätta hur enkelt det verkligen är att gömma sig. Miniubåtar kräver moderfartyg och de har dessutom inte särskilt lång uthållighet. Är man i farkost utan tryckskrov klarar man sig många timmar i vattnet, särskilt inte på vintern.

Man jagar inte bara med torpeder. Det finns t.ex. sjunkbomber och minor också.

Man kan också hävda att det vore tjänstefel att röra sig i svensk skärgård i fredstid med tanke på riskerna det innebär. Man ska också komma ihåg att hela Östersjön är omringad av NATO och att det finns fler nationer att övervaka än Sverige. Att simma omkring hos oss är knappast prio 1.

Du har väl ingen aning om vad Ryssar prioriterar.
Det kanske faktiskt är så att dom simmar runt i skärgården utan att vi vet något. Dom har gjort det förr .

Det finns en väsentlig skillnad mellan Sverige och många andra nationer: Skärgård.

Vi har en, liksom Finland.
Den är en av våra bästa försvarslinjer, men den ger lika många möjligheter för en fiende.
Och det lär vara ett av skälen till att man är här.
De baltiska länderna, Polen, Tyskland, Danmark... några öar här och var. I praktiken dock skärgårdsfritt.

Och jodå, jag vet vad man jagar ubåt med.
• Minorna har egenheten att (oftast) vara fasta. Drar vi av upp till 600 kg trotyl så skakar vi om ubåtsbesättningen och med lite tur så skadar vi både ubåt och manskap, men... det går inte riktigt att jaga fienden med ett fast vapensystem.
• Sjunkbomber är ett vapen vars precision är i klass med en trébuchet, ungefär.
När vi sköt en full Elma-salva, var det 36 granater som slog ner i vattnet och täckte ungefär en fotbollsplan.
Av det skälet projekterades Alecto-systemet till Visbykorvetterna. De var att betrakta som uppföljare till Elma-granaterna, men med större stridsdel och... (trumvirvel) målsökande.
• Målsökande torped är det enda som ger någorlunda möjlighet till effektiv ubåtsjakt. I synnerhet från helikopter, då ubåten kommer att ha betydligt större besvär med att ha koll på helikopterns position.

Räckvidd...
Ubåtar modell Piranja (Projekt 865) hade en räckvid om 1 000 nautiska mil i övervattensläge och 260 nm i undervattensläge. Det räcker alldeles utmärkt för en operation i Karlskrona skärgård om Baltijsk är hemmabas. Och i dessa gick dykarna torrskodda innan de gav sig ut genom slussar.
Det byggdes inte många Piranja-båtar. Men med tanke på specialförbandens roll i den ryska krigsmakten, varför skulle man någonsin ha slutat utveckla mindre ubåtar för deras operationer?

Och vilka risker det innebär att kränka svenskt territorium?
Tja, med tanke på Göran Frisk bedömt att risken att bli bekämpad är lägre än 1 % så...
Mot slutet av 80-talet hade den svenska ubåtsjaktstyrkan blivit duktig. Fanns massor av erfarenhet bland marinofficerar och sjömän; man hade slipat på taktiken under hela 80-talet och det politiska hindret för att döda ryska matroser var i praktiken undanröjt (statsminister Ingvar Carlsson godkände sänkning av ubåten vid Hävringe-incidenten).
Ändå fortsatte Ryssland - med ett lite justerat taktiskt uppträdande - att kränka svenskt vatten.

Varför gör man det här?
Vilka är Rysslands motiv? Enkelt. Muppar man sig med sitt jaktflyg och hotar svensk signalspaning eller genomför fingerade kärnvapenanfall med strategiska bombplan så skickar man ut politiska signaler och kan uppnå den sortens syften.
Men agerar man under vattnet, osynligt, så tränar man inte bara sin personal och skaffar sig lokalkännedom. Då uppnår man även militära syften. Och med ryssarnas traditionellt flytande skala mellan krig och fred, så...

- - - - -

Bonusmaterial:

Från ett föredrag med konteramiral Claes Tornberg hos Sjöofficerssällskapet.
Vid 34:07 visar han en film om Hävringe-incidenten; ett tillfälle då vi, av olika skäl,
hade ubåtsjaktstyrkan på rätt ställe.
Autentiska filmbilder och ingen mindre än Hans Villius som speaker. Enjoy!

https://youtu.be/FGnuLbx4OTs?t=2047

Det främsta motivet till varför främmande makt vill gå in i Svenska skärgårdar är uppenbart; man behöver öva. De flesta utan insikt verkar missa detta totalt.
Militära enheter är inga självgående robotar, de är fartyg, fordon, farkoster etc. med besättningar.
En besättning utgörs av människor, som behöver utbildas, öva i fiktiva miljöer och sedan i skarpt läge, så långt som möjligt. En besättning är heller inget som hålls i skick av sig självt, den består av personal, som tjänstgör i anställningsform. Att man gjort ett uppdrag med ett visst innehåll och rutt i en skärgårdsmiljö för tio år sedan är knappt värt någonting för förmågan.
Svenska skärgårdar är intressanta för alla parter, både potentiella fiender som allierade.

För övrigt kommer väldigt lite av verkligheten fram till allmänheten. Jag har själv, personligen, gjort en observation en gång, som Försvarsmakten intresserade sig för. Jag fick då i ett förhör redogöra för mängder av detaljer, hjälpa till att fastställa olika typer av data, etc. Mer än så får jag inte skriva, eller yttra mig om, då jag givetvis skrivit under sekretess för denna observation.
"Tack, vi vet var vi når dig och vi hör av oss om vi behöver din hjälp ånyo" var svaret man fick. Sedan dess har de aldrig hört av sig, och jag har aldrig yttrat något.
Dock vet jag att innebörden av min observation är aktuell än idag.
Kort sagt; allmänheten får mycket lite veta om vad som egentligen pågår, och det är av godo.