
Berättat är däremot inte att 81-åringen, skriven i Västerås, ofta bor på en anläggning med stugor att hyra i trakten som ägs av en kvinna som är hemmahörande i området.
Denna kvinna lärde en gång i världen känna två bröder som bodde hela sina liv tillsammans i ett av byns röda hus och som var duktiga och uppskattade snickare.
Innan de dog med några års mellanrum för ett drygt årtionde sedan testamenterade de gården till kvinnan. (Hon fick av bara farten även deras sommarhus i Norrland.)
Andra människor i trakten säger att kvinnan lurade bröderna. Att hon lindade dem runt sitt finger. De tycker att hela historien stinker.
Men de vill vara anonyma. Husfrid ska råda. Den ende som träder fram, en man vid namn Ingemar, rycker lite på axlarna.
– Det här gick nog inte helt rätt till. Men det är inte hela världen.
– Bröderna hade inga barn och fastigheten hade tillfallit allmänna arvsfonden om den inte testamenterats till henne.
Du måste vara medlem för att kunna kommentera