Citat:
Ursprungligen postat av
WykkedWitch
Hur många sfärer och nivåer finns i andevärlden?
Är vi överens om att Mellanvärlden är dit man kan vara och slutföra jordiska besvär innan man eventuellt väljer att gå ner på jorden igen?
Det är också vanligt att man designar ungefär vad som skall ske när man gått ner på jorden.
Jag är inte övertygad om att det finns en mellanvärld, men andevärldar finns tror jag.
Det finns nio världar:
1) Asgård
2) Vanheim
3) Muspelheim (Eldjättarnas rike)
4) Midgård (för människor)
5) Alfheim, för ljusalfer och älvor.
6) Svartalfheim (under marken, för Svartafer och Dvärgar).
7) Jotunheim för jättarna.
8) Nifelheim för isens och kylans jättar.
9) Hels rike, för de döda som inte kommer till Valhall, eller någon annan Guds område i Asgård, eller som lever i sina gravar under jord med Svartalferna.
I folktron som är min tro (tillsammans med Judisk etik för livsstil) kommer människor tillbaka och spökar och lever rövare, oftast för att de blivit mördade eller orättvist behandlade i livet. De får inte frid, kan inte släppa och gå vidare (det är inte bara döda som har svårt att släppa orättvisor).
Andra gånger kommer döda tillbaka för att besöka älskade anhöriga eller för att varna och ge råd.
Faktum är att människans ande består av flera olika delar i folktron. Den som lever har livsande i sitt blod och en annan livsande i sin andning/andedräkt.
Människan har en vålnad, kallad vård, som kan resa (=astralresa) ut ur kroppen och i världen och världarna. När människan dör lämnar vården kroppen för gott och reser oftast till sin Guds boning eller till Hels rike (ordet är ursprunget till ordet helvete).
Blodet och kroppen som innehåller blod med livsande kan begravas så den livsanden hamnar i joden hos svartalferna.
Livsanden i andedräkten far ut i atmosfären och en del av den livsande i blodet som kremeras går ut med röken i atmosfären där den lever vidare med ljusafer.
Människan har även hug och håg, ord som vi idag skulle kalla motivation eller tanke och känsla. Hugen och hågen går troligen med vården även i döden så den dödes ande behåller delar av sin personlighet (en nödvändighet för att vissa ska kunna vara osaliga).
Människans olika andliga delar hamnar alltså i olika ställen världarna.