Är alkoholist. Borde sluta men vill inte

I detta läget kan ju det vara bra med en vit månad, så håll upp. Därefter så kanske du kan ta en öl med polarna. Är ju inte säkert att du måste vara helt torr.

Det är ok om du inte vill gå på möten just nu, men jag vill bara bemöta det du skrev:

Innan jag gick på mitt första möte trodde jag att jag skulle få möta samhällets absoluta botten. Människor som inte ens kåkfarare vill veta av. Så visade sig inte vara fallet - de flesta där har verkligen tagit tag i sitt liv, gjort beundransvärda insatser för att tillfriskna och kunde dela med sig både kunskap och inspiration. Jag projicerade min egna usla självbild på andra. Du är inte en misslyckad människa bara för att du har utvecklat ett beroende, det kan hända oss alla, oavsett samhällsklass och bakgrund.

En vanlig definition på alkoholist är en person som dricker bra mycket mer än vad jag gör. Oavsett hur lågt man har sjunkit så finns det alltid någon som är värre. Dricker jag 10 öl om dagen så är man alkoholist om man dricker 20. Dricker jag kopiösa mängder alkohol om dagen så är alkoholisten den som ligger utslagen på gatan, jag kan i alla fall behålla jobbet och betala hyran. Steg ett handlar om att bryta denna förnekelse, vilket du verkar ha gjort i och med trådens rubrik?

Ska fundera. Vet ju att jag borde fortsätta nykter. Men känns så mycket som att det är att slösa bort kvällen.

Ja du har rätt. Gav mest uttryck för min bild av vad det är, jag vet att jag har fel. Känner igen det du skriver om att det alltid finns någon som är värre.

Du är ju fullkomligt dum i huvudet.
Ska rösta för att införa arkebusering. Då är det dig de skjuter direkt. Jävla idiot.

skillnad på njuta och ha ett s.k beroende.
Sen är det aldrig bra att byta ett beroende mot något annat som många tipsar om här....

Chefen säger att jag måste vara med på något meningslöst IRL-möte imorrn bitti så kommer bli lugnt ikväll oavsett om det blir helnyktert eller med lite alkohol. Hade tänkt ta en admin-dag hemma, men det här var väl det bästa egentligen.

Har just läst igenom den här tråden från början till slut och vill börja med att tacka för att du delar med dig!

Jag är själv nykter alkoholist och narkoman sen 2014 och tänker att jag gärna delar med mig av några reflektioner som dykt upp när jag läst tråden och också lite om hur vi inom 12-steg pratar om beteenden och effekter som du beskriver.

Du beskriver gång efter annan vad som händer när du försöker dricka med måtta "Med måtta går bra fram till öl tre typ. Sen hjälper alkoholen hämningarna att släppa och jag dricker till det är slut typ.". I AA pratar man om ett merbegär som infinner sig när vi alkoholister börjar dricka, det vill säga att när vi väl börjat dricka så skapas ett merbegär efter att få dricka mer alkohol. Detta merbegär är inte en normal reaktion på alkohol utan särskiljer oss från normalbefolkningen och det är därför normala människor inte verkar ha några större bekymmer att sluta dricka efter 2-3-4-5-6 öl medan vi alkoholister ofta dricker långt längre. Vi alkoholister förlorar helt enkelt kontrollen över mängden vi dricker när vi väl har börjat.

Att förlora kontrollen över mängden vi drack hade ju inte varit något särskillt stort problem om det var så att det var vårt enda problem, vi hade helt enkelt kunnat gjort det du gjort flera gånger nu och helt enkelt bara slutat att dricka och inte börjat igen. Problemet är att alkoholisters största problem inte är alkoholen utan hur vi mår när vi inte dricker. Det som brukar hända när vi slutar dricka är ofta att vi först kan känna att vi måt bättre, får saker gjort osv men ganska snart så kommer tristessen och det dåliga måendet. Du precis som jag och precis som egentligen alla andra alkoholister känner att vårt problem egentligen är vårat psykiska mående. Du skriver till exempel "Känner att jag måste söka vård nu, i första hand för mitt psykiska mående, men ska då också berätta om ölen. Lite antidepp kan förhoppningsvis ta bort en av mina största drivkrafter att supa.". Det här är drivkraften till att vi alla hela tiden börjar dricka igen eftersom livet utan alkohol (eller droger) är så grått , tråkigt och känns meningslöst att vi helt enkelt börjar dricka igen.

När vi befinner oss i tillståndet av att känna oss ensamma, livet känns meningslöst och tråkigt och det enda vi kan känna oss är rastlösa och missnöjda så kommer vår hjärna att gång efter annan lura oss att börja dricka igen och jag tycker du beskriver det så bra i ett av dina inlägg där du skrev "Lika bra att jag stannar och köper något gott att äta på mataffären bredvid". Parkerar utanför Systemet. "Äh, lika bra att gå in o köpa två öl, det skulle sitta fint i kvällssolen". Köper en platta öl sätter mig i bilen och åker hem utan att ha köpt någon mat.". Det här är ett praktexempel på hur vår hjärna lurar oss att börja dricka igen. Det är lätt att man dagen efter känner sig totalt galen efter att ha blivit lurad av sin beroendehjärna men det är bara en del av sjukdomen.

Det blir nästan som ett ekorrehjul där vi först av olika anledningar börjar dricka igen, vi förlorar då kontrollen över mängden vi dricker. Vi vaknar upp känner avsmak för drickandet och bestämmer oss för att sluta. När vi väl slutat så är det bara en fråga om tid innan vi börjar ledsna på hur vi mår som nyktra att vi snart låter oss luras av vår hjärna att vi nog kan klara av att dricka lite grann eller helt enkelt känner att vi skiter i det där med nykterheten för att det ändå är så trisst att vi börjar dricka igen.

Efter ett tag är det vanligt att vi slutar kämpa för en period och dricker precis så mycket som vi vill för att det helt enkelt är för jobbigt att kämpa emot. Sen börjar en ny period av att försöka ta tag i sitt problem med samma ekorrehjulsproblematik.

Jag hör att du verkar ha en rätt bestämt uppfattning av vad 12-steg är, men jag tror du missförstått konceptet helt. 12-steg handlar 0% om att gnälla över vårt drickande, berätta hur sketet livet är eller hur mycket vi saknar det. Det enda de 12 stegen är till för är att göra något åt hur vi mår när vi inte dricker så att vi inte ska hamna i känslan av tristess, meningslöshet och nedstämdhet som gör att vi börjar dricka igen. Jag tror också du skulle bli förvånad över hur väldigt städade de flesta människor som går på AA är, den stora merparten är helt vanliga människor från alla samhällsklasser och yrken men som har en sak gemensamt, alkoholismen.

Om du vill snacka får du jättegärna skicka ett PM! =)

Intressant att läsa din berättelse tack för att du tar dig tid. Det verkar som att du har korrekta förklaringar till mitt beteende. Det stärker mig lite i en känsla av att jag inte är ensam. Hur gjorde du för att sluta? Har du slutat helt?

Det har gått sådär för mig senaste dagarna. Drack några öl på födelsedagsfirandet i onsdags, trots att alla här sa åt mig att låta bli. Ville inte sticka ut. Jag drack inte mer än någon annan och var inte särskilt berusad när jag åkte hem runt midnatt. Gick och la mig när jag kom hem och upp till jobbet dagen efter. Men tror den kvällen satte igång något inom mig. I lördags störtade jag iväg till systemet strax före stängning och köpte en platta. Köpte ostbågar på vägen hem. Satt och väntade på att klockan skulle bli tillräckligt för att börja. Drog i mig alla ostbågarna och den mesta av ölen.

Mådde sjukt dåligt i söndags. Både rent fysiskt av bakfyllan och psykist av att ha varit så dum. Åt pizza men drack inget mer i söndags. Men nu idag är jag så jävla sugen på att dricka mer. Trots att det inte var så kul i lördags som jag mindes det. Funderar på om det går att ta ut en kompdag för att inte behöva vänta till helgen med att dricka mer. Ska ju inte egentligen. Jag ska ju sluta. Någon med råd?

Nej nu håller du stången. Minst en månad. Tänk om du förlorar jobbet, då är du helalkis.

Jag har varit helt nykter och drogfri sedan maj 2014, om du vill veta ungefär var jag befann mig då så kan du gå tillbaka och läsa i den tråd jag skapade när jag bestämde mig för att sluta med heroin tidigare samma vår: (FB) Tända av heroin, bästa hemmakuren

Från början var mitt enda mål att sluta med heroin men jag hade egentligen inga större planer på att sluta dricka eller röka cannabis. Jag såg mig inte primärt som en alkoholist trots att jag under flera år hade druckit mellan 5-15st starköl varje dag blandat med såväl benso och cannabis. För mig handlade det alltid om någon typ av självmedicinering eftersom jag skydde att vara nykter som pesten. Jag hade en drog för varje känsla i min kropp, men i slutänden så förstod jag att det inte var någon särskilld drog som var mitt problem, utan hur jag faktiskt mår när jag inte dricker och knarkar.

Jag bestämde mig för att jag skulle bli helt ren och ta ett nykter beslut om min framtid och faktiskt ge nykterheten en ärlig chans. Jag började gå på 12-stegsmöten och insåg att det 12-stegsprogrammet bara handlar om att få ett känsloliv som gör att vi mår bra och att vi då kan ta det sunda beslutet att faktiskt helhjärtat inte vilja dricka och heller inte ha något sug efter det. Till en början var det väldigt mycket av en kamp, men nu ett antal år senare så kan jag helt ärligt inte tänka mig tanken hur det ens skulle vara att ta en fylla. Jag tog egentligen aldrig något beslut om att jag aldrig tänkte dricka eller knarka igen, men efter nåt år i nykterheten så var det som att jag inte längre hade någon som helst önskan att göra det längre.

Jag var på ett AA-möte ikväll och tänkte faktiskt på den här tråden och hur det folk delade om hur det hade varit för dom påminde så himla mycket om det du beskriver i den här tråden. Eftersom jag är även är narkoman med allt vad det innebär så skiljer sig min historia lite från din, men slogs ändå av hur väl du beskrivit precis samma fenomen och känslor som så många av oss tidigare har levt i och känt, men som vi faktiskt lyckats övervinna.

Jag önskar dig verkligen all lycka och menar verkligen att du gärna får skicka ett PM om det är så att du vill höras och prata om hur man kan gå till väga för att ta tag i en förändring till ett bra och nyktert liv! =)

Har druckit varje dag sedan april. Haft perioder senaste åren nyktra omkring 10dagar. Är 47 år. Druckit hårt sedan 16-17års ålder. Med vissa uppehåll på som mest 6månader. Tror att jag aldrig kommer sluta. Konstiga är att alla värden är ok och över normala. Då jag påtalar mängderna och att det syns på något blodprov så är läkare förundrade. Minns inte vad värdet heter. Har haft problem med arbetsgivare pga av det. Jobbat och haft anställning 31år med undantag av några månader av sjukskrivningar. Räkna bort 2 år. Vilket är mkt. Men alltid sköt mitt jobb u.a. Jag kommer förmodligen supa ihjäl mig.