Varför leva som en lodis (FIRE) för att kunna slippa jobba?

Om man kan det vet man inte innan, som allt annat här i livet är det dumt att ge upp innan man ens försökt. Om man inte försöker göra någonting som inte är säkert så kommer man inte göra mycket. Alla kommer inte kunna spara till FIRE heller utan en hel del kommer bränna pengarna innan dess.

Det vet man redan att det inte går. Man är inte vidare begåvad om man inte kollar upp chansen att lyckas innan man drar igång något.
Man är inte vidare smart om man satsar 110%, sliter som ett djur, för en 0,001% chans att lyckas när man redan har en bättre och fungerande plan som inte kräver extra insatser.

Ja då får man nöja sig med att vara Svensson med medelmåttig lön och slita i en massa år för att lyckas gå i FIRE med låga utgifter som sitt enda alternativ till ett liv där man kan ägna sig åt saker man får glädje från. Alla väljer själva hur de vill göra, låter dumt i mina ögon och ge upp direkt, tänker man så lär man som sagt inte lyckas med något speciellt här i livet.

Ser att du är i "vild" diskussion med flera här inne, tyvärr har det sedan många sidor tillbaka i min trådstart blivit en fire vs lönearbete vilket inte var den urspringliga frågeställningen.

Du verkar leva ett FIRE liv, vad säger du kring möjligheterna att göra detta som en medelklassfamilj med fint hus (i storstad) samt ha bil, utöva nöjen och resor? Jag gav från början exemplet på att FIRE människor ofta är två bohemiska personer utan planer på familjebildning (alt ett barn som får leka med kottar) Vad säger du kring detta?

Av de som bloggar och outar sina FIRE planer, det finns väl några stycken, är det väl åtminstone en familj med barn? De tror jag har som mål att leva hela familjen utan att arbeta och detta genom att klara sig på 20k netto i månaden.

Det är dessa jag tänker på:

"För några år sedan började Oskar Lindberg blogga anonymt under namnet ”Fantastiska farbror fri”. Nu är han öppen med hur han att disponerar familjens pengar och tid. På bloggen kan man också ta del av mängder med tips om hur man sänker sina utgifter."

De är väl typiska bohemer som ifrågasätter konsumtion och medelklassens livsval.

Ja inte skulle jag nöja mig med den livsstilen!

Att knega ihop pengar så man kan sluta arbeta vid 40 men ändå upprätthålla en övre medelklasslivsstil är nog lite av en paradox, folk som tjänar så bra att de skulle kunna ro iland det lär inte vara intresserade av att sluta jobba vid 40!

Du har nog rätt i att FIRE i jantesverige främst verkar locka typer som är beredda att försaka i princip vad som helst för att slippa arbeta och sedan komma med en hel räcka försvarsargument om hur fel det är att leva och konsumera som folk i allmänhet och att de insett att resor och konsumtion inte gör dem lyckliga. Att späka sig ekonomiskt ger dem dock tydligen en enorm kick!

Förr gick folk i kloster för att få samma kick av att leva asketiskt, nu verkar FIRE ha ersatt klosterlivet.

I USA dätemot så verkar de ha lagt ribban tio gånger högre, de som satsar på FIRE.

Alt1
Slita som ett djur i många år för att försöka bygga upp något så att du med låg chans sen ska kunna jobba med ditt intresse resten av livet. Se för guds skull inte till att tappa det intresset, eller låta det dö av att du jobbar med det längst med vägen.

Alt2
Slita ”som vanligt”, i många år med hög chans att lyckas för att sen kunna hålla på med dina intressen resten av livet. Ändrar sig något så har du friheten att ändra vad du vill göra. Men för att göra det så kan du inte lägga tusentals kr i månaden på bensin, cigg och nocco.

Nej det är inte alternativen. För det första behöver man nödvändigtvis inte slita mer för alt 1, om man vill arbeta färre timmar innefattar ju alt 1 just det. Sen så tycker vi människor det är mindre jobbigt att göra det vi gillar än sådant vi inte gillar.

Men jag är ju inte heller förvånad att det är så man ser på det i ett land där en lön på 60k/mån anses vara en väldigt hög lön. Visar inte direkt på någon vidare idérikedom. Men folk får ju göra som de vill i livet.

Jag tror att det är där det faller för dig, du tror att alla har samma alternativ som dig själv.

Beror ju på vad man är intresserad av kan det ju absolut vara dom alternativen som är aktuella. Är man intresserad av t.ex en sport, musik, skriva böcker eller vad fan det nu är så är det väldigt väldigt svårt i vårat samhälle att tjäna pengar på det om du inte investerar mycket tid och har lite tur på vägen.

Det är ingen som har intresset ”inte jobba”. Det är bara ett sätt för att ha mer tid till sina faktiska intressen. Att gå ner i tid kan fungera för många men inte alla. Det går t.ex inte (för de flesta) att jobba 50% medans du klättrar berg i amazonerna.

Personligen tycker jag att det avgörande argumentet emot ”men jobba emot tjäna pengar på era intressen istället” är att jag faktiskt utvecklas och förändras som person. Det är väldigt få av dom intressena jag hade för 10år som fortfarande är en hög prioritet i mitt liv. Att jag skulle ha samma intressen och vilja samma sak om 25år ser jag som ganska osannolikt. Enda sättet för att maximera min chans att kunna leva som jag själv vill är så alltså att se till att jag har friheten att välja själv, och ändra mig när det behövs.

Visst innefattar det mesta en viss mängd “tur” i dagens samhälle, däremot vänder jag mig emot att det på något vis skulle vara krav på att “slita som ett djur” inom speciellt många områden. Speciellt eftersom det ofta finns en rätt stark koppling mellan att ha ett intresse inom ett område och ha fallenhet för det. Sen är det ju så att i alla branscher finns det ju olika nivåer av prestige i de olika positionerna, om man skall definiera att jobba med musik som att bli väldigt känd artist ja då är det ju låg sannolikhet för att lyckas även med mycket arbete. Men så är det ju som sagt inom de flesta branscher, om bara absoluta toppskiktet är det som duger kommer det vara troligt att inte nå dit.

Vad gäller arbeta mindre i allmänhet för att kunna klättra berg eller liknande så har man större möjligheter att styra sin arbetssituation än vad folk verkar vara medvetna om. Visst kanske det kräver att man först visar att man inte bara sitter och fikar bort hela arbetdagen utan att leverera något större värde innan friheterna ges, men att få frihet är annars rätt enkelt nu när allt kan skötas digitalt.


Det ena utesluter faktiskt inte det andra heller, man kan ju göra något man är intresserad av och spara pengar samtidigt om det är något man vill. Sparande skall man ju ha oavsett.

Jag har ett relativt stort intresse för det jag jobbar med och kan också säga att jag har hyfsad fallenhet för det. Om detta jobb inte var lika vanligt som det är, i stil med musiker (där ett fåtal lyckas och faktiskt kan leva på det medan resterande 99% tjänar minimalt) skulle jag dock aldrig orka sitta och jobba med det så intensivt för att bli tillräckligt bra på det och ha en chans att konkurrera med dem som på riktigt är bra på det (dessutom är jag inte tillräckligt smart för det i mitt eget tycke). Min personlighet är dessutom sådan att jag inte är särskilt stresstålig och även om jag försökt många gånger slutar det alltid i utbrändhet några månader senare, oavsett hur intresserad jag är av ämnet.

I övrigt instämmer jag, älskar man musik och har alltid gjort bör man satsa på det. Om det skiter sig kan man alltid bli musiklärare, till exempel. Det finns alltid utvägar, så har man en brinnande passion för någonting ska man köra på det. Du underskattar dock hur vanligt det är att folk inte har en jäkla aning om vad de vill med sina liv, inklusive jag. Om jag var FIRE idag har jag ingen aning vad jag annars skulle göra, även om jag instinktivt känner på mig att jag ändå vill vara FIRE. Det är så mycket skönare att leva ett liv och utforska olika möjligheter med vetskapen att man är ekonomiskt stadgad och inte behöver oroa sig för den biten. Folks passioner och driv är dessutom flyktiga, precis som lfh poängterat, och dagens intresse behöver inte vara lika aktuellt och spännande imorgon. Att då ha möjligheten att prompt byta bana och göra något annat ger en sann frihetskänsla.

Men jag får en känsla att undertonen i dina svar är ganska egocentrerade. Du och jag kanske har ett jobb där vi kan jobba digitalt och har lite erfarenhet och kan göra lite som vi vill bara vi sköter jobbet, men du får tänka på att många inte har det privilegiet. Då blir det plötsligt mycket svårare att kombinera deltidsarbete med att klättra berg.

Problemet är som sagt att alla är olika, och majoriteten inte är som dig.


Är man intresserad av att spela trummor så är det ju artist typ det enda sättet att tjäna pengar på det? Visst du kan ju bli musiklärare eller liknande, men då är ju inte din huvudsakliga arbetsuppgift det du faktiskt brinner för utan något annat. Något annat som vissa faktiskt inte vill vara tvingade till att göra.


Skitfint om man som dig och mig är intresserad av typ programmering eller liknande och kan jobba med det (ja, jag jobbar med ett av mina intressen jag med). Men för alla dom som jobbar i t.ex förskola då? Alla är inte som dig.


Vilket jag ju är ett bevis för. Men då är jag lyckligt lottad att både vara lite intresserad och därmed ha en fallenhet för vad jag sysslar med. Men alla är inte som mig och har det privilegiet, och även för mig har jag svårt att tro att jag vill fortsätta med det här tills jag är 65.