"Det är nog nu" - menaliteten

Eller “Det räcker nu”, är vanligt förekommande utrop ifrån de som kallar sig själva “nationalister”, eller “konservativa”. “Det räcker nu” till exempel säger så otroligt mycket om deras mentalitet. De anti-vita som vill ha mer invandring uttrycker sig aldrig på det sättet. Om de tycker att någon “nationalist” uttalat sig rasistiskt på sociala medier exempelvis, så säger de aldrig “Det räcker nu”. Någonstans betyder den meningen att det är okej att bete sig illa, men till en viss gräns, och när gränsen är nådd, ja DÅ räcker det. De anti-vita tycker inte att det är okej att uttrycka sig rasistiskt i huvudtaget, inte ens på ett milt sätt. Minsta lilla “rasistiska” uttryck och så blir man kraftigt tillrättavisad och fördömd. Det räcker med att en fattigpensionär skriver “Skäggbarn” om “afghanska flyktingar” på sociala medier så kan de bli stämda för “hets mot folkgrupp” och få betala 15.000 kr i böter. De som anmäler gör det för minsta lilla “kränkande” kommentar och domaren sätter starka straff utan att ens fundera om det är grymt eller inte. Det har faktiskt hänt, många gånger i vår tid. De har ingen tolerans för någon form av “rasism” och det säger de ofta öppet också: “Nolltolerans för rasism”. Men däremot verkar de som kallar sig själva för “nationalister” ha en slags toleranströskel över hur de anti-vita beter sig. Varför tolererar de som kallar sig själva för “nationalister” och “konservativa” all antivitism ifrån början? Varför verkar de tycka att “det är nog” när det blir för mycket av den eller någon redan farit illa? Varför har många på vår sida inte nolltolerans för antivitism?

En teori om varför denna toleranströskel endast existerar hos de som motsätter sig invandringen och inte de som är för den, kan bero på att:

a) Invandringskritiker är vana att bli illa behandlade och projicerar därför sin tolerans mot sin mening motståndares synder på ett väldigt generöst sätt. En misshandlad hund är rädd att bita hårt tillbaka mot den som misshandlar.
b) Den anti-vita religionen är oförlåtande i sin lära, det gör invandringsvurmarna hänsynslösa och intoleranta mot alla som inte följer deras moral och etiska spelregler. Den “nationalistiska” eller “konservativa” sättet att se på moral och normer är mer relativ. Hur man säger saker är inte lika viktigt, därav toleransen.
c) Många är fast i tanken de anti-vita är goda någonstans, men att det de gör ibland kan bli för överdrivet och tokigt och det är först då skadan syns som “nationalisterna/konservativa” reagerar på. Exempelvis om en anti-vit politiker säger att en kommun ska satsa på att ge icke-vita invandrare betalda körlektioner så att de slipper stå för kostnaden själva, för att ge dem större möjligheter att få jobb, vilket resulterar i att man samtidigt diskriminerar inhemska svenskar som kanske också har svårt att få jobb. Då blir liksom det “nog” där.

För att summera:
De antivita fördömer “rasismen” så fort en vit person tänker något rasistiskt. Synden uppstod i ögonblicket som den “rasistiska” tanken kom. Även om en vit person uttrycker något väldigt milt, så är det fortfarande synder vi talar om och dessa synder tar de på absolut fullaste allvar.

De vita människor som kallar sig “höger”, eller “konservativ”, eller “nationalister” som är emot invandringen och politisk korrekthet, de brukar ofta säga att “det är nog NU” när det blivit “för mycket” invandrare i Sverige. När man väl ser resultatet och konsekvenserna i samhället, det är DÅ som det är nog enligt dessa människor.

När vi tänker på moral och jämför de båda sidornas sätt att se på orätt, kan man slänga en blick på den kristna bibeln för att sätta detta i perspektiv. I det gamla testamentet var otrohet förenligt med dödsstraff, men otroheten räknas först när man väl varit fysiskt otrogen med någon. Men i nya testamentet kom Jesus och skärpte till detta en aning, han sa att otroheten redan räknas innan man begår själva handlingen. Man begår alltså otrohet i hjärtat bara av att tänka otrohetstankar och titta med lustful blick mot någon annan.

Detta är tusenårig spirituell och psykologisk om vad som räknas som “synd”. För att sätta Jesus skärpa på de anti-vita syndarna, så var det inte “nog” när vi vita väl blir/blev i minoritet i vårt hemland, det var “nog” redan på 1960-talet när någon ens tänkte tanken på att göra våra länder “mångkulturella”. Synden började i hjärtat och i tanken.

Vad vi som är i opposition till de anti-vita bör göra för att få kraft är att fördöma deras hjärtan lika rått, oförlåtande och hänsynslöst som de de gör mot oss. Vi bör göra det varje gång de ens yttrar det minsta lilla negativa om vårt folk eller rättfärdigar mer invandring till våra hemländer som vi vet leder till att vi tvingas till minoritet i vårt eget hemland. Det är inte “nog” när skadan redan är skedd, det är nog när den första anti-vita tanken uppstod.

Tänk som Jesus är mitt tips.

Kan det vara underläget som är orsaken?
När någon i underläge hela tiden blir projicerad på (och skammad, kritiserad, anklagad) så äter sig projektionerna in och personen/gruppen börjar omedvetet identifiera sig med anklagelsen.
På ett plan känner man sig ond och dålig. Det gör att motståndet blir försvagat. Man blir en "under dog" som inte riktigt hittar sin självklara position först innan man går i svaromål/ gör motstånd. Tänk alkoholisthustru som säger nu är det nog om och om igen. Eller någon skuldbenägen person som accepterar övertramp och gränslöshet tills bägarn rinner över och först då försöker sätta gränser men saknar kraft och pondus.

Detta var ett fantastiskt perspektiv, och otroligt väl skrivet.
Är det ok om jag använder den här kommentaren i en bok som jag håller på och skriver om detta ämne?

Har noterat att olika typer använder sig av uttrycket (inte bara white nationalists). Utöver under dog poängen så bottnar det nog sig att många förargar sig över situationen och dess omständigheter och har gjort det under en längre tid, många dessutom under tystnad då de inte direkt har nån att ventilera sig med. De läser dagligen om bilbränder, skottlossningar osv och känner en underliggande frustration och när något som är lite över det vanliga så blir de verbalt reaktionära för stunden för att ventilera frustrationen (det är nog nu).

Med det sagt tror jag inte det direkt finns någon tröskel egentligen, utan de flesta av dom har nog en nolltolerans också egentligen mot gängvåld, våldtäker etc som de reagerar mot. Det är inte så att de säger det är nog nu en gång vid en viss nivå och sen är de bra eller att de börjar agera, problemet är nog att de i grunden upplever en maktlöshet (de kan ju inte ge folk som skriver antivita kommentarer böter för minsta lilla som motståndarsidan kan göra tex). Så ett reaktionärt uttryck med (kanske ofta undermedvetet) syfte att ventilera sin frustration.

Det har att göra med att de innerst inne vet att de har fel.

Hade de varit övertygade om att de hade rätt, även om de hade fel, så hade de betett sig som vänstern istället.

Ja, för jag är övertygad om att jag har moraliskt rätt, och jag har noll tolerans för antivitism.
Förstår bara inte varför inte alla andra på min sida har samma toleranströskel som mig och vänstern.

Det är sant. Som icke-vit kan du ha vilka åsikter du vill. Men som vit, eller som vit heterosexuell man, får du absolut inte ha vilka åsikter du vill. Om du är vit, och anser att massinvandringen från MENA har lett till ganska många negativa konsekvenser, då är du "ond". Om du som vit man anser att feminismen har spårat ut och endast handlar om självmotsägelser och hat mot män, då är du "ond". Om du som vit heterosexuell man tycker att det är olämpligt att barn på dagis blir matade med HBTQ-propaganda, då är du "ond". Om du har alla dessa åsikter, då är det inte mycket skillnad mellan dig och Adolf Hitler.

Detta är lite överdrivet, men det finns faktiskt en hel del sanning bakom det. Jag slutade diskutera politik, religion och biologi med svenskar för några år sedan. Det går inte. Svenskar är extremt känsliga för alla åsikter som inte är accepterade i mainstream-media. Feminism, miljöhot, HBTQ-frågor, Socialism och anti-rasism. Det är ungefär vad du kan diskutera med de flesta svenskar.

Vi lever även i en kultur där människor skolats in till att sexualiteten är närapå en uteslutande del av det psykologiska jaget och anklagelsen att den med dessa åsikter skulle vara en incel används rätt effektivt oavsett sanninshalt. I boken "The Rise and Fall of the Third Reich" tillämpas även modellen att Hitler skulle varit sexuellt avundsjuk på judiska män som i vilket fall en delförklaring till hans världsbild genom selektiva urval från Mein Kampf. En Sverigedemokrat eller nationalist kommer att få ett liknande psykoanalytiskt omdöme om att all politik grundar sig i att "inte kunna konkurrera med invandrarmän". Den som sållar sig till status quo är "trygg i sin egen identitet" låter det.

Debatten handlar mer om att demoralisera än om att det politiska läget skall kunna lämna ett ideologiskt dödläge och nå pragmatiska lösningar på samhällsfaror som alla är medvetna om, oavsett om man är incel eller inte.

Det är ofattbart hur länge debatten har varit låst och knappt ens utvecklats. Allt är dessutom ideologi och abstrakt "godhet" eller "rasism". De flesta är fortfarande självupptagna med sin egen image, eftersom fosterland, gemenskap och självuppoffring för det större har blivit nedmonterat som del av det psykologiska jaget och som annars skyddar individen mot personangreppens effektivitet och ger en mur mot propaganda.

Alla står psykologiskt ensamma i individualismens universum och gemensam känsla över vad svenskar kan åstadkomma tillsammans målas upp som en individuell brist istället för den styrka som det är.

Vita människor är marinerade i kristet godhets tänkande, som säger att det är OK att diverse parasiter snyltar på dig, men kanske inte för mycket.

Det är enbart en fråga om vilken sida som dominerar i en social situation.

Om det är en majoritet av invandringskritiker kan dessa uttrycka sin ståndpunkt utan att bli angripna och de svagsinta som inte har någon egen ståndpunkt kommer att sitta och nicka med.

Hardcore invandringsvänliga kanske kommer att säga emot någon gång - men i längden är det ofta för svårt att stå emot den psykologiska viljan att få vara med gruppen.

Läs på om Asch Conformity Experiment idag:

https://www.youtube.com/watch?v=TYIh4MkcfJA&t=1s

Börja tillämpa imorgon!

/Johan

Tack men jag vill jättegärna läsa ditt perspektiv istället för att bli hänvisade till massvis med böcker och annat som förklarar det ena och det andra. Jag skriver olika trådar för att se responsen ifrån vad människor själva tänker.

Länken är high yield, 5 minuter lång och ger en mycket bättre förklaring än vad jag kan formulera i ord. Och jag vill påstå att jag inte direkt har svårt att formulera mig.

/Johan