Han (pappan) blev påkommen med att ha en älskarinna (tjejen som han hade före henne).
Dom går tillfälligt isär.
Hon (mamman) ångrar sig och bönar och ber att han ska komma tillbaka.
Han kommer under vissa krav tillbaka (tex.att hon ska gå till psykdoktorn bla.)
Inte vad han egentligen önskar men hon lovar ju att bättra sig.
Hon slutar med p-pillren i smyg. Och oj. Han fick ett till barn med
henne
Dom kämpar på i några år till, kanske med dålig ekonomi och mycket bråk, tills han känner
att nej det här går inte.
Hon bönar och ber men han vill skiljas. Hon blir jättedeprimerad och får pappa ett köpa ett hus till dom.
Nu har vi chansen att få bra ekonomi så ska allt lösa sig. Vi älskar ju varandra, åsså barnen.
Han tänker noga igenom och kommer fram till att, ja god ekonomi gör det i alla fall inte sämre
Åsså får han ju va med barnen, vad som va bäst för dom. Hon har ju hotat med att går
du ifrån mig så får du inte träffa barnen.
Han ger (förhållandet) det några månader till i nya huset.
Men det går inte, hennes hysteriska gap och skrik står han inte ut med.
Hon inser tillslut att det här går inte. Hon går med på skillsmässa.
Men hon får kalla fötter när hon ser att han har börjat ringa sin ex. älskarinna, hon ser det på teleräkningen
Han åker hem till mamma som övertygar honom en gång för alla att nu får det va slut.
Och skillsmässo papppren lämnas in.
En massa nya bönanden börjar. Tillslut hotar hon med att du får inte träffa barnen om du inte kommer hem. Hon börjar att tjata på socialen att hon ska ha ensam vårdnad. Allt för att hämnas på honom.
-Jo men då blir det rättssak, säger socialkärringen till henne.
Hon är kraftigt deprimerad och bestämmer sig för att kontakta en advokat.
För vill han inte ha mig så ska han fan inte ha barnen. Hon får skyddat boende, ombesörjt av
sina vänner i kommunen. Och pappa har ju sålt huset.
Hon försöker få till ett besöksförbud med hytta i näven för flera år sen som argument.
Hon lyckas inte. Kanske blir hon övertalad att det här klarar du inte att vinna,
så hon drar tillbaka ansökan om enskild vårdnad.
Hon tänker mycket, alldeles för mycket.
I ett förvirrat tillstånd där hämnd ingår i planen så tar hon med barnen i bilen på deras sista åktur.
Sen vet vi hur det gick

.
En teori.
Jag tar egentligen ingens parti. Jag tror hon var helt slut i psyket och därför inte ansvarig
för sina handlingar. Även om jag inte skulle kunna förlåta nån som gjorde nåt med mina barn.
Jag tror heller inte barnen led av smällen eller kände nån skräck, dom skulle ju leka blindbock
för tåget som gick förbi. Och mamma var ju med.