Citat:
Ursprungligen postat av
Motavisgossar
Berätta för oss vilken tyngd pappan har visat sig ha i beredskap att få hela vårdnaden eller delade vårdnaden om barnen. Var finner vi hans argumentation och bemötande kring vårdnadstvisten?
Var och är samhället berett att bekosta det omfattande skyddet som gemensam vårdnad i detta fall hade inneburit för att inte avslöja mammans och barnens skyddade boende?
Man bör också i det fallet ifrågasätta orsaken/-erna bakom varför mamman ens behövde ha skyddat boende med skyddade adressuppgifter och i förlängningen då hur säkerställa att barnen inte yppar hemlig information i sin tur till pappan vid delad vårdnad i samvaro hos pappan.
Pappan har inte begärt ensam vårdnad. Pappan hann heller aldrig lämna in ett genmäla till varför han inte skulle ha - det normala - delad vårdnad om sina barn. Eftersom mamman tog tillbaka sina krav på enskild vårdnad ställdes de planerade domstolsförhandlingarna in.
Mamman hade inte heller ”ett omfattande skydd” kring sekretess. Hon arbetade kvar på sitt gamla jobb och barnen gick i samma förskola. Hon vistades på ett ”kvinnoboende” på frivillig basis medan familjens hus (som enl uppgift ägdes delvis/helt? av hennes föräldrar) såldes.
OM denne pappa betett sig som en stor skithög är faktiskt inte bevisat.
Det har i vart fall inte ens framkommit i de argument mamman uppgett för att få enskild vårdnad. Ett påstått stryptag för sex år sedan och en viftande knytnäve i luften några år senare - räcker ingenstans för att mamman ska betecknas som ett ”misshandelsoffer”. Inte heller är hans påstådda medeltida åsikter om barnuppfostran där hon inte skulle bära barnen när de var små eller hans önskan om att omskära sina söner, tillräckliga skäl för att han ska fråntas vårdnaden.
Så summa summarium -av de uppgifter som hon uppgett skulle hon aldrig tilldömts enskild vårdnad om sönerna eller beviljats sekretess kring sin person. Hon skulle sannolikt inte heller framöver kunnat bo kvar på det av kommunen betalda ”kvinnoboendet”.
Hon fick i backspegeln sett inte igenom sin vilja eller sina krav.
Då ställde hon pojkarna på spåret.
Man bör utreda varför ingen av de professionella kontakterna - Soc, polisen, ”kvinnoboende” etc - i tid insåg vilken livsfarlig person hon var för sina barn. Hon - inte pappa - skulle fråntagits vårdnaden.