Om vi börjar med Kehrens avhandling som är en del av HSVA-konsortiets studie (
https://tore.tuhh.de/bitstream/11420/487/1/Promotion_Kehren.pdf):
- Vad Kehren och HSVA har gjort är att simulera hur vattnet fyller de olika utrymmena i Estonia givet de öppningar som finns (kap. 12). Man har tagit hänsyn till deras volym och hur stora dörröppningarna är, m.m. Man har också beräknat när olika fönster brister från vattentrycket. Detta skulle kunna förfinas genom att göra mätningar på just Estonias fönster, men att fönstren brister vet vi så det handlar om en justering av en minut här och där.
- Du kan se i Tabell 12.2 hur de olika utrymmena vattenfylls. För utrymmena under bildäck sker det uppifrån, dvs WT-dörrarna antas vara stängda. En intressant detalj är att hyttavd. i fören på däck 1 vattenfylls nästan sist. Det du skriver om hur täta dörrarna till bildäck är har alltså liten betydelse.
- En intressant sak som Kehren kommer fram till är att Estonia ligger stabilt i vattnet från ca 30 grader slagsida. Hon sjunker genom ’progressive flooding’ av överbyggnad och undre utrymmen med bibehållen stabilitet. Det är alltså inte aktuellt att hon skall kantra omedelbart, vilket med märklig envishet påståtts i 26 år.
Du nämner sedan WT-dörrarna på Estonia. Vi vet från vittnesmål från ECR att dessa stängdes tidigt. Det har spekulerats i att de kanske i stället öppnades, men vi vet också att dykare bekräftade att de dörrar de undersökte på däck 1 var stängda (oklart hur många, men jag gissar på två baserat på deras dykrutt). Så det enda rimliga är att anta att de faktiskt var stängda i princip hela tiden.
Vad gäller SSPA så gjorde de modellförsök med dels en skalmodell i vågbassäng, dels en större modell där man simulerade vattenflödet genom överbyggnaden.
- Om vi börjar med modellen (skala 1:40?) i vågbassängen så är den i sig en fantastisk modell med propellrar och allt, men den är en modell! De leder till ett antal problem när man jämför med verkligheten eftersom ett antal saker inte skalar lika (vattenflöde, tryck, m.m.).
- Du är inne på en av dessa saker: luften komprimeras mycket mer i full skala än i modellen. Det medför att man måste släppa ut lite luft genom de berömda ventilerna för att matcha förloppen. Att man släpper ut i aktern först är inte så konstigt eftersom den ligger lägre och har högre vattentryck underifrån. Men alltihop visar på begränsningen av skalförsök.
- Du nämner sedan WT-dörrarna och dörrarna till bildäck. Jag har inte sett de uppgifter du skriver om att de förra monterades bort. Dörrarna till bildäck är som framgår av Kehrens avhandling inte särskilt viktiga för Estonia vattenfylls ändå via ventilationssystemet och fönster på däck 4.
- Till sist har vi den större modellen i Nederländerna med överbyggnaden. Jag har inte uppfattat vilka nya resultat den faktiskt gav, men idén var att simulera hur snabbt däck 4 vattenfylldes.
Sammantaget skulle jag vilja säga att vi ser begränsningarna i att göra modellförsök. Man måste ”tweaka” modellerna på olika sätt för att komma runt de grundläggande skalproblemet. Men det är inte SSPAs fel. I stället ser jag modellförsöken som ett komplement till simuleringarna av HSVA, och om vi inte hade haft överensstämmelse mellan dessa så hade det varit en alarmsignal.