Gammal tråd, men ständigt aktuellt problemområde.
Störning eller sjukdom, det är svårt att avgöra vilken benämning som passar bäst.
I vilket fall förstår och ser de flesta att homofili är något skadligt, och att homofiler gör skada i samhället, på många nivåer, t.ex. som beskrevs in inlägg 1 av tråden.
Ett liknande scenario där homofiler gör skada, är dom så kallade "bisexuella" homofilerna, som skaffar barn med person av andra könet, för att sedan skilja sig pga att dom låter sig sjukdom löpa amok. Vilket leder till att barnen blir skadade, får förvrängd utveckling, dålig anknytning, och undermåliga verktyg för att klara livet på ett optimalt sätt.
Det bästa vore om vi slapp en situation där homofiler tvångsmedicinerades(eftersom det utgör en samhällskostnad) och istället att dom själva kom underfund med sin allvarliga sjukdom och vilka begränsningar som bör gälla för dem, t.ex att dom bör undvika vissa yrken där dom kan göra skada genom sin sjukdom. Att homofilerna t.ex. håller sig till enkla jobb inom industri eller köksassistenter och liknande. Även vissa tekniska yrken kan fungera.
Det är skadligt när allmänhet "accepterar" homofilerna som om dom vore funktionsdugliga i hela samhället, eftersom det göder på en slags bild där homofilen tror den kan göra lite som alla andra och att det samtidigt inte orsakar problem och skada.
Något ytterligare som utmärker samhälls-skadligheten hos homofilerna är att deras moral och värderingar, mestadels verkar vara grundad i sjukdomen. Man kan t.ex. se detta på att när dom firar av sin sjukdom varje år i något jippo som brukar finnas i städer, där moderat-homofiler går och skriker av sjukdom tillsammans med vänster-homofiler. Som om ingenting annat i världen är av betydelse eller vikt.
Vi kommer troligtvis inte att se någon förändrad och förbättrad förståelse från allmänhetens sida gentemot homofilerna och deras sjukdom. Så den enda möjliga och rimliga vägen är att hålla sig långt borta från alla homofiler och utesluta dem från sammanhang där dom kan göra skada genom sin sjukdom. Inte bidra till deras förvrängda självbild och deras "rättigheter".
Det är svårt att betrakta dom som män och kvinnor är dom ju inte. Män brukar som regel ha en mycket högre grad av vilja till professionalitet medan homofilen alltid låter sin sjukdom ställa till det.
Förutom dom lokala jippon som ställs till för att fira sjukdomen, så har homofilerna och deras samhällskadliga medkumpaner en mängd olika rationaliserande och fantasifulla, långsökta förklaringsmodeller som liknar dom mest konstiga, konservativa, föråldrade och tvärtom-psykoanalytiska resonemang. Ett av dessa är att mänskor som vill få homofilerna till att komma till insikt, själva är homofiler. Med samma förklaringsmodell är alla som vill hjälpa andra till insikt eller lösa ett allvarligt samhällsproblem, samma sak som beskrivs..
Troligtvis beror sjukdomen/störningen på en tidig genetisk skada eller defekt i arvsanlagen som kanske i vissa fall förstärks av kraftigt dålig uppväxt eller dålig självinsikt, blossar upp.
Dom homofiler som förstår sin sjukdom, har tillräcklig självinsikt, och kan hantera den med dom begränsningar som rimligen bör gälla, skulle tänkbart kunna utgöra handledare åt sina sjukdomskamrater, så att samhället inte behöver ta någon kostnad eller lika stor kostnad för att få dem att komma till insikt och hitta strategier med att hantera sjukdomen.
Det måste vara en mycket svår motgång att ta i livet, speciellt om en sjukdomen redan orsakat en massa skada, alltså före lämpliga strategier och självinsikt utvecklats.
Den tidiga genetiska skadan eller defekten i arvsanlagen, som sjukdomen tänkbart beror på, skulle kunna ha och göra med miljögifter som modern får i sig under graviditet eller populära mediciner, som modern stoppar i sig oreflekterat.
En annan relaterad fråga är om vi som samhälle bör erbjuda samtalsstöd åt föräldrar som har den maximala oturen att få barn som har sjukdomen. Jag lutar åt att detta billigast löses genom att så kallade självhjälpsgrupper startas i första hand och först när sorgen över att ha ett barn som är homofil inte går att hantera, erbjuda samhälleligt bekostad terapi.
Homofiler får gärna gifta sig i kyrkan eftersom det ändå är en plats där samhällskadlighet verkar vara själva målet och kan bidra till att kyrkan avvecklar sig självt i slutändan. Homofilerna blir som en slags trojansk häst i det egna lägret, alltså kyrkan, som verkar ha mängder med anställda som själva har sjukdomen.
