Ekonomiskt med ny Toyota om den behålls till skroten?

Har funderat på detta ett tag efter jag kört sönder över 5 bilar till skroten på mindre än två år. Samtliga bilarna har kostat mellan 5k - 25k och aldrig skrotats pga trafikolyckor utan snarare normalt slitage som havererad motor eller växellåda trots att jag kärringkört alla bilarna. Har totalt snart lagt 100k på två år att mecka och köpa gamla skitbilar bara för att få dom att rulla.

Funderar på att köpa en nollmilad Toyota av större modell typ Corolla TS, C-HR eller RAV4 från fabrik och behålla den i minst 15år som ska transportera mitt arsle samt mina maskiner på 75kg. Årlig körsträcka är mellan 2 000 - 4 000 mil, räknar därmed 2-3 servicebesök per år. Bilarna kostar mellan 250k-300k i inköpspris och köps givetvis kontant. Som absolut värst betalar jag 20k/år och en klar förbättring mot 50k/år på gamla skitbilar.

Är ute efter något bekymmersfritt och är inte intresserad av att mecka själv. Gärna vill jag bara lämna in bilarna på verkstad för oljebyte och vanlig service än massa dyra reparationer.

Inser att det är hopplöst att försöka spara pengar genom att köpa opålitliga skitbilar och att den bästa affären är den som man förlorar minst på. Att köpa bilar för 5-25k är nästan uteslutande dålig affär.

Någon som har några erfarenheter att behålla en sprillans ny Toyota i över 15år? Vilken modell? Årsmodell? Är bilen fortfarande lika körduglig efter 30k mil eller 15år?

Någon med erfarenhet av deras hybridbilar? 15 år gammal Prius lika pålitlig som dagens nya hybrider? Nästan samtliga nya Toyotor säljs med som hybrid med undantag för deras transportbilar.
Någon som vet varför Toyota inte längre säljer Prius?

Bilarnas hybriddrivlina behöver du inte bekymra dig om i alla fall, finns otal exempel på Taxibilar som gått 65000 mil och fortfarande fungerar felfritt, anledningen att de inte går ännu längre är nog mer att taxifirmor som mest kör 5 år med bilarna, de flesta byter tidigare än så. Mekaniskt är de oslagbara, likadant med det elektriska.

Servicekostnaderna är lite väl "premium" (läs BMW, Mercedes) och det brukar irritera många, man tycker helt enkelt att det är okej att betala 5-7000 kr för en BMW men knappast för en Toyota, de står dock inte ofta på verkstäderna pga fel, och det är ju en tröst åtminstone.

Rosten har varit det som förr dragit ner, är inte ett stort bekymmer idag på något märke (med reservation för VW-gruppen)

Tråkigare att köra med plastigare inredning och lite högre vägljud in i kupén är det fortfarande om jag jämför med BMW, Mercedes exempelvis, samtidigt kostar de 100kkr mindre för liknande storlek när extrautrustningen är medräknad.

Kärringen har en Toyota Corolla som köptes ny 98. Har gått 25 nu och kostar fortfarande nästan inget i reparationer förutom slitdelar.
En av mina bilar är en 08 v70 som gått 25 och den kostar satan och hans moster i reparationer! Köpte den inte ny men haft den i 7 år och servat som sig skalls. Tror nästa bruksbil blir en Toyota

Bekymmersfritt bilägande till lägst kostnad får du nog om du köper en nästan ny bil, kanske ett eller två år gammal, och sedan byter in den mot en annan nästan ny bil efter kanske fem år.

Då slipper du den största värdeminskningen, som sker första året, liksom verkstadsbesöken som kommer att behövas när bilens komponenter en efter en börjar gå sönder efter några års körning.

Hur lyckas man köra sönder 5 bilar på två år? Vilka märken/modeller var de bilarna?
Antingen har du världens otur eller så var de riktiga vrak du köpte.

En Toyota för 50K bör enkelt hålla i 10 år med enklare service (oljebyte etc) och ett par större services (kamrem tex).

+1.

Ts borde verkligen leasa bil eller köpa en helt ny med garantier, hur kan man "köra sönder" 5 bilar för 100k?. Antigen kan du inte köra bil, eller så har du blivit blåst på alla bilköp...

Kör själv en bil från 2004 som köptes för 3 år sedan för 20tkr, kommer hålla i många år till..

Många år? Ja, med lite tur går det säkert, beror på vad det får kosta att hålla liv i den också. I den prisklassen behövs inte så mycket innan det blir olönsamt att reparera, gäller både maskinskada som plåtskada, det senare är förstås inte bilens fel, men kan dra iväg raskt.

Elektronik som ger upp är inte billigt det heller. Bilar av idag är ju nästan mer elektronik än mekanik..
Kondensatorer som torkar/läcker, lödtenn som blir sprött etc. etc.

Har haft en Peugot Partner och Peugot Bipper samtliga som fick fel på växellådan efter 2k mil efter köp. Kollar man riktigt ordentligt var Partnern krockfixad, upptäckte det för sent. Bippern låg på verkstaden varje 1k mil pga problem med elektroniken i robotlådan.

Hade en lågmilad Toyota Aygo. Köpte den av en blatte i ett av Göteborgs ghetton. Köparen lät extremt oseriös och han hade en svensktalande gentleman som svarade på telefon men säljaren var inte mannen man talade på telefon eller varken skriven på bilen. Han sålde bilen pga den var svårstartad och kunde dö längst vägen men jag insåg att det bara berodde på glapp i jordningen på batteriet. Lekte dum och prutade ner 10k på en bil som var värd 25k.

Skruvade åt batteriet och bytte ut det och allt gick fint tills jag insåg att den brände två dunkar olja per oljebyte något som var ovanligt för denna modell och miltal. Gick ej igenom besiktning pga förhöjd tomgång trots fullstämplad servicebok. Serviceboken var förfalskad när jag började mecka själv. Tändstiften var helt försotade samt att det låg metallspån i motorn. Lurade mig själv från att köpa från en blatte i ghettot.

Det var inte ens värt att ens försöka byta ut något för att få igenom besiktningen, fick sälja till underpris. Den står idag skriven på en bilmålvakt.

Nästa köp var en V70 som hade gått som taxi. Men hade 50k mil som inte var äldre än 10år. Märkte inga konstigheter förutom att det var ännu en blatte fast i Södertälje. Extremt välvårdad med undantag för lackskador. Motor och låda fungerade men havererade pga elfel efter knappt 100mil. Lurade mig själv från att köpa från ännu en blatte.

Nästa blev från en Peugot 307 från en handlare till mycket dyrare pris. Kamremsbyte ingick i priset då den hade gått 20k mil. Insåg efter några månader att det var redan sprickor på kamremmen och att den inte alls var bytt som lovat varav det låga priset. Kamremmen var det minsta av bekymret. Bilen låg på verkstaden var 4:de månad för massa elfel främst i robotlådan. Dog också otaliga gånger längst motorvägen pga olika givarfel i partikelfiltret och motor, så illa att man nästan ville ta bort partikelfiltret. Eld och lågor i valfritt ghetto blev den sista lösningen för att återhämta förlusten.

Hade också några klassiker som Audi A2 och VW Lupo som också slutade med eld och lågor pga fel i robotlådan.

Skulle tro att det ekonomiskt bästa om du vill minimera servicekostnader och verkstadsbesök är att köpa en äldre corolla som gått under 20 000mil. Sen kan den lätt rulla upp över 40 000 mil utan att du behöver göra annat än byta olja och stift och slitdelar. Corollorna brukar oftast ha ägts av äldre herrar som inte har för vana att köra som dårar. Så man behöver inte oroa sig för att en tidigare ägare kört sönder bilen.

Absolut billigaste mil är om du kan hitta en pensionärsbil, en bil som en pensionär köpt ny, kört några hundra mil per år vid fint väder, haft i garage och servat minutuöst. Helst en snikmodell med minsta motorn och manuell låda. Man kan hitta en 10-15 år gammal bil i nyskick för småpengar. Hade en sådan i sex år, tappade 1200 kr per år i värde och noll i reparationer.

This.

Vill man ändå börja med en nyare bil som man ska "köra till skroten" så köper man en 3-4 år gammal bil. Då har första ägaren tagit största ekon. smällen. Själv ser jag inte ens skillnad på en nytvättad och nyvaxad 3-4 år gammal bil jämfört med en fabriksny. Tror inte det är så många som gör det..

Sedan har det enormt mycket med krocksäkerheten de senaste 10 åren. Krockkudde-gardiner med mera med mera.. Beror helt enkelt på hur mycket man vill lägga på bilen "i början".