Citat:
Ursprungligen postat av
JagheterHenrik
Här har vi anledningen till varför det är så viktigt att förstå statistik och att förstå varför det inte är relevant.
Kinas ekonomiska tillväxt var reell mellan 1987 till drygt 2010. Sedan dess har deras ekonomiska tillväxt istället berott på krediter och en lånekarusell med statliga subventioner för företag. Afrikas ekonomiska tillväxt är just nu i fasen att det handlar om en reell tillväxt, alltså att reella varor och tjänster växer utan att det blivit ett utpräglat kreditsamhälle.
Förstår du skillnaden?
I Afrika är det stater som lånar pengar utan att det fungerar. Men industrin i Afrika är mindre beroende av staten och klarar sig böst på egen hand, vilket är orsaken till att tillväxten är reell. Afrika kommer med all säkerhet att hamna i samma situation som Kina idag med den stora skillnaden att Afrikas stater har svag legitimitet jämfört med Asiens.
Men du känner till Afrikas problem? Om ja, förklara då varför du tror att Afrikas länder har haft så svårt att ta sig ur detta ekorrhjul?
Lite smått otroligt att Kina år 1990, ungefär vid marxistiska experimentets slut, tjänade mindre per capita än Niger (Världens fattigaste nation idag).
Det första som är viktigt att förstå här är ju just det som jag tidigare har talat om: det är mycket enklare att växa när man är ett underutvecklad nation jämfört med när man är en mellanutvecklad nation.
Kina gick från att producera 350 dollar per capita år 1990 till 10500 dollar per capita år 2020, en tillväxt på 3000% på bara en generation, det finns ingen chans att Kina växer med 3000% till år 2050, så långt kan du väl förstå? Takten Kina växer i mellanutvecklad nivå är ändå smått otroligt, det finns inte många hyfsad välutvecklade nationer som växt med konstant 6% tillväxt per år i mänsklighetens historia.
Subsahara Afrika var rikare än Kina för 30 år sedan, idag producerar de 1400 dollar per capita och år, alltså mindre än en sjundedel av vad Kina producerar. Från sådan låg nivå är det otroligt enkelt att växa på papper, speciellt med tanke på naturresurser som finns i Afrika (och mycket riktigt så är det just länder med olja som Angola och Nigeria som växer).
Sydafrika producerade år 2020 5000 dollar per capita och år. Hälften jämfört med Kina. År 1990 producerade sydafrikaner nästan 10 gånger mer än kineser per år. Denna vändning på bara en generation är lite smått otroligt, kanske vi aldrig har sett något liknande i mänsklighetens historia.
Sydafrika är i en unik situation, då vi har en nation med 80-90% svarta (beroende ifall du räknar coloureds) som var i en mellanutveckland tillstånd och kunde visa ifall ett land med afrikansk majoritet kunde fortsätta växa bortom denna nivå. Det har landet misslyckats helt att göra, trots otroligt massa naturresurser, infrastruktur, och fördelningspolitik.
Hur mycket av Kinas tillväxt som idag är reell (även statligt investerade pengar på tågräls, hamnar, flygplatser, elkraftverk, naturgasledningar, osv. är inte nödvändigtvis bubblor) och hur mycket som är investerad i värdelösa spökstäder får framtiden utvisa, men jag tror inte att någon riktigt kan göra den beräkningen lika lite som vi kan räkna på hur långt lånefesten i väst kan fortsätta.
Det vi vet är att Kina producerar topstudenter av rang och till och med exporterar dessa i massor till omvärlden. Vi vet åtminstone att PISA-resultat i städer som Shanghai utklassar den i Väst och att staten investerar massor i utbildning.
Vi vet också att hankineser, oavsett statskick och miljö (förutom marxism), som liten minoritet i Sydostasien äger de ca 60% av alla företag. De utklassar sydostasiatiska majoritet med tusentals procent per capita alltså när det gäller ägande. Singapore och Hong Kong hör till de mest högproducerande länderna i Världen, och kineser i USA utklassar vita i både utbildningssektorn och i lönemarknaden (amerikanska kineser tjänar ca 50% mer än vita i snitt). Presidenter för Nvidea och AMD som vi just nu använder i våra datorer är just kineser, och allmänt så finns alla signaller att kinesisk kultur är otroligt konkurrenskraftigt i informationsåldern.
Marxism stannar utvecklingen för vilka kulturer som helst, till och med de högproducerande tyska och koreanska folken stannade av helt genom att tillämpa marxism. Kineser har hållts tillbaka av marxism i 50 år, men på bara en generation har de gjort den mest banbrytande och läskiga transformationen som någonsin skådats i Världen.
Vad finns det för signaller att afrikanska folk kan vara högproduktiva i någon slags samhällssystem överhuvudtaget? Vi har ju data på hur afrikaner klarar sig i fyra kontinenter, och flertalet olika ekonomiska modeller, och det tycks alltid berätta ungefär samma historia.
Vad finns det för signaler i PISA att de hinner ikapp oss? Vad får afroamerikanska tonåringar för SAT resultat gentemot asiatiskamerikanska tonåringar?
Tillväxten har varit otroligt låg otroligt länge jämfört med befolkningstillväxten, folk har knappt fått det bättre i de 3 generationer sedan kolonialismen avslutades (möjligen sämre).
Kineser måste inte bara skicka ingenjörer utan även hantverkare och arbetare för att bygga infrastruktur i Afrika, de litar överhuvudtaget inte på afrikansk know-how.
Utan know-how och utan signaler att de söker skaffa sig know-how, hur ska man tro på hållbar ekonomisk tillväxt i informationsåldern?
