Citat:
Ursprungligen postat av
grungewhore
Det är inte feminism, det är en del av det kulturmarxistiska propagandaverktyget för att avmaskulinisera män.
Feminism är lika lön för lika arbete, samma rättigheter i samhället. Att män som kallar sig feminister tycker en kvinna med tre barn som VAB:ar hela tiden och är borta i genomsnitt ett år per graviditet ska ha samma lön som dem får stå för dem när de förhandlar individuellt vid lönesättningen. Ingen av dem kommer säga: jag vill ha samma lön som Sara. Men det berättar de förstås inte för sin omgivning. Deras fruar hade blivit vansinniga om de gjorde så.
Kulturmarxistisk feminism kan avväpnas enklast genom att åberopa biologi. Det går däremot inte att sabotera för dem, eller skola en feminist, då de är faktaresistenta och åberopar känslor högljutt. Du får helt enkelt undvika dem.
Naiv syn!
Att låta deras val drabba dem själva och sedan visa att deras krav på det som är ditt kommer besvaras med aggression. Det fungerar utmärkt för mig.
Som MGTOW sedan många år, har jag fredat mig och det som är mitt med framgång.
Släkt och syskon är det som är knepigast, men man lär sig mysa över deras tårar och låta dem förstå att deras feminiserade problem är deras.
Lika viktigt som den direkta avskärmningen från det feminiserade, är att kompartmentalisera det indirekta. D.v.s. låta de som sammarbetar med feminiserade ta de konsekvenserna själva och inte låta deras val tynga dig.
Baksidan med mitt argument: Ingen är en ö.
Människor är "starkare" tillsammans. Jag hanterar det tämligen enkelt...jag blir svagare och ett sämre jag, under dem.
Man kan se liknande saker ske i t.ex. Kina, men i annan form.
Missnöjda kineser deltar helt enkelt inte i den "kinesiska ekonomin", då de ser att det är en garanterad förlust.
All marxism är parasitär, så med tid kommer majoriteten att bli missnöjd.