Citat:
Ursprungligen postat av
Bruk1313
Eftersom både Patrik och Rebecka gav exakt likadana historier när de greps. Att Rebecka gjorde HLR men gav upp och gick till knarket. Att de trodde de skulle få livstids fängelse. Ordagrant vittnar de om samma sak. När Patriks död var ett faktum försvann Rebeckas minne helt. Då får man förutsätta att det som sades tidigare och som också styrktes av Patriks vitnesmål och all annan bevisning stämmer. Därför dömdes hon.
Att föräldrarna lämnade så samstämmiga uppgifter initialt men samtidigt inte på vissa punkter, och som mamman sedermera inte är konsekvent i till skillnad från pappan, pekar snarare på att mamman upprepar något hon fått till sig snarare än deltagit i personligen enligt mig.
Varför väljer man att lita på allt pappan säger i förhör förutom att han skall ha agerat ensam?
Varför fäster man tilltro till mammans första förhör under påverkan och nedsatt psykiskt skick trots att uppgifterna emotsägs av pappan, övrig bevisning samt senare uppgifter?
Jag tycker att det har bedömts inkonsekvent, spekulativt och luddigt alltsammans helt enkelt.