Ni som lever på existensminimum, hur har ni det?

Åter igen, Socialtjänsten beviljar Hemförsäkring, akassa/fackavgift samt elkostnad. Ibland även Bredband för en billig peng. Inget av det får du av ditt förbehållsbelopp. Således måste du betala allt sånt själv. El är garanterat 400:- i månaden för förbrukning skatt o nätavgift. Bredband säg 199:- o fack o akassa säg iaf 300:- om du e arbetslös men säkerligen 600:- om man tjänar som TS. Då är TS redan mer back än nån som har försörjningsstös.

Således är det inte bättre

Soc beviljar bara skälig elkostnad för övrigt. Summan kan säkert variera mellan kommunerna. Jag har högre elräkning emellanåt, särskilt under vinterhalvåret. Socialtjänsten beviljar inte hela summan. Dessutom bor jag i hus, har tvättmaskin, torktumlare etc. Sådant kan påverka mina elkostnader mer än någon som bor i hyresrätt, och där de slipper betala extra för användandet/elförbrukning för sådana vitvaror etc. Har försökt minska elförbrukningen så gott det går, men vissa månader är särskilt elnätsavgiften väldigt hög.

Du verkar tro att soc alltid beviljar hela elkostnader, när de inte gör det. Jag får använda mig av försörjningsstödet flertal månader per år för att betala resterande del av elräkningen.

Även skälig kostnad för hemförsäkring och hyra (de brukar ha riktlinjer för det).

Sjukt vad som kallas "existensminimum" i Sverige idag. För bara 30 år sen hade den levnadsstandarden betraktats som obegripligt lyxig.

Absolut, så kan det ju vara, men chansen finns iaf, hos KFM är den 0%.
Samma gäller ju KFM o hyra, skälig hyra. Visst du kommer säkert undan med full hyra ett tag, men knappast hur länge som helst om den anses ovärdigt hög.

Sen är ju frågan, svårt att hitta en billig lägenhet idag + omöjligt om man är hos KFM.
Så det är lite kul hur de tänker att folk ska lyckas med det

Det är väl inte särskilt lättare för bidragstagare utan betalningsanmärkningar etc att få byta till en billigare lägenhet? Finns ju hyresvärdar som vägrar godkänna det som inkomst. Andra river tydligen hellre lägenheter än att låta bidragstagare flytta dit (har läst om det). Vilket tydligen har lett till social dumpning, och flytt mellan olika kommuner etc.

Så det kan vara svårt för båda grupperna, av olika skäl, att flytta till något billigare. Särskilt om man vill ha förstahandskontrakt. Att bli inneboende eller liknande är inte alltid ett alternativ heller, en barnfamilj med två vuxna och flera barn kan inte förväntas dela på ett sovrum tex, och den som vill ha inneboende vill troligen ha en person istället. Andrahandskontrakt är inte alltid billigare, och det är inte säkert att man godkänns där heller.

Du har helt rätt. Det heter existensminimum av en anledning och riksnormen är absolut inte satt för att man ska leva gott. Det går att överleva på som sagt men inte mycket mer.

Det är bra att du jobbar, inte bara för ekonomin utan för att hålla dig kvar på arbetsmarknaden. Det enda jag vänder mig mot är att du anser att det är bekvämt att leva på existensminimum. Vilket bara en dåre samtycker till.

Håller med till hundra procent. Bryr mig inte nämnvärt hur andra uppfattar sin ekonomi men blir irriterad på inlägg som dessa.

Som sagt heter det existensminimum av en anledning och väldigt många som har existensminimum har inte sparade pengar i madrassen, gratis mat osv. Nu tror jag visserligen att Ts trollar då ingen rimligtvis tycker att existensminimum är soft, möjligtvis om man inte jobbar och går på soc och aldrig varit etablerad i samhället.

Enda syftet med denna tråd tycks vara att racka ner på fattiga och påstå att man lever ett bra liv trots existensminimum bara man lagar mat hemma och skiter i restaurangbesök.

Kan säga att jag inte lever ett speciellt extravagant liv, liksom de flesta av mina kompisar, släkt och bekanta. Dock lever jag ett liv.
Det kostar med bensin till båten när jag ska ut i skärgården och fiska. Det kostar när arbetskamraterna käkar ute på fredagen. Det är dessutom rätt soft att kunna köpa en flaska vatten eller läsk när man är ute på stan i sommarvärmen.

Att man har bunkrat upp kläder för åratal kan man ha gjort, men hur kul är det att ikläda sig ett mode som är åratal gammalt?

Sen är det förmodligen trist att inte kunna följa med polarna när de ska bowla, träffa en tjej och bli förälskad etc. Ts tycks trivas och det är okej, tycker dock inte att andra fattiga ska få i ansiktet att de har det bra ekonomiskt såsom tråden tycks gå ut på.

Du har nog missat begreppet inflation vilket är sjukt om du var med för 30år sedan.

Jag som jobbat i branschen vet att det gänvisas till andrahand och att bli inneboende. Vet dock att det i regel finns folk utan betalningsanmärkningar som också är sugna på andrahandslägenheter eller att hyra ett rum.

Ett tips det du får över varje månad lägg det på ett separat buffertkonto oavsett summa en dag pajar kanske tvättmaskinen eller bussen inte går så du måste ta taxi utöver det har jag också 89kr netflix abonnemang funkar hur bra som helst och föfan sluta käka gurka börja äta KÖTTT

Bra jobbat

Jag håller egentligen med om det mesta som du skriver. Bland annat tycker jag faktiskt att det är en orättvis jämförelse när TS har sparade pengar, när andra som faktiskt lever på existensminimum inte har det.

Men långt ifrån alla bryr sig om mode och att bära de senaste trenderna, märkeskläder etc. Jag vet dock inte hur realistiskt det är att inte köpa kläder på flera år. Långt ifrån alla har tillräckligt stort klädförråd för att slippa spendera pengar på kläder de kommande åren. Nej, jag påstår inte att man behöver köpa nya kläder varje månad annars. Men då och då kommer folk behöva köpa nya kläder. Det blir mer märkbart om man har barn som växer ur kläderna (speciellt mindre barn).

Du får det att låta som om man aldrig har råd att äta ute eller syssla med aktiviteter som kostar.

Annars kan man ha råd att ha ett visst socialt liv med aktiviteter som kostar. Bowling etc, där kan man betala per bana/timme och då dela kostnaden. Som exempel. Jag vet hur det är att leva på socialbidrag och samtidigt ha ett socialt umgänge. Har haft råd med minigolf, bowling, bio och liknande. Vid enstaka tillfällen göra sådant som kostar mer (som både Gröna Lund och Liseberg, plus resor dit och så övernattning på vandrarhem när jag var i Stockholm inkl. Gröna Lund). Speciellt när jag har valt lite dyrare grejer så har jag fått prioritera detta, och minska utgifterna på annat håll. Om möjligt, spara några hundralappar i några månader som backup. Även om jag satsar på billigare aktiviteter som kostar, så är det inget som jag kan syssla med varje dag. Men att göra det några gånger i månaden är inga problem.

Att köpa dryck eller småsaker (tex glass under varma sommardagar eller korv med bröd) funkar även för folk som lever på existensminimum. Åtminstone för mig. Att äta ute funkar, om man anpassar det efter ens budget. Att fika på cafe eller käka snabbmat en eller flera gånger i månaden kan funka. Medan dyrare restauranger blir lite knepigare, men det kan funka om man prioriterar det och drar ner på annat.