Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Bra start på semestern. Är 30 år och allt tyder på att jag har det där jävla Asperger eller i alla fall något närbesläktat. Klarar inte av andra människor, känns onaturligt att prata med andra så ingen gillar mig och folk på jobbet har slutat hälsa bara för att man inte råkar vara en i mängden. Då är man inget värd

Trodde först att jag bara var på fel jobb med fel människor men nu känns det inte ens som någon idé att byta eftersom det är mina gener det är fel på och inget jag kan göra något åt. Gör bort mig i varje interaktion med andra och trodde det gick att träna bort men nu ser det inte så ut

Klarar inte ens av att ringa ett jävla telefonsamtal. Trodde livet skulle bli enklare ju äldre man blev men för mig kommer det bara bli värre känns det som

Hej Flashback!

Jag funderar på att uppsöka läkare för att ta reda på om jag har Asperger, vilket jag med all sannolikhet har. Har gjort några test på internet och fått samma resultat på alla, att väldigt mycket pekar på att jag har Asperger.

Om man vill få diagnosen svart på vitt, hur går det till och hur lång tid tar hela processen hos läkaren?

Jag ombads hålla upp med mina benzo inför delar av utredningen, men nått prov behövde jag inte lämna. Det var 2005.

Hemma är det ganska jobbigt, men tycker om att köra runt på min sparkcykel, det är skönt!

Hej!

Jag tror det är väldigt lång kö för att få göra en NPF-utredning, men det beror väl lite var i landet man bor. Men det är mest psykologer (alltså inte läkare) som utför testen. Jag fick min diagnos 2005, när jag var 25 år, men har gått hos psykiatrin sedan 1996 (16 år). Jag gjorde massvis med tester, men minns inte dom (fick ECT 2005 också).

Men hela processen tror jag kan utföras på några veckor (är dock inte helt hundra på det...).

Anser ni med diagnosen att ni får tillräcklig hjälp av samhället?

Jag vet inte. Det känns som allt fokus ligger på arbete och att det ska fungera sen skiter dom i resten. Sen kan jag inte svara på vilken typ av hjälp jag skulle vilja ha. Men det känns sådär att allt fokus ligger på arbete. Som om det fixar alla problem asperger ger.





Värmen är underbar. Skönt att dra o bada o känns sig som en i mängden. Najs att dra runt en sommarnatt på stan. Lätt bästa tiden på året.

Jag fick min diagnos förra året och står i kö för att få träffa psykolog några gånger angående hur diagnosen påverkar mig. Det är segt. Jag vet inte vad för stöd jag behöver, jag är ny på det här med att ha en aspergerdiagnos. Men jag har en bipolärdiagnos sen tidigare och hjälp från psyk. Dock får jag bara träffa olika personer hela tiden så jag känner ingen trygghet.

Jag som har över normal tanke förmåga (tydligen) tycker den här diagnosen är ytterst tveksam. Hälften av Asperger/Autism är att man har ett brinnande intresse för något det betyder alltså att om man är blyg & gillar båtar så är man sjuk...

Kanske man inte kan förvänta sig för mycket från en kår/industri/fält som hade planer på att medicinera hälften av alla skolbarn & har Freud som husgud som påstod att en människas psyke grundar sig i att den vill idka samlag med sina föräldrar.

Lite svårare är det väl ändå att få diagnosen? Hoppas jag i alla fall.

Har det gått så långt för att få en diagnos. Fast det är klart i samband med Covid-19 pandemin så slog en del saker igen för tillfället.
Hur känns det nu när det har gått ett tag sedan du fick diagnosen??
Har det känns bättre eller sämre.

Sedan ang att träffa olika personer hela tiden är ett gissel för varje person med AS eller Autism eftersom det skapar ingen trygghetskänsla. Har själv varit med om det å jag blir lack varje gång det är en ny läkare eller annat inom det områdena. Det var likadant när man var på VuxenHab här i Linköping eller på US i Linköping. Det är så irriterande att bara prata om samma saker hela tiden.

Beror lite på hur du menar med det om jag skall vara ärlig.

I mitt fall så måste jag säga att det är väldigt blandat.

Hade LSS men de ansåg att jag skulle klara mig utan det så de drog in det för mig.
Men jag vet inte om jag skulle ha någon nytta av det idag.
Det enda negativa är väl stämpeln man får på Arbetsförmedlingen (en kod) som berättigar ett lönebidrag som även kan vara en morot för företag att anställa mig som person. Så det är väl en tolkningsfråga.

Pandemin har ställt till det och gjort köerna till Hab väldigt långa. Jag hara bara så svårt att tro på diagnosen när ingenting händer. Båda kontaktpersonerna på psyk är sjukskrivna och nu är det semester så ingen kontakt med psyk. Jag har ingen att prata med.

kan känna igen mig lite i det där man fick diagnosen första gången..
Man trodde först inte att det var sant eftersom det var så mycket att ta till sig eller
låta det sjunka in att man har AS.'

Samtidigt så föll även en del bitar på plats eftersom man fick en vettig förklaring till varför
man var annorlunda. Även om det är svårt att bara gå & vänta hela tiden för tiden till Hab mm.
Kan du inte gå till biblioteket å låna lite böcker om AS?
Det finns en del litteratur tips i tråden. Men det kanske inte är samma sak som att prata med någon

Jag har läst en del och ska läsa om ett par saker när jag orkar. Men jag mår inte bra, är deprimerad, och psyk tror att det delvis beror på AS och att jag inte förstår hur jag påverkas av det.