Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Du beklagar att slutet blev så absurt och chockerande. Inte jag. Utan jag fortsätter betrakta det som förtjänstfullt.
Något år innan hans död, när S friades i tingsrätten så tänkte jag att det bästa vore om han dog i någon form och försvann från jordens yta. En person som så tydligt är skyldig men frias han kommer få en än mer felaktig syn på sig själv och sin egen omnipotens.
Han kommer vara ett vandrande hån i ansiktet mot Lenas barn, en ständig påminnelse om att rättssystemet svek dem.
Att han vann. Att han är fri. Att han kan ljuga. Mörda och komma undan också fortsättningsvis. Sedan om han ändå duger som pappa, och till och med är en bra pappa enligt Hanna. Det var nog endast Hannas sätt att släcka den brand som exploderade i Stefan för tillfället.
Bilderna på Hanna nu. I sitt livs esse. Hon strålar, vilken lättnad för henne och flickorna. Stefan är död. Hon och flickorna kan börja om. Den udda pappan är borta.
Så när jag förstod att Stefan var avliden genom egen hand. En stor applåd. Tradegin fick ett hedervärt avslut. Jag behöver inte ha ett barnperspektiv i denna sak eftersom flickorna har en egen röst. Jag tänker inte därför berätta för dem vad de känner eller bör känna. Jag resonerar moraletiskt utifrån utliarismens infallsvinkel. Mesta möjliga nytta för flest antal personer.
När man läser Fup så förstår man att Stefans kontroll, manipulationer, lögner, hot och mord var ett sätt att dominera tillställningen och det gällde även vänner. En Vanelögnare som ljög ohejdat, gaslightade och ålade sig, försköt skuld utanför sig själv. Han till och med visar sin ilska och obehärskning mot åklagaren Å Hiding med sin korkade och barnsliga film. Om han agerar så i det offentliga rummet, mot en ämbetsanställd, hur tror du då han agerar mot sina egna? Du menar att vi inget kan veta om hur han behandlar sina barn i den privata sfären. Jag menar motsatsen. Vi kan dra slutsatser.
Han står därtill och håller ett förolämpande tal inför Lenas moderlösa barn i hovrätten om att han hade mördat mycket skickligare, underförstått för att han är så förträfflig och utmärkt kompetent. En människas beteenden berättar mycket om den människan.
Sådana människor kan vi inte ha fria i samhället, de förstör allt runtikring. Han till och med gaslightade JG.
Därför är 10 år är nada i det sammanhanget. Han stal ett liv. Nu har han åtminstone besparat Lenas barn sitt flinande och hejande.
Något år innan hans död, när S friades i tingsrätten så tänkte jag att det bästa vore om han dog i någon form och försvann från jordens yta. En person som så tydligt är skyldig men frias han kommer få en än mer felaktig syn på sig själv och sin egen omnipotens.
Han kommer vara ett vandrande hån i ansiktet mot Lenas barn, en ständig påminnelse om att rättssystemet svek dem.
Att han vann. Att han är fri. Att han kan ljuga. Mörda och komma undan också fortsättningsvis. Sedan om han ändå duger som pappa, och till och med är en bra pappa enligt Hanna. Det var nog endast Hannas sätt att släcka den brand som exploderade i Stefan för tillfället.
Bilderna på Hanna nu. I sitt livs esse. Hon strålar, vilken lättnad för henne och flickorna. Stefan är död. Hon och flickorna kan börja om. Den udda pappan är borta.
Så när jag förstod att Stefan var avliden genom egen hand. En stor applåd. Tradegin fick ett hedervärt avslut. Jag behöver inte ha ett barnperspektiv i denna sak eftersom flickorna har en egen röst. Jag tänker inte därför berätta för dem vad de känner eller bör känna. Jag resonerar moraletiskt utifrån utliarismens infallsvinkel. Mesta möjliga nytta för flest antal personer.
När man läser Fup så förstår man att Stefans kontroll, manipulationer, lögner, hot och mord var ett sätt att dominera tillställningen och det gällde även vänner. En Vanelögnare som ljög ohejdat, gaslightade och ålade sig, försköt skuld utanför sig själv. Han till och med visar sin ilska och obehärskning mot åklagaren Å Hiding med sin korkade och barnsliga film. Om han agerar så i det offentliga rummet, mot en ämbetsanställd, hur tror du då han agerar mot sina egna? Du menar att vi inget kan veta om hur han behandlar sina barn i den privata sfären. Jag menar motsatsen. Vi kan dra slutsatser.
Han står därtill och håller ett förolämpande tal inför Lenas moderlösa barn i hovrätten om att han hade mördat mycket skickligare, underförstått för att han är så förträfflig och utmärkt kompetent. En människas beteenden berättar mycket om den människan.
Sådana människor kan vi inte ha fria i samhället, de förstör allt runtikring. Han till och med gaslightade JG.
Därför är 10 år är nada i det sammanhanget. Han stal ett liv. Nu har han åtminstone besparat Lenas barn sitt flinande och hejande.
Återigen, jag håller med om mycket om inte allt!
Jag upplever samma historia på samma sätt som du,
vilket jag redan i månader har klargjort!
Och jag diskuterade inte utifrån L:s barn/familj eller andra!
Det är en egen/annan femma.
Utan endast utifrån S:s barn.
Huruvida vi har rätt att avgöra om självmord var bäst för dem eller ej...
Han blev livstidsdömd!
Han skulle in i finkan på lång tid!
Jag är möjligen rabiat. Inte vet jag.
Dock kan jag säga att inte ens när mitt egna barn drabbades så gav jag mig rätten att kränka
genom att sätta MINA känslor på "hen".
Jag ansåg att jag måste skydda hen mot mitt (rättmätiga) hat och
mot min (outhärdliga) sorg/besvikelse.
Jag har inte rätten att färga ett oskyldigt barn.
Dennes smärta var redan förkrossande.
Däremot finns kravet att skydda barnet mot fara!
Därefter måste man möta upp barnet i ÅRATAL
för att ge en stabil grund där både känslor och reson/logik samspelar.
Utan ett balanserat samspel mellan logik och känslor finns stora risker.
Barn o vuxna kommer möta fler trauman, möjligtvis.
Ge dom verktygen att hantera.
Citat:
Finns mycket att säga i saken. Jag skulle vilja skilja mellan känslor och logik. Mellan subjektivt och objektivt. Fakta. Vi har ett underlag. Vi har en dom. Vi vet faktiska omständigheter. Dvs om det uttrycks dödshot i fupen kan vi dra slutsatsen att A dödshotar B.
Vad vet då vi om A? A, är en person m begränsad impulskontroll. A, blandar in barn i ekvationen. Vi förstår att A är gränslös. När A känner sig stressad och pressad, då är A inte lösningsfokuserad på ett konstruktivt sätt. Vi vet också att den hotade B, sedan också i praktiken återfinns ihjälslagen. Sannolikheten att det finns ett samband mellan alla dessa parametrar är mycket hög. Därför blir A huvudmisstänkt. Det är rimligt.
Vad vet då vi om A? A, är en person m begränsad impulskontroll. A, blandar in barn i ekvationen. Vi förstår att A är gränslös. När A känner sig stressad och pressad, då är A inte lösningsfokuserad på ett konstruktivt sätt. Vi vet också att den hotade B, sedan också i praktiken återfinns ihjälslagen. Sannolikheten att det finns ett samband mellan alla dessa parametrar är mycket hög. Därför blir A huvudmisstänkt. Det är rimligt.
Man kan vilja skilja mellan känslor och logik, men i verkligheten, för de berörda fungerar inte det, dvs vi är alla fyllda med olika känslor. Och det gäller i större utsträckning de berörda.
Det som vi uppfattar objektivt, som fakta i fallet, kommer att tolkas olika beroende på vem som läser det.
Domen har vi och att SD blir huvudmisstänkt utifrån en massa parametrar, det vet vi.
Men hur olika personer har sett på det här, kan variera.
Citat:
I dina förslag utgår du från barn, barns känslor. Allmängiltiga föreställningar om trauman. Erkännanden, anhörigas rätt till sanningen. Rätten att få adressera sin ilska där den hör hemma osv. Det är inte mitt perspektiv. Hur barn känner. Jag diskuterar att det var bra att han dog. Något jag ansåg också redan innan han tog sig av daga. För omgivningens skull
Anhörigas rätt till erkännanden eller sanningen, det är inget jag skrivit. Inte heller rätten att få rikta sin ilska mot SD.
Här finns inga rättigheter.
Det vi har är ett rättssystem, som på bästa möjliga sätt ska kunna reda ut vad som har hänt vid ett mord och vem som är skyldig. Det gör vi för att skydda samhället, men också för att anhöriga ska kunna få svar om det är möjligt. Samhället vill reda ut omständigheterna, straffa, och kunna basera denna kunskap på framtida beslut (forskning).
Jag tror att de flesta tror/tycker att den situation som barnen (fam Ds) varit utsatta för, är en förskräcklig situation. Då menar jag bortsett från hur deras hemsituation varit (den kan vi bara gissa om).
Jag utgår från hur jag tänker att deras situation kan vara utifrån de erfarenheter/kunskaper jag själv har förstås. Det betyder ju att jg kan ha fel. Det finns alla möjliga reaktioner från barn/människor. Menjag utgår från att deras situation har varit jobbig på alla möjliga vis. Och att SD ändå har funnits i deras liv, med allt det har inneburit.
SD, deras pappa har varit misstänkt i åratal för ett brutalt mord på en person de har känt, en person som han har haft en långvarig relation med. Han har varit anhållen och häktad och genomgått en friande rättegång, och slutligen blivit fälld för mordet. Strax efter domen tar han sit liv, men först blir en person (deras morfar?) misstänkt och anhållen för hans död. Personen frias från misstankarna.
Inte tror jag att barnen jublar över att pappa är död.
Sedan finns det förstås situationer där en förälder har pinat familjemedlemmar till den grad att de tycker att det är skönt för dom att plågoanden är död. Jag vet inte hur det ligger till i det här fallet. Men av det lilla jag har läst, tror jag inte att det har handlat om den värsta typen av misshandel och kränkningar, även om vi har sett att särskilt äldsta dottern varit hårt ansatt.
Psykisk misshandel kan dock vara minst (eller värre) lika allvarlig och att som förälder säga att man avsäger sig föräldraskapet (inte vill ha barnen) är väldigt allvarlig psykisk misshandel.
Jag anser som sagt, att SD inte borde ha haft hand om barn (eller för den delen vara i någon som helst nära relation med någon). Det har funnits så många allvarliga varningssignaler, att det räcker som jag ser det. Men vi ska inte glömma att socialen varit inkopplad, och SD blev inte fråntagen föräldraskapet.
Citat:
Saken är att trots dina utmejslade drömscenarion hävdar jag att vi endast kan utgå från de givna förutsättningarna som faktiskt existerade i verkligheten. Det ser ut som följande:
Du kan inte utgå från att du ska få höra sanningen av en vanelögnare innan han suiciderar. Eller att du hade fått veta sanningen, om han aldrig suiciderar. S, slutar inte plötsligt ljuga efter 10 år eller mer. Då vore han inte S, och den väg han längesedan valde.
Själva anledningen till självmordet är just att han vägrar säga sanningen och stå för sina handlingar. Han drar, gör sig onåbar för ytterligare frågor.
Du kan inte utgå från att du ska få höra sanningen av en vanelögnare innan han suiciderar. Eller att du hade fått veta sanningen, om han aldrig suiciderar. S, slutar inte plötsligt ljuga efter 10 år eller mer. Då vore han inte S, och den väg han längesedan valde.
Själva anledningen till självmordet är just att han vägrar säga sanningen och stå för sina handlingar. Han drar, gör sig onåbar för ytterligare frågor.
Utmejslade drömscenarion?
Det finns ingen anledning att vare sig överdriva det jag skrivit eller vara nedsättande.
Jag har aldrig sagt att jag trott att SD skulle erkänna, tvärtom. Jag skrev att det hade varit det bästa för allas del.
Citat:
Anser honom farlig, nedbrytande, någon som förgiftar omgivningen. Som är skadlig. Men främst för barn, att som barn växa upp i hans närhet. S kallar sitt eget spädbarn för den/det. Det berättar en del trista saker, redan i initialt i spädbarnets fortsatta liv.
Vi vet att när han fick en ny chans, så tog han inte den. Istället fortsatte han ljuga, bedra och vara otrogen. Motivationen till ärlighet saknas pågående.
När hans hustru tog ut skilsmässa blev han paranoid och dödade Lena, för att få chansen att återförenas med Hanna. Ingenstans i hans mentala status, dubbelliv, och leverne finns det någon förutsättning för att han ska ta ett vuxet föräldraansvar. Han kan inte leva flera parallella liv och förväntas finnas där för sina barn mentalt. Hans intresse. Lena. Jobbet. Resor. Tid, är en aspekt. Tyvärr, är hans barn bara objekt för honom. Det syns i filmen.
Vi vet att när han fick en ny chans, så tog han inte den. Istället fortsatte han ljuga, bedra och vara otrogen. Motivationen till ärlighet saknas pågående.
När hans hustru tog ut skilsmässa blev han paranoid och dödade Lena, för att få chansen att återförenas med Hanna. Ingenstans i hans mentala status, dubbelliv, och leverne finns det någon förutsättning för att han ska ta ett vuxet föräldraansvar. Han kan inte leva flera parallella liv och förväntas finnas där för sina barn mentalt. Hans intresse. Lena. Jobbet. Resor. Tid, är en aspekt. Tyvärr, är hans barn bara objekt för honom. Det syns i filmen.
Har inget att invända mot det här. llt det här har jag själv skrivit om många gånger.
Citat:
Barns frågor? Vrede är bra, rätt kanaliseras, kan leda till mången kreativitet. Det stora traumat i barnens liv är om de sammanblandar sig själva med honom och hans val. Och känner skuld, och undrar om min pappa är och gör så, vem är då jag som hans barn? Sådant händer dessvärre.
Håller med här också.
Citat:
Det betyder att de kan skilja på rätt och fel hos sin pappa. Men de valde inte sin pappa. Han valde själv. Att aldrig ta ansvar.De är inte han, utan enskilda individer. De ansvarar inte för hans gärningar. Vet de detta, kan de leva fria utan skuld och skam. Det är det centrala. Jag tror också att de redan vet och förstår det. Därför är jag inte oroad å deras vägnar.
Själv tänker jag att vi inte vet något om hur de tar det. Tvärtom, kan de behöva psykologiskt stöd efter det här. Vi har också fått signaler om att HD inte alltid mått så bra, att HDs familj verkar ha en förmåga att sopa problemen under mattan. De kan vara så att de inte har fått den grund de har behövt för att klara av allt på bästa sätt.
OCH, de är barn. Inte vuxna individer med livserfarenhet!
Barn kan inte sällan få skuldkänslor över mycket som inte är deras fel, liksom vuxna. De kan också känna att pappa valde bort dom; både när han hade en kärleksaffär med Lena, och när han sedan tog sitt liv.
De felsta människor vill vara sedda och älskade, särskilt av sina föräldrar, även om föräldrarna är mindre bra föräldrar eller t.o.m dåliga.
Det finns många faror här, för de här barnens psykiska hälsa och utveckling!
Citat:
Alla som känner sig bedragna, eller snopen över avslutet fortsätter bara lämna över makten till S. Precis som S alltid ville ha det när han levde. Dominera omgivningen. Mitt tips: återta makten. Nu när han är död är alla fria, om de väljer att vara det. Skithögen är död.
Det är lätt att säga.
Särskilt om man sitter utanför och beteraktar.
Jag tänker att det finns en risk att vissa inte alls blir fria, utan tvärtom.
Det finns en risk att personer känner skuld, känner sorg och vrede.
Du kan inte veta att barnen uppfattade sin pappa som en skithög, eller kommer att göra det i framtiden heller.
Tipsen att återta makten är bra, men kan kräva både tid och hjälp utifrån.
Citat:
Man kan vilja skilja mellan känslor och logik, men i verkligheten, för de berörda fungerar inte det, dvs vi är alla fyllda med olika känslor. Och det gäller i större utsträckning de berörda.
Det som vi uppfattar objektivt, som fakta i fallet, kommer att tolkas olika beroende på vem som läser det.
Domen har vi och att SD blir huvudmisstänkt utifrån en massa parametrar, det vet vi.
Men hur olika personer har sett på det här, kan variera.
Anhörigas rätt till erkännanden eller sanningen, det är inget jag skrivit. Inte heller rätten att få rikta sin ilska mot SD.
Här finns inga rättigheter.
Det vi har är ett rättssystem, som på bästa möjliga sätt ska kunna reda ut vad som har hänt vid ett mord och vem som är skyldig. Det gör vi för att skydda samhället, men också för att anhöriga ska kunna få svar om det är möjligt. Samhället vill reda ut omständigheterna, straffa, och kunna basera denna kunskap på framtida beslut (forskning).
Jag tror att de flesta tror/tycker att den situation som barnen (fam Ds) varit utsatta för, är en förskräcklig situation. Då menar jag bortsett från hur deras hemsituation varit (den kan vi bara gissa om).
Jag utgår från hur jag tänker att deras situation kan vara utifrån de erfarenheter/kunskaper jag själv har förstås. Det betyder ju att jg kan ha fel. Det finns alla möjliga reaktioner från barn/människor. Menjag utgår från att deras situation har varit jobbig på alla möjliga vis. Och att SD ändå har funnits i deras liv, med allt det har inneburit.
SD, deras pappa har varit misstänkt i åratal för ett brutalt mord på en person de har känt, en person som han har haft en långvarig relation med. Han har varit anhållen och häktad och genomgått en friande rättegång, och slutligen blivit fälld för mordet. Strax efter domen tar han sit liv, men först blir en person (deras morfar?) misstänkt och anhållen för hans död. Personen frias från misstankarna.
Inte tror jag att barnen jublar över att pappa är död.
Sedan finns det förstås situationer där en förälder har pinat familjemedlemmar till den grad att de tycker att det är skönt för dom att plågoanden är död. Jag vet inte hur det ligger till i det här fallet. Men av det lilla jag har läst, tror jag inte att det har handlat om den värsta typen av misshandel och kränkningar, även om vi har sett att särskilt äldsta dottern varit hårt ansatt.
Psykisk misshandel kan dock vara minst (eller värre) lika allvarlig och att som förälder säga att man avsäger sig föräldraskapet (inte vill ha barnen) är väldigt allvarlig psykisk misshandel.
Jag anser som sagt, att SD inte borde ha haft hand om barn (eller för den delen vara i någon som helst nära relation med någon). Det har funnits så många allvarliga varningssignaler, att det räcker som jag ser det. Men vi ska inte glömma att socialen varit inkopplad, och SD blev inte fråntagen föräldraskapet.
Utmejslade drömscenarion?
Det finns ingen anledning att vare sig överdriva det jag skrivit eller vara nedsättande.
Jag har aldrig sagt att jag trott att SD skulle erkänna, tvärtom. Jag skrev att det hade varit det bästa för allas del.
Har inget att invända mot det här. llt det här har jag själv skrivit om många gånger.
Håller med här också.
Själv tänker jag att vi inte vet något om hur de tar det. Tvärtom, kan de behöva psykologiskt stöd efter det här. Vi har också fått signaler om att HD inte alltid mått så bra, att HDs familj verkar ha en förmåga att sopa problemen under mattan. De kan vara så att de inte har fått den grund de har behövt för att klara av allt på bästa sätt.
OCH, de är barn. Inte vuxna individer med livserfarenhet!
Barn kan inte sällan få skuldkänslor över mycket som inte är deras fel, liksom vuxna. De kan också känna att pappa valde bort dom; både när han hade en kärleksaffär med Lena, och när han sedan tog sitt liv.
De felsta människor vill vara sedda och älskade, särskilt av sina föräldrar, även om föräldrarna är mindre bra föräldrar eller t.o.m dåliga.
Det finns många faror här, för de här barnens psykiska hälsa och utveckling!
Det är lätt att säga.
Särskilt om man sitter utanför och beteraktar.
Jag tänker att det finns en risk att vissa inte alls blir fria, utan tvärtom.
Det finns en risk att personer känner skuld, känner sorg och vrede.
Du kan inte veta att barnen uppfattade sin pappa som en skithög, eller kommer att göra det i framtiden heller.
Tipsen att återta makten är bra, men kan kräva både tid och hjälp utifrån.
Det som vi uppfattar objektivt, som fakta i fallet, kommer att tolkas olika beroende på vem som läser det.
Domen har vi och att SD blir huvudmisstänkt utifrån en massa parametrar, det vet vi.
Men hur olika personer har sett på det här, kan variera.
Anhörigas rätt till erkännanden eller sanningen, det är inget jag skrivit. Inte heller rätten att få rikta sin ilska mot SD.
Här finns inga rättigheter.
Det vi har är ett rättssystem, som på bästa möjliga sätt ska kunna reda ut vad som har hänt vid ett mord och vem som är skyldig. Det gör vi för att skydda samhället, men också för att anhöriga ska kunna få svar om det är möjligt. Samhället vill reda ut omständigheterna, straffa, och kunna basera denna kunskap på framtida beslut (forskning).
Jag tror att de flesta tror/tycker att den situation som barnen (fam Ds) varit utsatta för, är en förskräcklig situation. Då menar jag bortsett från hur deras hemsituation varit (den kan vi bara gissa om).
Jag utgår från hur jag tänker att deras situation kan vara utifrån de erfarenheter/kunskaper jag själv har förstås. Det betyder ju att jg kan ha fel. Det finns alla möjliga reaktioner från barn/människor. Menjag utgår från att deras situation har varit jobbig på alla möjliga vis. Och att SD ändå har funnits i deras liv, med allt det har inneburit.
SD, deras pappa har varit misstänkt i åratal för ett brutalt mord på en person de har känt, en person som han har haft en långvarig relation med. Han har varit anhållen och häktad och genomgått en friande rättegång, och slutligen blivit fälld för mordet. Strax efter domen tar han sit liv, men först blir en person (deras morfar?) misstänkt och anhållen för hans död. Personen frias från misstankarna.
Inte tror jag att barnen jublar över att pappa är död.
Sedan finns det förstås situationer där en förälder har pinat familjemedlemmar till den grad att de tycker att det är skönt för dom att plågoanden är död. Jag vet inte hur det ligger till i det här fallet. Men av det lilla jag har läst, tror jag inte att det har handlat om den värsta typen av misshandel och kränkningar, även om vi har sett att särskilt äldsta dottern varit hårt ansatt.
Psykisk misshandel kan dock vara minst (eller värre) lika allvarlig och att som förälder säga att man avsäger sig föräldraskapet (inte vill ha barnen) är väldigt allvarlig psykisk misshandel.
Jag anser som sagt, att SD inte borde ha haft hand om barn (eller för den delen vara i någon som helst nära relation med någon). Det har funnits så många allvarliga varningssignaler, att det räcker som jag ser det. Men vi ska inte glömma att socialen varit inkopplad, och SD blev inte fråntagen föräldraskapet.
Utmejslade drömscenarion?
Det finns ingen anledning att vare sig överdriva det jag skrivit eller vara nedsättande.
Jag har aldrig sagt att jag trott att SD skulle erkänna, tvärtom. Jag skrev att det hade varit det bästa för allas del.
Har inget att invända mot det här. llt det här har jag själv skrivit om många gånger.
Håller med här också.
Själv tänker jag att vi inte vet något om hur de tar det. Tvärtom, kan de behöva psykologiskt stöd efter det här. Vi har också fått signaler om att HD inte alltid mått så bra, att HDs familj verkar ha en förmåga att sopa problemen under mattan. De kan vara så att de inte har fått den grund de har behövt för att klara av allt på bästa sätt.
OCH, de är barn. Inte vuxna individer med livserfarenhet!
Barn kan inte sällan få skuldkänslor över mycket som inte är deras fel, liksom vuxna. De kan också känna att pappa valde bort dom; både när han hade en kärleksaffär med Lena, och när han sedan tog sitt liv.
De felsta människor vill vara sedda och älskade, särskilt av sina föräldrar, även om föräldrarna är mindre bra föräldrar eller t.o.m dåliga.
Det finns många faror här, för de här barnens psykiska hälsa och utveckling!
Det är lätt att säga.
Särskilt om man sitter utanför och beteraktar.
Jag tänker att det finns en risk att vissa inte alls blir fria, utan tvärtom.
Det finns en risk att personer känner skuld, känner sorg och vrede.
Du kan inte veta att barnen uppfattade sin pappa som en skithög, eller kommer att göra det i framtiden heller.
Tipsen att återta makten är bra, men kan kräva både tid och hjälp utifrån.
Exakt!
Håller med om allt.
Citat:
Det skrivs en del här i tråden att barn alltid älskar sina föräldrar. Det är helt enkelt inte sant. Fetar därför en del av ditt inlägg. SDs äldsta dotter har haft det svårt med pappa SD en längre tid. Varför måste hon älska honom? Det verkar som att hon känner trygghet och kärlek hos morföräldrarna. Säkert också hos HD, vad än just VI anser om henne.
Om psykologer och kuratorer försöker få ett barn att anse att det är fel att inte älska sina föräldrar så kan dessa sk experter göra mer skada än nytta. Ur detta tvång kan ångest och skuld få fäste hos barnet och det är verkligen inte bra. Finns massor med barn som upplever detta, att de måste älska sina föräldrar "innerst inne", för annars är det fel.
Om psykologer och kuratorer försöker få ett barn att anse att det är fel att inte älska sina föräldrar så kan dessa sk experter göra mer skada än nytta. Ur detta tvång kan ångest och skuld få fäste hos barnet och det är verkligen inte bra. Finns massor med barn som upplever detta, att de måste älska sina föräldrar "innerst inne", för annars är det fel.
Jag har svårt att tro att psykologer och andra utbildade inom området försöker tvinga barn att älska sina föräldrar i dag.
Jag tror inte heller att alla baran älskar sina föräldrar, men barn kan vara otroligt utlämnade och otroligt lojala. De har inte heller så mycket erfarenhet att de alltid kan förstå hur fel det är med misshandel, vare sig den är fysisk eller psykisk. Erfaenheten och kunskapen ökar med åldern. Däremot tror jag att barn kan vara väldigt lojala mot föräldrarna om någon misstänker något. Många älskar sina föräldrar trots att de kanske har haft det dåligt på många sätt. Det gör dom extra utsatta.
Det är ju därför man som medborgare kan helt anonymt göra orosanmälan.
Sedan vad barnen känner och tänker vet vi inget om. Vi vet inte heller hur de har haft det i hemmet. Jag kan också tänka mig att de har haft en trygghet i både HD och morföräldrarna.
Citat:
"En aning förvånande att en del i denna tråd anser att å ena sidan var Stefan en usel person, pappa kopplat till strösselförhör å andra sidan beklagar att han tog sitt liv för flickornas skull. "
Jag har följt hela din text och hoppade inte in på slutet om du nu trodde det.....
Ja jag reagerar starkt eftersom du utgår ifrån dig själv men får det att låta som att det är det bästa för S+H: barn!
Det vet du INGENTING om, inte heller jag!
Och just DÄRFÖR svarade jag som jag gjorde.
Och därför beklagar vi att slutet blev så absurt och chockartat.
Eftersom det möjligen kan ha lett till YTTERLIGARE sorg/smärta för dem!
Ja det är ett diskussionsforum, helt rätt formulerat, därav ger jag min syn på saken!
Jag har följt hela din text och hoppade inte in på slutet om du nu trodde det.....
Ja jag reagerar starkt eftersom du utgår ifrån dig själv men får det att låta som att det är det bästa för S+H: barn!
Det vet du INGENTING om, inte heller jag!
Och just DÄRFÖR svarade jag som jag gjorde.
Och därför beklagar vi att slutet blev så absurt och chockartat.
Eftersom det möjligen kan ha lett till YTTERLIGARE sorg/smärta för dem!
Ja det är ett diskussionsforum, helt rätt formulerat, därav ger jag min syn på saken!
Ja, så exakt hur jag känner.
Jag läste ditt inlägg innan också.
Min son och jag diskuterade just de aspekterna om vem som ska bestämma över andras liv, och vid vilka brott kan det handla om. Var går gränsen?
I Sverige har vi inte dödsstraff. Det är för mig ett tecken på att vi i vårt samhälle har tagit avstånd från sådana straff, men också för att ta livet av någon. Inte alla länder håller med. Vi kan ju ta många länder som skräckexempel.
Personligen är jag helt mot dödsstraff, av flera (många) skäl.
Jag tror inte heller att SDs självmord var det bästa för samhället, eller för omgiviningen. Inte ens för hans närmaste.
I många fall där personer har mördat, kan de anhöriga till gm känna sorg. Sorg över vad som har hänt och hur personen agerat, men ändå älska sin anhöriga. Se bara på Watts föräldrar. De förlorade sina barnbarn på det mest hemska sätt, sin svärdotter som var gravid, men ändå älskade de sin son.
Det är naturligtvis ett dilemma att det finns personer i vårt samhälle som är väldigt farliga att ha ute i det fria.
De kommer oundvikligen att begå nya hemska brott, en del kommer att döda andra utan att blinka. Vissa är som tickande bomber, som vid minsta kränkning kan döda någon.
Men vi vet inte om SD skulle begå något nytt mord efter ett fängelsestraff.
Det finns mängder av människor som SD och värre.
Vad ska vi göra med alla dom?
Det blir lite av ett utilitaristiskt tänkande. Bort med männsiskor som ställer till problem för de flesta i sin omgivning.
Men vem har tolkningsföreträde för vad som är bäst för vem?
Citat:
Gällande de 4 minuter och 17 sekunder som fanns mellan det att L*na Wesstr*m under den aktuella Måndagskvällen den 14 Maj 2018 hade anlänt till Rättar*vägen (9) klockan 23:25:43 och fram till klockan 23:30 då den brutala dödsmisshandeln påbörjades bakom bullerplanket.
Frågan löd i tidigare skrivet inlägg.
Vad kan man tänka sig ha hänt under just den tiden av 4 minuter och 17 sekunder ?
1: Ingen vaginal sperma hos LW från SD kunde konstateras av RättsLäkare vid det aktuella undersökningstillfället, däremot sagt, så konstaterades SD:s sperma på den då avlidna L*na Wesstr*m:s kjol.
2: Försök till våldtäkt kan det föga troligt ha handlat om då St*fan Davidss*n och L*na Wesstr*m hade ett sexuellt förhållande.
3: Tjat om en sexuell kontakt med LW från SD:s sida, är lika föga troligt som ett försök till våldtäkt.
Dessa 4 minuter och 17 sekunder handlar om någonting helt annat i detta fallet. Den som inser vad tid är, förstår sålunda, att man hinner att få gjort väldigt mycket på en tid av 240 sekunder.
Mvh/JM.
Citat:
Vad tror DU att de 240 sekunderna användes till?
Gällande de 4 minuter och 17 sekunder som fanns mellan det att L*na Wesstr*m under den aktuella Måndagskvällen den 14 Maj 2018 hade anlänt till Rättar*vägen (9) klockan 23:25:43 och fram till klockan 23:30 då den brutala dödsmisshandeln påbörjades bakom bullerplanket.
Frågan löd i tidigare skrivet inlägg.
Vad kan man tänka sig ha hänt under just den tiden av 4 minuter och 17 sekunder ?
1: Ingen vaginal sperma hos LW från SD kunde konstateras av RättsLäkare vid det aktuella undersökningstillfället, däremot sagt, så konstaterades SD:s sperma på den då avlidna L*na Wesstr*m:s kjol.
2: Försök till våldtäkt kan det föga troligt ha handlat om då St*fan Davidss*n och L*na Wesstr*m hade ett sexuellt förhållande.
3: Tjat om en sexuell kontakt med LW från SD:s sida, är lika föga troligt som ett försök till våldtäkt.
Dessa 4 minuter och 17 sekunder handlar om någonting helt annat i detta fallet. Den som inser vad tid är, förstår sålunda, att man hinner att få gjort väldigt mycket på en tid av 240 sekunder.
Mvh/JM.
Frågan löd i tidigare skrivet inlägg.
Vad kan man tänka sig ha hänt under just den tiden av 4 minuter och 17 sekunder ?
1: Ingen vaginal sperma hos LW från SD kunde konstateras av RättsLäkare vid det aktuella undersökningstillfället, däremot sagt, så konstaterades SD:s sperma på den då avlidna L*na Wesstr*m:s kjol.
2: Försök till våldtäkt kan det föga troligt ha handlat om då St*fan Davidss*n och L*na Wesstr*m hade ett sexuellt förhållande.
3: Tjat om en sexuell kontakt med LW från SD:s sida, är lika föga troligt som ett försök till våldtäkt.
Dessa 4 minuter och 17 sekunder handlar om någonting helt annat i detta fallet. Den som inser vad tid är, förstår sålunda, att man hinner att få gjort väldigt mycket på en tid av 240 sekunder.
Mvh/JM.
Citat:
Jag söker överhuvudtaget inte efter något slags alibi för den numera avlidne St*fan Davidss*n.
Jag är intresserad av någonting helt annat där vi högst troligen inte delar samma intresse.
Mitt intresse vilar bland annat på trappinspektionen som St*fan Davidss*n gjorde hos sin kamrat JG under Måndagskvällen den 14 Maj (2018) och framför allt, vad St*fan Davidss*n tillfälligt lånade av sin kamrat vid det aktuella tillfället.
Jag är också till ovan skrivet väldigt intresserad av vilken person, eller vilka personer utöver SD som var involverade i mordet på L*na Wesstr*m.
Wesstr*m:s b*rn så som Davidss*n:s b*rn, exkluderar jag fullständigt.
Det finns människor som både hört och sett, men av vänskapsskäl och även andra skäl inte vill blanda sig i vilket jag i min tur måste respektera, i annat fall hade jag för länge sedan varit hos polisen med det jag hitintills vet och känner till.
Mvh/JM.
Citat:
Men är du Flashbacks Fader Fouras?!
Om du nu sitter på info som andra ska gissa sig till så gå till Polisen i stället.
Det var ju en period du med bestämdhet lät oss veta att "Häradsbetäckaren" var absolut oskyldig.
● Precis innan det verkade du till och med veta vart mordvapnet kunde finnas och en det med det tredje.
Du pendlar rätt bra, Joker...
Om du nu sitter på info som andra ska gissa sig till så gå till Polisen i stället.
Det var ju en period du med bestämdhet lät oss veta att "Häradsbetäckaren" var absolut oskyldig.
● Precis innan det verkade du till och med veta vart mordvapnet kunde finnas och en det med det tredje.
Du pendlar rätt bra, Joker...
● Vad jag tidigare har framfört i L*na Wesstr*m-tråden var, att jag hade mina misstankar om vad mordvapnet eller tillhygget kunde vara undangömt.
Mvh/JM.
Citat:
Du beklagar att slutet blev så absurt och chockerande. Inte jag. Utan jag fortsätter betrakta det som förtjänstfullt.
Något år innan hans död, när S friades i tingsrätten så tänkte jag att det bästa vore om han dog i någon form och försvann från jordens yta. En person som så tydligt är skyldig men frias han kommer få en än mer felaktig syn på sig själv och sin egen omnipotens.
Han kommer vara ett vandrande hån i ansiktet mot Lenas barn, en ständig påminnelse om att rättssystemet svek dem.
Att han vann. Att han är fri. Att han kan ljuga. Mörda och komma undan också fortsättningsvis. Sedan om han ändå duger som pappa, och till och med är en bra pappa enligt Hanna. Det var nog endast Hannas sätt att släcka den brand som exploderade i Stefan för tillfället.
Bilderna på Hanna nu. I sitt livs esse. Hon strålar, vilken lättnad för henne och flickorna. Stefan är död. Hon och flickorna kan börja om. Den udda pappan är borta.
Så när jag förstod att Stefan var avliden genom egen hand. En stor applåd. Tradegin fick ett hedervärt avslut. Jag behöver inte ha ett barnperspektiv i denna sak eftersom flickorna har en egen röst. Jag tänker inte därför berätta för dem vad de känner eller bör känna. Jag resonerar moraletiskt utifrån utliarismens infallsvinkel. Mesta möjliga nytta för flest antal personer.
När man läser Fup så förstår man att Stefans kontroll, manipulationer, lögner, hot och mord var ett sätt att dominera tillställningen och det gällde även vänner. En Vanelögnare som ljög ohejdat, gaslightade och ålade sig, försköt skuld utanför sig själv. Han till och med visar sin ilska och obehärskning mot åklagaren Å Hiding med sin korkade och barnsliga film. Om han agerar så i det offentliga rummet, mot en ämbetsanställd, hur tror du då han agerar mot sina egna? Du menar att vi inget kan veta om hur han behandlar sina barn i den privata sfären. Jag menar motsatsen. Vi kan dra slutsatser.
Han står därtill och håller ett förolämpande tal inför Lenas moderlösa barn i hovrätten om att han hade mördat mycket skickligare, underförstått för att han är så förträfflig och utmärkt kompetent. En människas beteenden berättar mycket om den människan.
Sådana människor kan vi inte ha fria i samhället, de förstör allt runtikring. Han till och med gaslightade JG.
Därför är 10 år är nada i det sammanhanget. Han stal ett liv. Nu har han åtminstone besparat Lenas barn sitt flinande och hejande.
Något år innan hans död, när S friades i tingsrätten så tänkte jag att det bästa vore om han dog i någon form och försvann från jordens yta. En person som så tydligt är skyldig men frias han kommer få en än mer felaktig syn på sig själv och sin egen omnipotens.
Han kommer vara ett vandrande hån i ansiktet mot Lenas barn, en ständig påminnelse om att rättssystemet svek dem.
Att han vann. Att han är fri. Att han kan ljuga. Mörda och komma undan också fortsättningsvis. Sedan om han ändå duger som pappa, och till och med är en bra pappa enligt Hanna. Det var nog endast Hannas sätt att släcka den brand som exploderade i Stefan för tillfället.
Bilderna på Hanna nu. I sitt livs esse. Hon strålar, vilken lättnad för henne och flickorna. Stefan är död. Hon och flickorna kan börja om. Den udda pappan är borta.
Så när jag förstod att Stefan var avliden genom egen hand. En stor applåd. Tradegin fick ett hedervärt avslut. Jag behöver inte ha ett barnperspektiv i denna sak eftersom flickorna har en egen röst. Jag tänker inte därför berätta för dem vad de känner eller bör känna. Jag resonerar moraletiskt utifrån utliarismens infallsvinkel. Mesta möjliga nytta för flest antal personer.
När man läser Fup så förstår man att Stefans kontroll, manipulationer, lögner, hot och mord var ett sätt att dominera tillställningen och det gällde även vänner. En Vanelögnare som ljög ohejdat, gaslightade och ålade sig, försköt skuld utanför sig själv. Han till och med visar sin ilska och obehärskning mot åklagaren Å Hiding med sin korkade och barnsliga film. Om han agerar så i det offentliga rummet, mot en ämbetsanställd, hur tror du då han agerar mot sina egna? Du menar att vi inget kan veta om hur han behandlar sina barn i den privata sfären. Jag menar motsatsen. Vi kan dra slutsatser.
Han står därtill och håller ett förolämpande tal inför Lenas moderlösa barn i hovrätten om att han hade mördat mycket skickligare, underförstått för att han är så förträfflig och utmärkt kompetent. En människas beteenden berättar mycket om den människan.
Sådana människor kan vi inte ha fria i samhället, de förstör allt runtikring. Han till och med gaslightade JG.
Därför är 10 år är nada i det sammanhanget. Han stal ett liv. Nu har han åtminstone besparat Lenas barn sitt flinande och hejande.
Excellent!
Först (direkt efter självmordet) blev jag besviken då jag hellre hade sett SD dväljas i fängelse. Men sen började jag fundera vad det skulle innebära: Skulle HD och barnen kanske känna ett tvång att besöka honom i fängelset? Skulle de frukta den dag han skulle komma ut igen?
Efter att ha funderat länge på detta så ändrade jag mig och såg i stället "nyttan" av att han tog sitt liv.
Citat:
Även om det som hände kanske maximerar ngn total lycka, tycker jag att det är ett misslyckande från rättsväsendets och polismaktens sida. Det här självmordet borde man kunnat se komma och då har man en plikt att förhindra det.
Excellent!
Först (direkt efter självmordet) blev jag besviken då jag hellre hade sett SD dväljas i fängelse. Men sen började jag fundera vad det skulle innebära: Skulle HD och barnen kanske känna ett tvång att besöka honom i fängelset? Skulle de frukta den dag han skulle komma ut igen?
Efter att ha funderat länge på detta så ändrade jag mig och såg i stället "nyttan" av att han tog sitt liv.
Först (direkt efter självmordet) blev jag besviken då jag hellre hade sett SD dväljas i fängelse. Men sen började jag fundera vad det skulle innebära: Skulle HD och barnen kanske känna ett tvång att besöka honom i fängelset? Skulle de frukta den dag han skulle komma ut igen?
Efter att ha funderat länge på detta så ändrade jag mig och såg i stället "nyttan" av att han tog sitt liv.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera