Vi med diagnosen schizofreni.

Kan någon hjälpa mig här? Börjar påriktigt undra om jag också har nån schizo diagnos eller om det bara är nån form av psykos.

Började röka cannabis när jag va 18 och höll på med det dagligen +andra droger ibland, tills jag var ungefär 21. Sen stack jag på rehab i 6 mån å efter det har jag hållit mig relativt nykter. Bara rökt typ nån helg då jag varit ute å festat osv..

Började i skola förra hösten å de va då som problemen började som mest. Låg mest hemma isolerad och hade brutala humörsvängningar. Ville inte träffa nån människa å då jag väl va social hade jag sån stress i sociala situationer. Fick tankar som att folk vet vad jag tänker å att alla är emot mig. Visste ju någonstans att detta inte är sant men hur jag en försökte tänka så försvann inte paranoian. Fick oxå ofta tankar om att jag måste slå skiten ur någon bara pga av jag trodde alla är emot mig.

Vet inte har nog flera konstiga tankar men kommer inte på bättre just nu. Kan detta vara nån schizo grej? Känner igen mig i mycket som andra skrivit här oxå..

Äter för tillfället risperidal på låg dos 0.5-1mg om dagen. Skulle hellst vilja helt utan den föe blir så jävla slö av den men direkt jag inte ätit den på 2 dagar så är jag helt blandmanisk och har svårt att greppa tag om verkligheten.

Jag tror jag utvecklat schizofreni pga. gang stalking, så i perioder inbillar jag mig annat som inte är verkligt. Sjukvården uppfattar naturligtvis även min gang stalking som symptom på psykos...

Jag vill inte heller gå ut för att folk stirrar och håller på med sina telefoner, antagligen för att rapportera vad jag gör. Jag vet heller inte när denna stalking kommer övergå till att fysiskt skada mig, så jag är ofta rädd.

Tack för din personliga erfarenhet.

Jag är väldigt nyfiken på vart gränsen går för psykvården att kvalificera symtom för en mentalsjukdom eller om det helt enkelt är ett djupt psykologiskt trauma…?

Jag har exempelvis fått min telefon hackad flertal gånger som jag också fått bekräftat för mig av förövaren i efterhand. Detta har självklart satt sina spår i psyket för mig och skapat buggar där jag väldigt ofta blir nojig och får för mig att jag är övervakad.

Med min ganska platta erfarenhet av psykiatrin så vågar jag ändå fullt påstå att ifall jag hade förklarat detta för någon psykiatriker, så hade de haft invändningar om att det är vanföreställningar och att man är paranoid.

Jag vet inte vad ”gang stalking” är för något som du nämner. Men din text sådde tanken att just trauman kan skära sår i psyket som skapar nojor och vanföreställningar - alltså av verkliga händelser.

Har man varit utsatt för stalking och får för sig att folk är efter en fast det inte är så, så borde man ju inte helt enkelt kunnas få diagnos paranoid personlighetsstörning eller? Det är ju ett trauma.

Ofta har ju psykoser någon anledning, något man varit med om, men det är ju fortfarande samma sak vad det än beror på eller vad som triggar igång det

Jag kanske är lite trött mössan; men jag förstår inte helt det du skriver om att du vet vad andra tänker, och gått bakom deras hjärnor. Att veta vad någon annan tänker (läs främlingar) är ju direkt omöjligt, visst kan man ha på känn vad ens kamrat eller partner tänker på i vissa situationer, men det är ju någonting annat. Eller är det paranoian du beskriver; du tror att folk på gatan eller i affären tänker dumma och nedsättande tankar om dig, att det på något vis skulle synas på dig att du mår dåligt/har en specifik diagnos?