2019-12-10, 03:40
  #109
Medlem
Skrivit en del och tycker att jag kan dela med mig av ett minne ur en schizofreni ur en annan får hur schizofrenin var skapad.

Det att jag satt för mig själv med ett centrum av hållplatser alltså en central. Där jag satt med min telefon en iphone och lyssnade på ett klipp ur youtube om en hur bakterier och olika virus kämpar för emot kroppen att strida emot.

Då på centralen satt jag för mig själv ihop med andra personer som satt lite längre bort och hade det trevligt under solen men kan inte riktigt säga att dem höra men ur det som var, så måste dem haft en aning om vad jag lyssnade på.

Klippet bygger upp ett scenario ur hur klippet uttrycker scenariot med vad som funktionellt fungerar med kroppen och viruset. Då att jag inte tittade på klippet utan lyssnade med och sneglade med ögonen över naturen på centralen. Argumentet som byggdes upp gav ett uttryck på en "turbulens" samtidigt vid det tillfället som naturen själv med vinden gav sig i uttryck av samma term som turbulens, då vinden skapade en mindre variation av en tornado.

En kvinna satt förmodligen och lyssnade med då jag vet att hon satt innan tillfället gav sig i akt för vad som just vid det tillfället ur klippet ihop med vinden gav sig an en turbulens. Kvinnan som kopplade ihop det fick en känsla av rädsla då hon stod upp ihop med sin väninna och gick med en framåt lutning in mot centralstationens byggnad och gned fingrarna på läppen.

Det scenario var en fantastiskt upplevelse då jag såg det som en sanna känsla av en schizofren upplevelse ihop med natur och argument mot naturen och argumentet i klippet gav sig i uttryck.

Det är en liten del av hur en sann schizofren koppling ter sig för hur den förankringen till verkligheten då man inte pratar om en fysiska verkligheten utan den kända verkligheten ihop med kropp och själ.

Jag skulle personligen säga att alla människor är schizofren men inte alls lika triviala utan att alla har en okunnighet kring den kända verkligheten som försvinner med åren, ett exempel är luktsinnet som kommer och gör, samma med hörseln som blir tydlig och dov. Men synen är det absolut ihop med hörseln då kopplingen där i mellan är en okunnighet ihop med en omedveten förståelse till varför och ger sig i uttryck av antingen rädsla eller eufori "den sanna lyckan".

Finns ett klipp på ett barn som upplever en schizofren "psykos" genom en feber som orsakar stress och barnet med feber får syn hallucinationer och känner både rädsla som barnet berättar som ett syn på ett monster och sedan får en omvändning till eufori "den sanna lyckan". Där jag tror barnet för en upplevelse som jag själv har fått genom stress via läsning och såg ett flytande objekt av en glob som flöt med vågor precis som när du drar fingret i vattnet och blev euforisk. Det är obeskrivligt vad man känner för den "psykos" hallucination man får, en känsla av.

Klippet på barnet: https://www.youtube.com/watch?v=S1YSQiw2cbo
Citera
2020-02-24, 17:26
  #110
Medlem
Kan någon hjälpa mig här? Börjar påriktigt undra om jag också har nån schizo diagnos eller om det bara är nån form av psykos.

Började röka cannabis när jag va 18 och höll på med det dagligen +andra droger ibland, tills jag var ungefär 21. Sen stack jag på rehab i 6 mån å efter det har jag hållit mig relativt nykter. Bara rökt typ nån helg då jag varit ute å festat osv..

Började i skola förra hösten å de va då som problemen började som mest. Låg mest hemma isolerad och hade brutala humörsvängningar. Ville inte träffa nån människa å då jag väl va social hade jag sån stress i sociala situationer. Fick tankar som att folk vet vad jag tänker å att alla är emot mig. Visste ju någonstans att detta inte är sant men hur jag en försökte tänka så försvann inte paranoian. Fick oxå ofta tankar om att jag måste slå skiten ur någon bara pga av jag trodde alla är emot mig.

Vet inte har nog flera konstiga tankar men kommer inte på bättre just nu. Kan detta vara nån schizo grej? Känner igen mig i mycket som andra skrivit här oxå..

Äter för tillfället risperidal på låg dos 0.5-1mg om dagen. Skulle hellst vilja helt utan den föe blir så jävla slö av den men direkt jag inte ätit den på 2 dagar så är jag helt blandmanisk och har svårt att greppa tag om verkligheten.
Citera
2020-03-16, 21:12
  #111
Medlem
soulknaves avatar
Citat:
Ursprungligen postat av 420blazeit420
Kan någon hjälpa mig här? Börjar påriktigt undra om jag också har nån schizo diagnos eller om det bara är nån form av psykos.

Började röka cannabis när jag va 18 och höll på med det dagligen +andra droger ibland, tills jag var ungefär 21. Sen stack jag på rehab i 6 mån å efter det har jag hållit mig relativt nykter. Bara rökt typ nån helg då jag varit ute å festat osv..

Började i skola förra hösten å de va då som problemen började som mest. Låg mest hemma isolerad och hade brutala humörsvängningar. Ville inte träffa nån människa å då jag väl va social hade jag sån stress i sociala situationer. Fick tankar som att folk vet vad jag tänker å att alla är emot mig. Visste ju någonstans att detta inte är sant men hur jag en försökte tänka så försvann inte paranoian. Fick oxå ofta tankar om att jag måste slå skiten ur någon bara pga av jag trodde alla är emot mig.

Vet inte har nog flera konstiga tankar men kommer inte på bättre just nu. Kan detta vara nån schizo grej? Känner igen mig i mycket som andra skrivit här oxå..

Äter för tillfället risperidal på låg dos 0.5-1mg om dagen. Skulle hellst vilja helt utan den föe blir så jävla slö av den men direkt jag inte ätit den på 2 dagar så är jag helt blandmanisk och har svårt att greppa tag om verkligheten.
Du har blivit dum i huvudet utav cannabisen.
Citera
2020-03-16, 21:18
  #112
Medlem
soulknaves avatar
Det är större risk att man är en aliens inpluggade hamster än sjuk tyvärr. En sjukdom kan inte prata & visa en saker.

Det är ironiskt att vetenskapen inte kan bevisa att verkligheten inte är en simulation men västerländsk psykiatri dom vet tydligen, antar att de har en trave nobelpris isf.
Citera
2020-06-08, 20:07
  #113
Medlem
rightclaws avatar
Citat:
Ursprungligen postat av everyoneisdead
Tänkte vi kunde ha en tråd för oss som har diagnosen schizofreni, där vi kan dela erfarenheter, hur livet fungerar, mående, vilka mediciner vi tar och hur de funkar m.m.

Fick diagnosen schizofreni nyligen... Har tankar, bilder och ord/ljud som inte är mina, de liksom trycks in i min skalle och återupprepas, är som att få en hink med iskallt vatten över huvudet.
Sedan kommer panikångest och jag spårar ur, glömmer mycket av vad som händer efter det.

Jag vill inte gå ut då alla stirrar på mig, känns som de vet vad jag tänker och vill skada mig, de förföljer mig.

Har konstant en känsla att inget är på riktigt, inget är verkligt. Denna dimention/reality som existerar här är inte min, jag passar inte in här och kommer från en annan parallell dimention/reality.

Äter nu antipsykotiska och får se hur det går med det.
Jag har "hört röster" enda sen jag föddes, de första 21 åren var jag utan medicin utan problem sen flyttade jag till ett lvu familjehem när de sluta få betalt för mig för att jag fyllt 21 började de skicka in mig på psyket för att slippa mig sen flyttade jag hem till mamma då började hon inskickandet senast jag fick lpt var för att jag slängde ut en kastrull när jag var mänskligt naturligt arg av bra anledning och det lpt har siittit i 7 år, har varit totalt 17 år inom psykiatrin. Det hela började med att jag fick nocenan för att sova då fick jag huvudvärk i 2 månader sen fick jag allergisk reaktion/organisk(äkta riktig) psykos (kroppslig fysisk) och trodde jag kommit till helvetet, jag vägde 90 & efter 2 månader vägde jag 40.
Sen har jag fått tusen injektioner under 17 år med samma slags medel (nocenan är både sömnmedel & antipsykotisk) som började min karriär inom psykiatrin. jag bor i LSS boende för jag har Asperger påstår stjärnskotten fast min riktiga diagnos är bipolär. Jag får inte ens pröva vara utan sprutor fast det enda jag gjort i brottslig väg är slå sönder mina egna saker när jag är arg (jag har ärvt min ilska) som inte ens är brottsligt att göra sen de som döms för misshandel 5 gånger de är fria som fågeln & slipper kemisk lobotomi, mitt liv är poänglöst efter som de tutat i mig massa kemikalier jag är inte vad som kom ut från bb, de påstår att mediciner inte ändrar i hjärnan permanent men det fattar man ju att det så klart gör det är som en slev i huvet de rör runt med det repar man sig aldrig ifrån, sprutan jag får cisordinol är från 60 talet, får jag annan spruta blir det som att leva i bibeln slash skräckfilm ett par månader.

Jag har blivit rekommenderad att se filmen "A beautiful mind" med Russel Crow men den var verkligen urkass, vill man förstå någon med schizofreni ska man se filmerna "Mother!" & "Hereditary", 2 eminenta skräckfilmer som är så verklighetstrogna att fodralen är en god vän till mig eller borde vara det.
Citera
2020-06-08, 21:42
  #114
Medlem
Jag är diagnostiserad med schizofreni. Allt jag kan säga är att jag önskar att jag aldrig hade blivit född. Jag känner mig som en andra rangens medborgare sedan diagnosen. Jag vill knappt leva så som mitt liv ser ut nu, något som jag dock erkänner är pga. mina misstag i äldre tonåren. Jag har gått från att vara en psykiskt stabil individ, fullt fungerande i samhället, till ett vrak med psykisk sjukdom. Skulden för det här är dubbel: den ena halvan av skulden är min, den andra lägger jag på omgivningen/psykiatrin (ja, skulden kanske ska vila på mig själv allena... jag vet faktiskt inte). Allt jag vet är att jag har blivit mer sjuk genom att bli inblandad i psykiatrins labyrint och deras tvångsmässiga medicinering och "hjälp". Jag funderar på att ta hallucinogener för att få ett nytt perspektiv på mitt psyke utifrån (och detta är egentligen emot min moral, den lilla moral som jag har). Antingen ayahuasca och/eller svamp. Men jag är rädd att detta kommer att f*cka upp mig ännu mer.
Jag vet fan inte ens varför jag skriver detta. Är faktiskt rädd över vad som kommer att hända mig.
Citera
2020-06-08, 21:49
  #115
Medlem
particulum1s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av demonSlayer777
Jag är diagnostiserad med schizofreni. Allt jag kan säga är att jag önskar att jag aldrig hade blivit född. Jag känner mig som en andra rangens medborgare sedan diagnosen. Jag vill knappt leva så som mitt liv ser ut nu, något som jag dock erkänner är pga. mina misstag i äldre tonåren. Jag har gått från att vara en psykiskt stabil individ, fullt fungerande i samhället, till ett vrak med psykisk sjukdom. Skulden för det här är dubbel: den ena halvan av skulden är min, den andra lägger jag på omgivningen/psykiatrin (ja, skulden kanske ska vila på mig själv allena... jag vet faktiskt inte). Allt jag vet är att jag har blivit mer sjuk genom att bli inblandad i psykiatrins labyrint och deras tvångsmässiga medicinering och "hjälp". Jag funderar på att ta hallucinogener för att få ett nytt perspektiv på mitt psyke utifrån (och detta är egentligen emot min moral, den lilla moral som jag har). Antingen ayahuasca och/eller svamp. Men jag är rädd att detta kommer att f*cka upp mig ännu mer.
Jag vet fan inte ens varför jag skriver detta. Är faktiskt rädd över vad som kommer att hända mig.

Vad för symptom upplever du?
Kan du berätta lite mer vad för problem du har och vad som belastar dig?
Citera
2020-06-09, 20:27
  #116
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av particulum1
Vad för symptom upplever du?
Kan du berätta lite mer vad för problem du har och vad som belastar dig?

Tja... hur ska man ens börja.
Jag kan säga såhär: jag har avsaknaden av ett normalt själsliv med allt vad det innebär. Jag vet vad detta innebär, då jag har haft ett sådant innan allt gick åt helvete, och innan psykiatrin fördärvade mig till kropp och själ. Symptomen är för det mesta en total tanklöshet (dvs. de tankar som jag har är totalt meningslösa/värdelösa), en absolut oförmåga till meningsfylld aktivitet (m.a.o. sitter jag bara hemma och grubblar), avsaknad av livslust och libido, och en allmän känsla av att allt är meningslöst. Om du menar vanföreställningar eller hallucinationer så har jag inga. Men det beror på vem man frågar. Alla i min omgivning menar på att jag är psykiskt sjuk.
Jag har en komplicerad sjukdomshistoria som jag helst inte vill gå in på av olika anledningar, det är detta som har givit upphov till denna diagnosen.
Det som tynger mig mest är faktumet att mitt liv i mångt och mycket är över. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna klanta mig så att jag blev klassad som psykiskt sjuk. Jag plågas också av en viss villrådighet: "vad ska jag göra med mitt liv?", "vad är meningen med allt detta?", "varför ser mitt förflutna ut som det gör?".
Det faktum att jag, om jag hade gjort några få annorlunda drag, hade kunnat göra något verkligt betydelsefullt med mitt liv är nog det som gör mest ont, men faktum är att jag nu har klantat mig så hårt att dessa "drömmar" aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Jag drömde aldrig någonsin om ett liv som detta, med påtvingade injektioner varje månad och en massa idiotiska samtal på psyket. Personer i min närhet vill att jag ska vara beroende av psykiatrin för resten av mitt liv medan jag vill motsatsen.
Hoppas att det gav något svar på dina frågor, även om jag formulerar mig lite spretigt... :/
__________________
Senast redigerad av demonSlayer777 2020-06-09 kl. 20:30.
Citera
2020-06-09, 20:40
  #117
Medlem
particulum1s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av demonSlayer777
Tja... hur ska man ens börja.
Jag kan säga såhär: jag har avsaknaden av ett normalt själsliv med allt vad det innebär. Jag vet vad detta innebär, då jag har haft ett sådant innan allt gick åt helvete, och innan psykiatrin fördärvade mig till kropp och själ. Symptomen är för det mesta en total tanklöshet (dvs. de tankar som jag har är totalt meningslösa/värdelösa), en absolut oförmåga till meningsfylld aktivitet (m.a.o. sitter jag bara hemma och grubblar), avsaknad av livslust och libido, och en allmän känsla av att allt är meningslöst. Om du menar vanföreställningar eller hallucinationer så har jag inga. Men det beror på vem man frågar. Alla i min omgivning menar på att jag är psykiskt sjuk.
Jag har en komplicerad sjukdomshistoria som jag helst inte vill gå in på av olika anledningar, det är detta som har givit upphov till denna diagnosen.
Det som tynger mig mest är faktumet att mitt liv i mångt och mycket är över. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna klanta mig så att jag blev klassad som psykiskt sjuk. Jag plågas också av en viss villrådighet: "vad ska jag göra med mitt liv?", "vad är meningen med allt detta?", "varför ser mitt förflutna ut som det gör?".
Det faktum att jag, om jag hade gjort några få annorlunda drag, hade kunnat göra något verkligt betydelsefullt med mitt liv är nog det som gör mest ont, men faktum är att jag nu har klantat mig så hårt att dessa "drömmar" aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Jag drömde aldrig någonsin om ett liv som detta, med påtvingade injektioner varje månad och en massa idiotiska samtal på psyket. Personer i min närhet vill att jag ska vara beroende av psykiatrin för resten av mitt liv medan jag vill motsatsen.
Hoppas att det gav någon inblick i min situation, även om det verkar spretigt... :/

Tack för delandet, det gav inblick.
Det första som slog mig direkt när jag läste klart din berättelse var att du inte verkar uppleva några schizofrena symptom alls, men att du är ganska hårt drabbad av en existentiell depression, men å andra sidan är detta bara ett antagande, du nämner ju också att du inte vill gå in på vissa saker gällandes din sjukdomshistoria.

Om det är så att du är drabbad av en existentiell depression så skulle jag säga att läget för din psykiska hälsa och potentiella förbättring hamnar i ett avsevärt annat läge med andra möjligheter till skillnad mot om du var drabbad av någon form av schizofreni.

Vad tänker du kring detta?
Citera
2020-06-09, 20:57
  #118
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av particulum1
Tack för delandet, det gav inblick.
Det första som slog mig direkt när jag läste klart din berättelse var att du inte verkar uppleva några schizofrena symptom alls, men att du är ganska hårt drabbad av en existentiell depression, men å andra sidan är detta bara ett antagande, du nämner ju också att du inte vill gå in på vissa saker gällandes din sjukdomshistoria.

Om det är så att du är drabbad av en existentiell depression så skulle jag säga att läget för din psykiska hälsa och potentiella förbättring hamnar i ett avsevärt annat läge med andra möjligheter till skillnad mot om du var drabbad av någon form av schizofreni.

Vad tänker du kring detta?

Jag tänker att vad jag än gör så kommer jag vara märkt, "stämplad" och stigmatiserad pga. min sjukdomshistoria, oavsett om det gäller schizofreni eller som du säger, en existentiell depression. Mitt enda råd till er alla är att undvika psykiatrin så gott det går.
Men till frågan... jag förstår vad du försöker säga. Min bild är att om det är en existentiell depression, så måste jag faktiskt göra(!) något för att ta mig ur den. Problemet är bara att jag inte vet vad det(!) är. Jag tänkte även att en hallucinogen skulle kunna hjälpa mig att se mitt psyke "utifrån" och därmed hjälpa mig med denna apati och villrådighet och denna "själens paralys" om du förstår vad jag menar. Jag vet inte om du tycker att det är en bra idé att ta hallucinogener? Jag överväger det endast som alternativ då jag är ganska desperat.
Citera
2020-06-09, 21:26
  #119
Medlem
particulum1s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av demonSlayer777
Jag tänker att vad jag än gör så kommer jag vara märkt, "stämplad" och stigmatiserad pga. min sjukdomshistoria, oavsett om det gäller schizofreni eller som du säger, en existentiell depression. Mitt enda råd till er alla är att undvika psykiatrin så gott det går.
Men till frågan... jag förstår vad du försöker säga. Min bild är att om det är en existentiell depression, så måste jag faktiskt göra(!) något för att ta mig ur den. Problemet är bara att jag inte vet vad det(!) är. Jag tänkte även att en hallucinogen skulle kunna hjälpa mig att se mitt psyke "utifrån" och därmed hjälpa mig med denna apati och villrådighet och denna "själens paralys" om du förstår vad jag menar. Jag vet inte om du tycker att det är en bra idé att ta hallucinogener? Jag överväger det endast som alternativ då jag är ganska desperat.
Kanske är lite svårt i din situation just nu att lägga stigmatiseringen åt sidan, men stigmatiseringen är faktiskt ett ganska oväsentligt problem för din förbättring och den främst anledningen till det är för att du inte har någon kontroll över detta, vad du däremot har kontroll över att påverka är din psykiska hälsa.

Generellt är jag inte emot hallucinogener, men jag anser i allra högsta grad att hallucinogener bara bör utforskas med ett hälsosamt och stabilt psyke.

Detta kan låta lite annorlunda mot vad du har hört tidigare gällandes förbättring av din psykiska hälsa, men tankarna som du har som kretsar kring meningslöshet är i allra högsta grad av filosofisk natur, närmaste bestämt existentialism, det finns väldigt stora tänkare genom historien som har tacklat dessa tankar som du tänker och kommit till sunda och rimliga slutsatser och antagen, den första och kanske den mest kända existentialistiska filosofen är Søren Kierkegaard.

Vad jag rekommenderar är att du börjar läsa lite grundläggande existentialism och även införskaffar något utav Søren Kierkegaard verk, googla lite på rekommendationer... på detta sätt kan du skapa konceptuell förståelse kring de tankar du har vilket kommer göra att dina tankar återfår sin mening, tycker du det är jobbigt att läsa så kan du använda ljudböcker istället. Samtidigt kombinerar du detta med 15 minuter av daglig meditation vilket främst kommer att hjälpa dig att skapa distans till dina tankar men även dina känslor, vilket kommer göra att känslorna som meningslösheten orsakar inte är lika påfrestande för dig samt att det kommer ge dig förbättrad kontroll över ditt sinne.

Något du även kan göra är att kombinera dessa två med någon form av fysisk aktivitet, som att gå en promenad till exempel, går du en promenad är det ett ypperligt tillfälle att lyssna på ljudböcker samtidigt så slår du två flugor i en smäll.

Om du behöver lite vägvisande i hur du mediterar effektivt kan jag hjälpa dig med det.
__________________
Senast redigerad av particulum1 2020-06-09 kl. 21:30.
Citera
2020-06-15, 02:51
  #120
Medlem
Soeur.s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av WitnessTheFitness
Det är snarare tvärtom. Att din schizofreni har utvecklat din "gang stalking". Självklart uppfattar de det som en psykos, de vet ju vad de sysslar med.

Och alla har sina jävla smartphones upptryckta i ansiktet, ja konstant! Det beror inte på dig. Det beror på dem. Varför skulle de ens orka "jobba" med att förfölja dig? Vad gör du som är så himla intressant och hemligt? Kom igen nu, vakna upp - världen snurrar inte runt dig!

Håller med!
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in