Personer påkörda av tåg Hässleholm (2021-07-07)

Ja men berätta då för du pratar mer som en person som är uppväxt med en bra barndom vilket också gör att du inte har en aning om hur ett barn som upplevt misär blir när de växer upp.

Vilken sympati du visar för en person som bokstavligen sprängt två små barn i bitar.

Som en som vart uppväxt med en pappa som tyckte om att slå mig och min syrra ett par ggr i veckan när vi var små så tror jag att jag har aningen bättre koll på ämnet än dig!
Hade dessa barn fått leva så hade de kunnat lyckats lika bra som oss.

Fått växa upp.
Ge tillbaka stryk till deras pappa.
Träffat en partner.
Tagit studenten.
Pluggat på högskola.
Gift sig.
Bildat familj.

Nu får de aldrig den chansen för att deras mamma tog den ifrån dem.
Tycker du på allvar att den tagna vägen var den bästa vägen???

Ja, jag vet... Folk skulle bara veta. Jag skulle kunna skriva en hel bok... Det går inte en dag utan att jag tänker tillbaka på hur jag har haft det. Och tänker att hur sjutton har jag kunnat bli en sådan självsäker människa?

Har aldrig nyttjat staten i onödan, började jobba prick 12 månader efter barnens födelse. Har haft olika chefsjobb. Aldrig sjuk. Enda gångerna när man har blivit inlagd på akuten, då direkt från jobbet. Och sjukskriven därefter. Älskar ens barn och man så otroligt mycket, ja, samma man som också är barnens fader. Får så mycket kärlek tillbaka. Har en sådan stor vänkrets, med mycket nära vänner. Samma sak jobbkollegor. Också där, så mycket kärlek från ens vänner. Ge och ta. Man får tillbaka det man ger. Trivs med livet. Stort hus, varsin bil. Gemensam ekonomi. Ingenting fattas.

Så kan livet också bli. Till slut. Som sagt var, jag har varit med om mycket. Som jag inte ens vill börja fördjupa mig i och tänka för mycket på. Inget som någon utomstående iaf ska få veta. Jag är väldigt förlåtande. Inte hatisk. Det hjälper ingen. Varken mig eller dem det berör. Tvärtom, det fanns säkert någon bakomliggande orsak.

Det är förstås också möjligt att någon misshandel inte skett överhuvudtaget.

Barnen var väldigt rädda för pappan och det finns det tydliga dokument av. Så det troligaste är så klart att det har hänt.

Det kvinnor som genomgår ett helvete som är 100 ggr värre än MK och då utgår jag från det jag har läst här. Slagna, våldtagna m.m. och vissa får inte ens lov att gå utanför dörren, möjligtvis bara till och från jobbet.
En del blir inlåsta och hålls som sexslavar och tvingas föda barn. Det finns även barn som blir slagna och utnyttjas sexuellt av sina pappor el någon annan närstående och mamman vågar inte göra något för hon vet att han kommer att ge sig på henne.
Det finns de som är starka nog att ta sig ur det och gå vidare med sina liv.
Av vad som framkommit här så tycker jag inte att det är tillräckliga skäl för att ta död på sina barn och dessutom förstöra livet för en stackars lokförare som ofrivilligt fick göra smutsjobbet.
Men det är vad JAG tycker och alla tycker vi olika!

De hade nog varit ännu mer rädda för sin mamma om de vetat att hon tänkte förse dem med ögonbindlar och hålla fast dem framför ett tåg.

Det är knappast möjligt att det inte hänt eftersom barnen var väldigt rädda för pappan och det finns det tydliga dokument av.

Själv fick jag gå på min älskade pappa med en hammare när jag var 16 och fick 5 månader ungdomsvård, efter det rörde han oss aldrig mer.
Personer som aldrig bearbetar de dom själva varit med om och istället ”bara tänker framåt” har en markant högre chans att behandla sina egna barn illa.
Och för dig innebär det att du kommer att trycka ner dina känslor ända tills du exploderar.

Det är förmodligen många olika faktorer som måste korrelera för att detta ska hända. Varje år misshandlas tusentals kvinnor i Sverige som inte dödar sina barn. Alltså håller inte enbart detta som anledning även om det skulle vara sant vilket inte är fastställt.

Tråden innehåller knappt någon fakta alls, så det blir ju mest gissningar.
Jag har läst 3-4 mindre studier och som vanligast motiv anges altruism.
Snittålder på mödrarna är 35 år och offren 6 år.
40% Av mödrarna hade psykiatriska diagnoser där dom vanligaste var bipolär, depression och psykoser.

Min egen gissning landar i ett altruistiskt motivdär den utlösande faktorn var separationen och avslagen som inte gav henne full kontroll över sina barn. En inbillad risk där barnen lämnas över till en outhärdlig värld.

Ni har tagit er vidare i livet fast på olika sätt.
Det ena behöver inte vara bättre än det andra.
Ni har tagit er igenom och framåt, det gjorde inte M.

Det är mammans a.k.a barnamördarens version - att barnen skulle vara rädda för sin pappa.