Citat:
Ursprungligen postat av
coli
I en vårdnadstvist brukar parterna dra fram absolut allt de kan komma på för att svartmåla motparten.
Det som framkommit från MKs uppgifter i tvisten är att maken vid två tillfällen påstås gått över gränsen och 1.) tagit ett strypgrepp 2015 och 2.) haft en knuten näve i luften framför henne (han slog henne inte) 2018.
Vid ett tillfälle i maj 2021 trängde sig också MK in i svärföräldrarnas bostad för att barnen befann sig där, varvid svärfadern drog henne i armen.
Detta är allt fysiskt våld som ska ha förekommit enligt MK. Det finns inte uppgifter om något mer.
Därtill anger MK att maken haft en rutten förlegad kvinnosyn, inte velat skiljas och haft en egen, men inte olaglig, uppfattning om barnuppfostran.
Det är i princip vad MK räknar upp - det allra värsta hon kan minnas - i inlagan till vårdnadstvisten.
Tycker du att detta är så graverande så det urskuldar att hon ställde barnen framför tåget?
Att detta borde gjort MK ”dödligt rädd, desperat, förtvivlad utan att kunna se någon annan utväg än att ”rädda” sönerna genom att mörda dem och dö själv”?
Nej - det finns inget mer angivet än ovanstående uppräknade beskrivningar av fysisk eller psykisk misshandel. Ingenting! Det är onekligen rätt torftigt jämfört med vad som vanligen kommer fram om hur misshandlade kvinnor ofta brukar ha haft det
Om man ska gå på det som framkommer här, och det tror jag man ska:
Det här motiverar inte nåt slags barmhärtighetsmord, som några i tråden vill ha det till. Inte på långa vägar.
Mannen har inte betett sig, men det här är inte värre än att han borde få umgänge. Man kunde gjort det bevakat till att börja med för att lindra mammans oro.
Nu vet vi inte vad som skulle ha hänt, men barnen hade varit i livet. Om de skulle farit illa hos någon av föräldrarna skulle det komma fram.
