Citat:
Jag är inne på en blandbild av flera traits.
Ja, att det är en kombination av press, stress och kontrollförlust vid mordet är mer än uppenbart.
Det är en oändlig verbal och digital kommunikation som peakar, dvs hotbilden ökar i hans fyrkantiga och paranoida värld - sen HD tog ut skilsmässa blir han farlig.
Det kan explodera i brutalt våld och vara väldigt radikalt. Nu tystnar kommunikationen. Nu ska det bli bra med drömkvinnan.
Finner filmen till ÅK lika intressant ur den aspekten. Han kommunicerar på ett.. ehum.. något udda sätt, är extremt frustrerad och förbannad.
Edit.
Ja, att det är en kombination av press, stress och kontrollförlust vid mordet är mer än uppenbart.
Det är en oändlig verbal och digital kommunikation som peakar, dvs hotbilden ökar i hans fyrkantiga och paranoida värld - sen HD tog ut skilsmässa blir han farlig.
Det kan explodera i brutalt våld och vara väldigt radikalt. Nu tystnar kommunikationen. Nu ska det bli bra med drömkvinnan.
Finner filmen till ÅK lika intressant ur den aspekten. Han kommunicerar på ett.. ehum.. något udda sätt, är extremt frustrerad och förbannad.
Edit.
Ett intressant mord är viaduktmordet i Fagersta. Särintressen som knivar, porr och våldsfilmer. Extrema vredesutbrott mot familjemedlemmar. Såg sig som förmer, extremt arrogant.
Han var nyfiken på om han skulle känna eufori som seriemördare. Låter rent experimentellt, extremt omoget och extremt känslokallt.
Försök att regleras och normaliseras av familjen i all välmening.
Är manipulativ och ränner ute på nätterna och borde inte haft egen lägenhet öht. Snarare personlig assistent och hjälp via LSS.
Noll ånger efteråt. Sägs ha autism (egen utsago, RPU inte offentliggjord) och vägrat terapi. Brodern lyckas få honom till en skev terapeut. Hon vill han ska socialisera och rek danskurser. Han har stalkat flickor i skolan, blev kränkt och skickade extrema hotbrev.
Varningsklockor röda som i neon.
När terapi och familjens empati gone wrong.
Han var nyfiken på om han skulle känna eufori som seriemördare. Låter rent experimentellt, extremt omoget och extremt känslokallt.
Försök att regleras och normaliseras av familjen i all välmening.
Är manipulativ och ränner ute på nätterna och borde inte haft egen lägenhet öht. Snarare personlig assistent och hjälp via LSS.
Noll ånger efteråt. Sägs ha autism (egen utsago, RPU inte offentliggjord) och vägrat terapi. Brodern lyckas få honom till en skev terapeut. Hon vill han ska socialisera och rek danskurser. Han har stalkat flickor i skolan, blev kränkt och skickade extrema hotbrev.
Varningsklockor röda som i neon.
När terapi och familjens empati gone wrong.
Spoilern:
Ja, han var verkligen inte behjälpt med egen lägenhet eller danskurser (herregud!) Då kunde han sitta ensam och odla sina - i våra ögon - svårt sjuka intressen tills han till slut peakar och gör något riktigt dumt. Kan ta år, men till slut brister det på ett eller annat sätt.
Sen den helt galna Psykiatrireformen på 90-talet med enmansutredaren Anders Milton som ansåg att de sjuka borde placeras i små lägenheter här och där för att "träffa andra" var helt galet. De snabba träffarna med kontaktperson gav ingenting. Man kan inte skynda på sånt här med sjuka personer.
Många av dem fick svår ångest och panik i ensamheten. Fick spel och skrämde grannarna - som ringde polisen - som i sin tur ringde psykjouren.
Av detta hände inget annat än att de gamla kronikerna och andra med svåra problem fick stanna max någon vecka på de nedbantade akuta psykmottagningarna och sen hem igen. Många av dessa personer kan vi se som hemlösa uteliggare idag. För väldigt många blev det katastrof när de hade sin trygghet i institutionen och sen plötsligt kastades ut i verkligheten.
INGEN myndighet har, vad jag vet, tagit itu med det här på ett grundligt sätt.
