Berättade för vännerna att de måste vakna, att de måste rösta SD. Total tystnad idag!

Kvinnor kommer fortsätta gå rakt fram och låtsas veta vad dom faktiskt tycker och tänker men när det kommer till kritan är dom exakt som rygglösa svaga män som bara smälter in i klungan och vill passa in med åsikter m.m.

Det du har sagt har förmodligen redan glömts bort eller så blev dom så överraskade och hjärnorna stängdes där med av. Har haft konversationer som gått långt över det du beskriver där jag på riktigt sett hur människor med extremt motsatta åsikter och värderingar (robotar) med andra ord, blir helt Windows.exe has stopped working och deras ansikte, ögon och kroppsmotorik blir ovanliga jämfört med innan. Jag antar att sanningen och att faktiskt behöva tänka är för mycket för personer som aldrig pausat och faktiskt resonerat och debatterat med sig själva angående händelser i världen.

Delade Maria-flashbacktråden (Hässleholm) där förövaren (den verkliga vill säga som låg bakom kvinnans beslut att ta sitt liv) är av utländsk härkomst och hade gjort offrets liv till en pina innan det tragiska utfallet.


Vidare delade jag tankar, att vi svenskar måste vakna, att den svenska kvinnan måste tänka till i framtiden. Att svenska män inte behandlar sina tjejer som ägodelar. Att det är när utomstående folk kommer in i landet och försöker äga kvinnorna genom sitt barbariska sätt och hantera kvinnor (svartsjuka, hot. repressalier osv osv.) att två kulturer krockas. Att våra kulturer aldrig har varit menade att fungera med varandra.

Att om nästa kommande etniskt svenska kvinna fortsätter vara naiv och blåögd så kommer liknande fall bara fortsätta och fortsätta.


Idag har ingen av de jag ventilerat med svarat. Eller sagt något överhuvudtaget. Enbart tystnad.


Två relevanta frågor på detta,

Varför blir folk tysta när man ber de ta upp huvudet ur sanden och vakna? Nu pratar jag inte om kollegor på arbetet. Jag syftar på närstående, anhöriga, bekanta, vänner osv. Ja precis, de ni tjötar skit med till vardags.

Varför känns det som att man nästintill hört de säga jävla rasist när det enda lilla jäkla man bett de göra är att vakna upp och börja tänka nyktert? Varför vill de inte ge feedback? Är verkligen alla såhär illa funtade där ute? Fattar verkligen ingen vad som inträffar eller vill folk bara hålla käften för att de inte ska bli kallade rasister av omgivningen? Detta även om de vet att de sitter på sanningen längst inne? Skaver inte sanningen i de?


Man blir mest stum, matt. Men förmodligen är det så det är där ute. Folk vill inte öppna sig och säga det de egentligen tycker och tänker. Man får acceptera det. Åsiktskorridoren är smal idag. Tragiskt smal. Även om 99 procent av de som vurmat för det som sker idag innerst VET att de har fel så säger de ingenting.


Tystnad. Helt tyst. Istället för att ändra sig. Det verkar de vara ofantligt stolta för att göra.

Kvinnor kommer fortsätta gå rakt fram och låtsas veta vad dom faktiskt tycker och tänker men när det kommer till kritan är dom exakt som rygglösa svaga män som bara smälter in i klungan och vill passa in med åsikter m.m.

Det du har sagt har förmodligen redan glömts bort eller så blev dom så överraskade och hjärnorna stängdes där med av. Har haft konversationer som gått långt över det du beskriver där jag på riktigt sett hur människor med extremt motsatta åsikter och värderingar (robotar) med andra ord, blir helt Windows.exe has stopped working och deras ansikte, ögon och kroppsmotorik blir ovanliga jämfört med innan. Jag antar att sanningen och att faktiskt behöva tänka är för mycket för personer som aldrig pausat och faktiskt resonerat och debatterat med sig själva angående händelser i världen.

Ponera att det bubblar i dig om 5 minuter. Du vill dela en artiikel. Tillsammans med artikeln ventilerar du dina egna åsikter. Du gör det med neutrala, nyktra glasögon.

Du är inte politiskt korrekt för fem öre utan säger verkligen hur du känner.

Det slutar med noll gensvar. Du vet vad det beror på. Du vet att de inte vill konfrontera sanningen.

Du beklagar detta och märker att det inte handlar om en eller två individer. Utan om majoriteten av de du delat med.

Förstår du situationen nu?

Jag har förstått situationen hela tiden och jag säger det igen: nedvärdera inte andras förmåga att tänka och ta beslut. Om det "bubblar" i dig att dela med dig av en artikel så är det troligt att du uttrycker dig i affekt och då blir det inte ett sakligt resonemang utan ett känslosamt. När någon blir känslosam kring invandring är det stor risk att de uttrycker sig för grovt och då drar folk öronen åt sig. Det är skillnad på att exempelvis vilja se en minskad anhöriginvandring och att anse att alla muslimer ska kastas ut från landet. Förstår du skillnaden?

Kan vara för att man försöker zona ut dig, litet som en mental skämskudde där du är ett avsnitt av the Office och dom försöker slippa titta på det genanta?
Antar att dom slutat prata med dig så ofta efteråt också? Sry "deras ansikten och ögon ser ovanliga ut plötsligt"

Delade Maria-flashbacktråden (Hässleholm) där förövaren (den verkliga vill säga som låg bakom kvinnans beslut att ta sitt liv) är av utländsk härkomst och hade gjort offrets liv till en pina innan det tragiska utfallet.


Vidare delade jag tankar, att vi svenskar måste vakna, att den svenska kvinnan måste tänka till i framtiden. Att svenska män inte behandlar sina tjejer som ägodelar. Att det är när utomstående folk kommer in i landet och försöker äga kvinnorna genom sitt barbariska sätt och hantera kvinnor (svartsjuka, hot. repressalier osv osv.) att två kulturer krockas. Att våra kulturer aldrig har varit menade att fungera med varandra.

Att om nästa kommande etniskt svenska kvinna fortsätter vara naiv och blåögd så kommer liknande fall bara fortsätta och fortsätta.


Idag har ingen av de jag ventilerat med svarat. Eller sagt något överhuvudtaget. Enbart tystnad. Notera att de flesta av mina nära är miljöpartister. De delar dagligen klipp och länkar på vad Miljöpartiet står för men när jag delar mitt och gör det på ett äkta sätt så blir de tysta? Hur går det ihop?


Två relevanta frågor på detta,

Varför blir folk tysta när man ber de ta upp huvudet ur sanden och vakna? Nu pratar jag inte om kollegor på arbetet. Jag syftar på närstående, anhöriga, bekanta, vänner osv. Ja precis, de ni tjötar skit med till vardags.

Varför känns det som att man nästintill hört de säga jävla rasist när det enda lilla jäkla man bett de göra är att vakna upp och börja tänka nyktert? Varför vill de inte ge feedback? Är verkligen alla såhär illa funtade där ute? Fattar verkligen ingen vad som inträffar eller vill folk bara hålla käften för att de inte ska bli kallade rasister av omgivningen? Detta även om de vet att de sitter på sanningen längst inne? Skaver inte sanningen i de?


Man blir mest stum, matt. Men förmodligen är det så det är där ute. Folk vill inte öppna sig och säga det de egentligen tycker och tänker. Man får acceptera det. Åsiktskorridoren är smal idag. Tragiskt smal. Även om 99 procent av de som vurmat för det som sker idag innerst VET att de har fel så säger de ingenting.


Tystnad. Helt tyst. Istället för att ändra sig. Det verkar de vara ofantligt stolta för att göra.

Nej inte direkt, antar att jag snuddade vid en illa berörd nerv och du tog illa vid dig. Naaww inte vara ledsen nu, det är okej att inte kunna tänka och resonera med sig själv. Visste du att en relativt stor del av världens befolkning inte har någon inre dialog med sig själva? Väldigt intressant att tänka på faktiskt.

Iallafall så har jag självklart en stabil ryggrad och har inga problem att själv välja bort människor med osunda fantasier som skadar både nation och våra barn / yngre generationer osv. Vilket i sig inte är vad majoriteten av dessa människor vill men att vara så inkapabel till konsekvens tänk och logik gör faktiskt denna skadan vare sig man vill eller inte. Tragiskt, eller hur?

Varför blir folk tysta när man ber de ta upp huvudet ur sanden och vakna? Nu pratar jag inte om kollegor på arbetet. Jag syftar på närstående, anhöriga, bekanta, vänner osv. Ja precis, de ni tjötar skit med till vardags.

Varför känns det som att man nästintill hört de säga jävla rasist när det enda lilla jäkla man bett de göra är att vakna upp och börja tänka nyktert? Varför vill de inte ge feedback? Är verkligen alla såhär illa funtade där ute? Fattar verkligen ingen vad som inträffar eller vill folk bara hålla käften för att de inte ska bli kallade rasister av omgivningen? Detta även om de vet att de sitter på sanningen längst inne? Skaver inte sanningen i de?

Man blir mest stum, matt. Men förmodligen är det så det är där ute. Folk vill inte öppna sig och säga det de egentligen tycker och tänker. Man får acceptera det. Åsiktskorridoren är smal idag. Tragiskt smal. Även om 99 procent av de som vurmat för det som sker idag innerst VET att de har fel så säger de ingenting.

Tystnad. Helt tyst. Istället för att ändra sig. Det verkar de vara ofantligt stolta för att göra.

Du ser dagliga mord, dagliga dödskjutningar. Snart på en gata nära mig och dig. Det en gång trygga och säkra Sverige blev ett alldeles för godtroget och naivt Sverige och idag befinner vi oss i Chicago-våldets huvudstad i USA.

Du skriver, "troligen agerar du i affekt"


Skojar du? Är du en robot? Påverkas du inte alls av det som sker utanför dig idag eller lever du i en luftbubbla? Hur länge ska folk sitta med skygglapparna på? Ska man aldrig våga säga sanningen? Är det PK ända in i döden i princip?