Jag är en värdelös mor

Idag har vi haft en fin dag. Umgåtts massor och haft det roligt.
Men han har ändå gett sig på valpen x-fler. Han går och kramar den och är jättesnäll, men plötsligt ska han klämma på dennes tass, dra i käket, pilla och irritera den, vill sparka på.

Jag är noga med att berömma honom när han gör rätt och markerar tydligt när han gör fel, men det är som att det är en ridå som åker fram när han är i "jagskajävlas" humöret. Han är likgiltig. Han lyssnar inte. Omöjlig att nå.

Fick nog ikväll och sa att vi kommer att ge bort hunden då den förtjänar att bli älskad och väl omhändertagen, än att vara hos oss och bli misshandlad. Sonen fick total panik och grät och skrek att han inte vill att hunden ska bort. Då sa jag att han måste lova att vara snäll mot den och att aldrig mer slå den, men ungen utbrast bara att det är visst lov att slå.

För att förtydliga: ungen är nyss fyllda 4 år och innan valpen var det jag som var boxningsdockan. Det var mig han slog och utåtagerade på, nu är det valpen.

Vill bara betona att han är för det mesta världens snällaste pojke, men plötsligt så klickar han och ridån åker fram.

Och nej, jag prioriterar absolut inte hunden framför min son. Om jag berömmer hunden för ngt, så berömmer jag även sonen för ngt han är duktig på etc.

Idag har vi haft en fin dag. Umgåtts massor och haft det roligt.
Men han har ändå gett sig på valpen x-fler. Han går och kramar den och är jättesnäll, men plötsligt ska han klämma på dennes tass, dra i käket, pilla och irritera den, vill sparka på.

Jag är noga med att berömma honom när han gör rätt och markerar tydligt när han gör fel, men det är som att det är en ridå som åker fram när han är i "jagskajävlas" humöret. Han är likgiltig. Han lyssnar inte. Omöjlig att nå.

Fick nog ikväll och sa att vi kommer att ge bort hunden då den förtjänar att bli älskad och väl omhändertagen, än att vara hos oss och bli misshandlad. Sonen fick total panik och grät och skrek att han inte vill att hunden ska bort. Då sa jag att han måste lova att vara snäll mot den och att aldrig mer slå den, men ungen utbrast bara att det är visst lov att slå.

För att förtydliga: ungen är nyss fyllda 4 år och innan valpen var det jag som var boxningsdockan. Det var mig han slog och utåtagerade på, nu är det valpen.

Vill bara betona att han är för det mesta världens snällaste pojke, men plötsligt så klickar han och ridån åker fram.

Och nej, jag prioriterar absolut inte hunden framför min son. Om jag berömmer hunden för ngt, så berömmer jag även sonen för ngt han är duktig på etc.

Idag har vi haft en fin dag. Umgåtts massor och haft det roligt.
Men han har ändå gett sig på valpen x-fler. Han går och kramar den och är jättesnäll, men plötsligt ska han klämma på dennes tass, dra i käket, pilla och irritera den, vill sparka på.

Jag är noga med att berömma honom när han gör rätt och markerar tydligt när han gör fel, men det är som att det är en ridå som åker fram när han är i "jagskajävlas" humöret. Han är likgiltig. Han lyssnar inte. Omöjlig att nå.

Fick nog ikväll och sa att vi kommer att ge bort hunden då den förtjänar att bli älskad och väl omhändertagen, än att vara hos oss och bli misshandlad. Sonen fick total panik och grät och skrek att han inte vill att hunden ska bort. Då sa jag att han måste lova att vara snäll mot den och att aldrig mer slå den, men ungen utbrast bara att det är visst lov att slå.

För att förtydliga: ungen är nyss fyllda 4 år och innan valpen var det jag som var boxningsdockan. Det var mig han slog och utåtagerade på, nu är det valpen.

Vill bara betona att han är för det mesta världens snällaste pojke, men plötsligt så klickar han och ridån åker fram.

Och nej, jag prioriterar absolut inte hunden framför min son. Om jag berömmer hunden för ngt, så berömmer jag även sonen för ngt han är duktig på etc.

Sonen har ju någon sorts aggressivitetsproblem och brist på empati om han skall plåga hunden fast han säger att han vill ha kvar den (För att få slå den?). Gör dig av med hunden den skall inte drabbas av detta, den är oskyldig. Den kommer bli konstig om den växer upp med att bli slagen av sin egen familj.

Att barn är jobbiga och att det inte alltid går att vara en perfekt förälder är nog vanligt men just det där att han skall plåga djur är ju något problematiskt, än bara trots och att t.ex. förstöra döda ting. Hur är han med andras djur? Du får nog tala med någon barnpsykolog.

Fan vad du snackar... är du kvinna?
Att busa eller bråka med hunden gör småpojkar.