Jag är en värdelös mor

Jag hejar på dig TS.
Nästa gång ditt barn gör något sådant, fokusera på att hålla lugnet så mycket du kan komma och förklara varför det är dåligt att den gör så. Tex ”hunden får ont om du sparkar den”, ”mamma blir ledsen när du gör så” etc. Det kommer kanske inte funka, men då kan du iallafall känna att du har tagit tag i situationen utan att du behöver ha dåligt samvete efteråt.

Du är inte dålig, det är fan inte lätt att vara förälder. Man lever, man lär. Kram på dig

Jag växte upp i världens bästa familj, men tyckte ändå det var kul att döda djur när jag var liten. Det växte jag ifrån, idag skulle jag aldrig göra något sådant. Visserligen äter jag djur som plågats i en fabrik i hela sitt liv men av någon anledning anses det inte vara samma sak...

Det är verkligen läge att ta en funderare på varför barnet uppvisar antisocialt beteende. Kan det vara aggression i hemmet från mammans sida som förstör barnets psyke?


Det här stämmer inte helt. Ted Bundy växte upp med en familj som överöste honom med kärlek och sympati/empati. Ändå valde han att våldta, mörda och såga av huvudet på 30 kvinnor och ligga bredvid likdelarna. Det finns viss korrelation mellan våld i hemmet och antisocialt beteende men det är inte den enda faktorn.

Du är bättre än min mor, hon lämna oss och när farsan dog 01 så ville hon ha hans pengar. Vi pratade sist för två somrar sen och hon sa att jag var ett misstag och aldrig mer ville höra av mig. Jag tror hon var lite förvirrad då hon precis kom ut från hinseberg men vad vet jag, tycker inte du ska oroa dig så mycket.

Tack för alla era svar. Jag tar åt mig både positiv och negativ kritik.

Varför ska ni ens ha en hund när du inte har tålamod öht?

Väck med hunden!
Behärska dig själv och red ut dina egna problem och sluta gapa på grabben.

Avlägsna valpen till en tryggare miljö. Den ska inte för en sekund riskera misshandlas av en ungjävel.

Idag har vi haft en fin dag. Umgåtts massor och haft det roligt.
Men han har ändå gett sig på valpen x-fler. Han går och kramar den och är jättesnäll, men plötsligt ska han klämma på dennes tass, dra i käket, pilla och irritera den, vill sparka på.

Jag är noga med att berömma honom när han gör rätt och markerar tydligt när han gör fel, men det är som att det är en ridå som åker fram när han är i "jagskajävlas" humöret. Han är likgiltig. Han lyssnar inte. Omöjlig att nå.

Fick nog ikväll och sa att vi kommer att ge bort hunden då den förtjänar att bli älskad och väl omhändertagen, än att vara hos oss och bli misshandlad. Sonen fick total panik och grät och skrek att han inte vill att hunden ska bort. Då sa jag att han måste lova att vara snäll mot den och att aldrig mer slå den, men ungen utbrast bara att det är visst lov att slå.

För att förtydliga: ungen är nyss fyllda 4 år och innan valpen var det jag som var boxningsdockan. Det var mig han slog och utåtagerade på, nu är det valpen.

Vill bara betona att han är för det mesta världens snällaste pojke, men plötsligt så klickar han och ridån åker fram.

Och nej, jag prioriterar absolut inte hunden framför min son. Om jag berömmer hunden för ngt, så berömmer jag även sonen för ngt han är duktig på etc.

Derp

Kanske läge att omplacera hunden då? Vänta tills sonen är några år äldre innan ni skaffar husdjur.

Nä, du är inte värdelös. Det är svårt med barn.

Men varför i helvete skaffar folk husdjur när de har småbarn? Det är inte bra för någon. Ja, har man alltid haft djur kan man ju fortsätta med det även om man får barn men skaffar man en valp när man har en stökig fyraåring har man helt enkelt gjort fel.

Det stämmer inte, beroende på ålder men är det rvå-tre åringar måste man skydda hunden från barnet för i den åldern förstår inte barnet att det gör fel. Det testar olika saker och tycker det är roligt att få reaktioner.