Bostadsbubbla i Sverige?

Med din utgångspunkt är livet alltid omöjligt om man inte bor väldigt centralt i någon av Sveriges 3 största städer i princip. Verkar funka för folk ändå.

6000 sidor på en tråd är inte dåligt...

Men för att sammanfatta dagens läge lite, är det värt att köpa bostadsrätt idag? Varierar det mellan olika städer / områden? Varierar det mellan olika prisklasser? Varierar det om det är en studentstad eller inte? Varierar det om man pungar ut hela bostaden direkt eller om man måste ta lån?

Framöver finns kanske en möjlighet att jobba hemifrån permanent.

I och för sig vill många unga inte bo i mindre städer utan dras till Stockholm ändå.

Köp inte saker 20% över utgångspris före visning. Att andra är idioter är inte ett argument om man är en större idiot som budar mer än den andra idioten.

I övrigt handlar det uteslutande om vart och hur du vill bo. Utan boendeaspekten, dvs sett som "monetär investering", är en svensk bostadsrätt en objektivt puckad grej. Däremot kanske eller kanske inte det är ett utmärkt sätt för dig att lösa ditt boende.

Detta har i princip varit sant sedan trådstarten, så man kan lugnt säga att folk gör denna aspekt svårare än vad den behöver vara.

Absolut inte. Snarare tvärtom, att köpa en villa i Arvika fattar jag att ett ungt par har råd med. Att göra det i Solna fattar jag inte hur de har.

Nej men du bedömer det helt omöjligt att bo i tex Rimbo för att man kan bli av med jobbet. En verklighet den större delen av Sveriges befolkning får leva i.

Unga par köper inte villor i Solna. Kollar du där kommer du hitta väldift få som är under 35 år, kolla på tex hitta.se om du är intresserad. De väldigt få som mot förmodan köper en villa i Stockholms närförorter när de är knappt 30 har förmögna familjer.

Två genomsnittliga 35 åringar i Stockholm som köper en villa i närförort gör så här;

1. Köper sina första lägenheter vid 24-25 års ålder. Säg runt 2.5 miljoner per person.
2. Köper gemensam BR vid kanske 30 för 10 msek. deras gamla lägenheter steg under perioden i värde med 50%. De har då runt 3 msek I insats vilket gör det enkelt för dem att köpa en BR för 10 msek.
3. Vid 30 har de bra jobb där båda ligger runt 50-60k I mån.
4. Vid 35 har de kanske en inkomst i familjen på 70+50. Dessutom har den BR de köpte för 10 ökat i värde till 15 msek.
5. Med den inkomstfördelningen och insatsen på +7-8 msek de nu har är en villa som kostar 17 msek inga som helst problem.

Andra mer "vanliga" unga par köper radhus i Åkersberga, Vallentuna eller Upplands Väsby mm

Hela den ”resan” förutsätter ökad skuldsättning och konstant stigande bostadspriser… Vilket förstås går hand i hand.

Sen kan man väl fundera över hur sunt det är om ett par i 35årsåldern sitter med skulder på mer än 6 gånger sin årsinkomst? Räcker att räntorna går upp, ena parten förlorar jobbet eller att taket behöver läggas om - så kan det bli svettigt.

Ja fast skuldsättning och ökade inkomster går ju såklart hand i hand. Om bostäderna inte ökat i värde så hade ju detta par ändå haft ungefär samma möjlighet att köpa villa när de nått en viss inkomst då även den inte ökat i värde.

Fast det hade varit standard redan för 20 år sedan. De allra flesta har svårt att bo i Stockholms bästa förorter med bara ett jobb. I värsta fall får de flytta till ett radhus i Järfälla.

Mäklarstatisk över BR i Stockholm visar egentligen ingen speciellt kraftig uppgång den senaste tiden. Den absolut största ökningen skedde under 2012-2017, men därefter har priserna haft en U-formad utveckling som dessutom nu svängt av nedåt igen. 11% på 3½ år är inte mkt mer än KPI-inflationen.

Det kan vara BR-ägare från tidigt 2010-tal som nu säljer av för att istället haussa upp småhusmarknaden. Galna 70/80-talister som inte minns 90-talskrisen

Jo, så är det.
Jag tänkte mer på om den där lägenheten för 10 MKR (i ditt exempel) hade gått ner i värde med låt säga 20-30 procent. Då hade det kunnat bli lurigt med kontantinsatsen till villan för 17 MKR, även om den också hade gått ner i pris. Blir ju svårare byta upp sig i prisklass då.

Samt allmänt en diskussion om svenska hushållens skuldkvot är på en sund nivå. Jag tycker inte riktigt det, men det får väl stå för mig

Bostadsrätter i Stockholm var dock extremt övervärderade toppen 2017.

Sedan 2017 har vi haft en helt enorm fiat-inflation och priserna har i princip stått stilla under tiden (rört sig, man bara djupt ned och sedan tillbaka), så man kan lugnt säga att de i minsta fall är mindre övervärderade idag.

EDIT: mäklarstatistiks mätningar är helt värdelösa/meningslösa. Spelar ingen roll för poängen, men kan vara bra att veta.

Vad borde de göra annorlunda?