Citat:
Ursprungligen postat av
RobRoys
Vilket är alternativet då? Att han fortsätter att attackera SD när regeringen och dess politik mer och mer börjar likna Vasaskeppet, och fortsätta blunda för problemen trots att man står upp till midjan med vatten? En kappvändare är en person som byter åsikt som en läpparnas bekännelse för att rädda sig själv och sin karriär och jag upplever inte att det är det Björn Ranelid gör. Att kunna byta åsikt och stå för det är väl mer av en styrka än en svaghet? Ej heller vet jag om detta är detsamma som att Ranelid säger sig vara för SD bara för att han kritiserar regeringen och dess politik. Hade hela etablissemanget vågat göra det som Ranelid nu gör så hade vi på allvar kunnat börja vända kursen på skutan. Det Ranelid gör är helt rätt och modigt eftersom han har mer att förlora än att vinna på det, som jag ser det. Ranelid är en av ytterst få rakryggade inom det annars så genomruttna etablissemanget.
Det här är något jag inte lyckats sätta mig in i och förstå.
Det finns en del människor inom regim och migrationskritiken (oftast är det personer som gärna påpekar att det här visste de och varnade för redan för decennier sedan) som å ena sidan vill att folket och etablisemanget ska vakna men sedan å andra sidan inte är det minsta välkomnande mot dem som faktiskt vaknar utan snarare tvärtom. De som vaknar och berättar om det attackeras och anklagas för både det ena och det andra.
Jag lägger inga personliga värderingar i det här fallet med Björn Ranelid då jag inte vet vem han är utan jag bara noterar att det verkar vara väldigt svårt för en del människor att faktiskt ta emot nyvaknade personer trots ett uttalat mål och vilja om att folk ska vakna.
Citat:
Ursprungligen postat av
Mad monk
Äh de är ju bara sedvanliga ögontjänare de har aldrig trott på skiten det är jag relativt säker på.
Ja det är jag helt övertygad om att det är rätt vanligt.
Många som har förespråkat mångkulturen och den förda politiken samt också attackerat kritiker har med stor sannolikhet gjort det av olika anledningar som att få ryggdunkar, för karriären osv.
Det är rätt skrämmande egentligen. Tänk tex på en nyhetstidning där det finns ett antal anställda. Med stor sannolikhet så finns det kanske någon enstaka person som faktiskt är en extremist på riktigt medans resten bara måste spela med för att inte kasta bort sin karriär eller bli paria.
Hade folk som sitter fast i dessa situationer bara börjat vara ärliga och säga ifrån så hade vi kunnat ha ett helt annat läge i Sverige.
Så länge en själv har kunnat bo i helsvenska områden och ha Sina barn på helsvenska dagis och skolor osv där den enda invandraren man träffar är pizzabagaren och den iranska ingenjörsgrannen samt asiaterna som städar kontoret, ja då har det gått bra att fortsätta spela med men när landet fylls på med en ny medelstor stad varje år så kommer såklart verkligheten att komma ikapp även för dessa människor.