Citat:
En reflektion till frågan om ljudet av skotten och vittnens reaktioner på dem. Kort tid innan mordet sköt jag händelsevis med en revolver som av allt att döma var snarlik den som användes i korsningen mellan Sveavägen och Tunnelgatan. Det var vid en klippa, vid en sjö, och jag kunde inte riktigt tro hur kraftig smällen var. Som en kanon, vars explosion fortsatte rulla över sjön likt åska.
Därför blev jag utomordentligt förvånad när Lisbeth några år senare - enligt egen utsago - reagerade på det fullständigt oväntade avfyrandet av en .357 magnum en meter bakom henne, med impulsen att anmärka på "barnens smällare".
Det här har jag sedan dess inte kunnat smälta. Hur kan man gå gatan fram i godan ro, överraskas av explosionen från en hand cannon precis bakom ryggen, utan att bli mer eller mindre chockerad? "Åh, dessa barn, som de roar sig med smällare." Det går inte ihop.
Men tittar man närmare på detta finner man - vilket är typiskt för detta mysterium - inga svar, utan endast frågetecken. Det är nämligen så, enligt vad jag har sett, att somliga vittnen beskriver smällarna som mycket höga, andra som dova, och ytterligare andra som en axelryckning.
Jag har försökt förstå detta och frågat experter på området, men inte fått någon tillfredsställande förklaring till hur knallarna från en .357 magnum upplevts så olika för olika människor inom ett begränsat område. Var man stod i förhållande till revolvern, så länge man befann sig i närheten, betyder nästan ingenting.
Men med detta sagt, hur någon kan få impulsen att anmärka på "barnens smällare" när denne överraskas av avfyrandet av en .357 magnum en meter bakom sig, förblir en gåta. En i raden. Smällen är mycket hög.
Därför blev jag utomordentligt förvånad när Lisbeth några år senare - enligt egen utsago - reagerade på det fullständigt oväntade avfyrandet av en .357 magnum en meter bakom henne, med impulsen att anmärka på "barnens smällare".
Det här har jag sedan dess inte kunnat smälta. Hur kan man gå gatan fram i godan ro, överraskas av explosionen från en hand cannon precis bakom ryggen, utan att bli mer eller mindre chockerad? "Åh, dessa barn, som de roar sig med smällare." Det går inte ihop.
Men tittar man närmare på detta finner man - vilket är typiskt för detta mysterium - inga svar, utan endast frågetecken. Det är nämligen så, enligt vad jag har sett, att somliga vittnen beskriver smällarna som mycket höga, andra som dova, och ytterligare andra som en axelryckning.
Jag har försökt förstå detta och frågat experter på området, men inte fått någon tillfredsställande förklaring till hur knallarna från en .357 magnum upplevts så olika för olika människor inom ett begränsat område. Var man stod i förhållande till revolvern, så länge man befann sig i närheten, betyder nästan ingenting.
Men med detta sagt, hur någon kan få impulsen att anmärka på "barnens smällare" när denne överraskas av avfyrandet av en .357 magnum en meter bakom sig, förblir en gåta. En i raden. Smällen är mycket hög.
Eftersom en 357:a kan uppnå 165 db och en smällare 170 db så betyder det väl snarast att LP tyckte smällen var hög? När jag var ung så var vi 8-9 år gamla när vi sprängde brevlådor, man kan tänka sig vilka smällar det blev. Det var vanligare med smällare på den tiden än det är nu och eftersom det var ovanligt med skjutningar så är det snarast en ganska normal tanke från LP.
Jag var med om ett bombdåd en gång när en bil sprängdes i luften. Jag var 3-400 meter därifrån österut och stod på andra våningen, jag nästan ramlade baklänges av smällen. 100m därifrån västerut så var det en marknad och där hade folk inte ens märkt av det. Samtidigt sprang folk i panik på andra ställen. Det finns så otroligt många parametrar att ta hänsyn till att diskussionen blir omöjlig.
__________________
Senast redigerad av sulfint 2021-07-02 kl. 11:19.
Senast redigerad av sulfint 2021-07-02 kl. 11:19.
