Skvaller om Peps Persson (1946-2021)

Peps var stor artist på 70-talet. Proggens årtionde. Senast han var i ropet måste ha varit i samband med uppträdandet på Skansen 2005.

Vad gjorde mannen efter 2005 egentligen ? Var Peps gift, hade han några barn ? Har aldrig hört att den skäggige skåningen haft damsällskap.

Många verkar mena på att Peps inte var särskilt aktiv under tjugohundratalet, men jag har sett honom flera gånger på diverse stadsfestivaler mellan 2000 och 2010. Tror det var någon gång runt 2010 som han till följd av sviktande hälsa slutade att uppträda.

Det framträndande som gjorde starkast intryck på mig måste vara när han spelade med blues-bandet på Slussens pensionat någon gång runt 2000. Det var en i det närmaste magisk upplevelse, särskilt med tanke på hur litet och intimt det stället är.
Varken förr eller senare har jag upplevt en sådan eufori av att lyssna på blues-musik, och ni som gillar riktig roots-reggae förstår nog hur jag menar när jag jämför känslan med hur det känns att lite lagom stekt stå och lyssna på något av de absolut största modern-roots banden från Jamaica.

Självaste Bob Marley skall ha sagt något i stil med att Peps var den ende vite man han hört som lyckats göra "äkta" reggae, och nog måste jag hålla med om att Peps är den artist som gjort absolut mest för den svenska reggae-scenen.

Peps kommer för mig alltid först och främst att vara ihågkommen som en helt fantastisk blues-artist, men jag vill ändå dela en reggae-låt från hans sista album här i tråden.
Svensk reggae när den är som bäst och med en text som säkerligen provocerar många här på forumet. Lyssna och njut!

https://m.youtube.com/watch?v=B69huRvTJ4U

Musikaliskt en härlig, okomplicerad reggae/blues inspirerad skåning. Inte massa PK-skit
och vänsterpolitisk musik som exempelvis urusla Timbuktu.

.

Vila i frid Peps.

En skön lirare, en mysig Pettson gubbe (från Findus och Pettson) till utseendet och
klädstilen.

Musikaliskt en härlig, okomplicerad reggae/blues inspirerad skåning. Inte massa PK-skit
och vänsterpolitisk musik som exempelvis urusla Timbuktu.

Peps kämpade aldrig för att vinna popularitetspoäng som många andra skånska musiker.
Det ska Peps ha all heder för.

Peps bara fanns, han bara existerade. Och gjorde det han brann för. Vilket underbart liv,
rent musikaliskt och säkert privat också (även om jag har noll koll på hans privatliv).

Nej, Peps var unik i det avseendet. Aldrig en storsäljare, aldrig enorma framgångar.
Men det verkade aldrig vara hans mål eller strävan. Fantastisk gubbe.

Tack för en fin eloge till en fin musiker!

Ang det fetade förstod jag inte heller varför han iht beblandade sig med en musikalisk nolla som Timbuktu - det hade säkert med andra grejer än musik att göra...
Peps var en hippie som jag tror inte var intresserad av politik alls. Däremot var han extremt noga med musiken. Ingen Svensk har gjort roots reggae och blues bättre än Peps. Fast han plagierade inte och satte sin egen prägel på allt.