Många verkar mena på att Peps inte var särskilt aktiv under tjugohundratalet, men jag har sett honom flera gånger på diverse stadsfestivaler mellan 2000 och 2010. Tror det var någon gång runt 2010 som han till följd av sviktande hälsa slutade att uppträda.
Det framträndande som gjorde starkast intryck på mig måste vara när han spelade med blues-bandet på Slussens pensionat någon gång runt 2000. Det var en i det närmaste magisk upplevelse, särskilt med tanke på hur litet och intimt det stället är.
Varken förr eller senare har jag upplevt en sådan eufori av att lyssna på blues-musik, och ni som gillar riktig roots-reggae förstår nog hur jag menar när jag jämför känslan med hur det känns att lite lagom stekt stå och lyssna på något av de absolut största modern-roots banden från Jamaica.
Självaste Bob Marley skall ha sagt något i stil med att Peps var den ende vite man han hört som lyckats göra "äkta" reggae, och nog måste jag hålla med om att Peps är den artist som gjort absolut mest för den svenska reggae-scenen.
Peps kommer för mig alltid först och främst att vara ihågkommen som en helt fantastisk blues-artist, men jag vill ändå dela en reggae-låt från hans sista album här i tråden.
Svensk reggae när den är som bäst och med en text som säkerligen provocerar många här på forumet. Lyssna och njut!
https://m.youtube.com/watch?v=B69huRvTJ4U