Det här är något jag funderar mycket på. Har träffat många sådana genom åren och har svårt att förstå beteendet. Jag köper hela grejen att man inte är materialist och att lycka inte innebär att man ska köpa flashiga kläder och bilar hela tiden samt att man kanske kommer från fattiga förhållanden och att det hänger kvar. Paradoxen är dock att dessa personer tenderar till att ALLTID prata om priser på allt och pengar i allmänhet. Jag tänker att om man nu har flera miljoner på banken och ändå väljer att leva enkelt så är pengar och rikedom av ointresse, men jag upplever helt tvärtom - det är det enda som betyder något. Dessa personer tenderar också att ta väldigt korkade ekonomiska beslut, men som tenderar att vara "smarta" kortsiktigt. Exempelvis att sälja sin bostad och flytta till en hyresrätt pga "huset har ju gått upp flera miljoner". Att det är smartare att ha pengarna fortsatt i en bostad så det ökar årligen är ju ett bättre alternativ om man nu gillar pengar så mycket, men då ska istället pengarna sitta oplacerade på ett vanligt lönekonto med 0% ränta. Aktier och dylikt är av noll intresse för det skulle kunna innebära en kortsiktig förlust. När man sedan säljer huset lägger man NOLL pengar på att styla/renovera så att man kan få ett högre slutpris, för det innebär ju kortsiktigt att man måste investera och det är ju en kortsiktig förlust. Kommer aldrig få ihop det där tänket att vara dumsnål hela livet, men tack och lov är det inte mina bekymmer.
