Att påstå att Bibeln/kristendomen är sann eftersom det står så i bibeln (den bevisar/verifierar sig själv) är ett cirkelresonemang, vilket är ett logiskt felslut.
Du använder det som ska bevisas (Bibeln/kristendomen) som argument/bevis för det som ska bevisas (Bibeln/kristendomen).
Att påstå att Bibeln/kristendomen är sann eftersom det står så i bibeln (den bevisar/verifierar sig själv) är ett cirkelresonemang, vilket är ett logiskt felslut.
Du använder det som ska bevisas (Bibeln/kristendomen) som argument/bevis för det som ska bevisas (Bibeln/kristendomen).
Nu använder du ordet "argument" igen, denna igång ihop med "bevis". Kan du sluta med det?
Att Bibeln övertygar om sig själv är 1) Bibelns lära 2) omvittnat utanför Bibeln som sättet på vilket det går till när någon blir övertygad om Bibeln(s sanning och gudomliga ursprung). Ska detta vara så svårt att fatta?
Självverifierande använde jag liktydigt med självövertygande.
Bibeln är sann för att den är Guds ord.
Att den är Guds ord är också dess självvittnesbörd. Vilket inte är konstigt men däremot högintressant.
Ingen logisk regel bryts av ovan av mig framlagda påståenden.
Här är belägg på att Skriften är Guds ord (2 Tim 3:15-17): du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus. Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.
Här ger du ett argument.
Argumentet du ger är att Skrifterna i Bibeln är sanna för att det står i skriften att hela skriften kommer från Gud.
Vad är logik?
De flesta av oss har någon gång använt ordet “logiskt”. Men ofta är det ganska oklart vad vi egentligen menar. Ibland tycks ordet “logiskt” närmast likställas med det som är förnuftigt. I denna beskrivning ligger det en viss sanning. För om vi skulle summera logiken är den framförallt: konsten att resonera korrekt.
Som filosofisk gren är logiken studiet av regler för slutsatsdragning och principer för tänkandet. Inom logiken undersöker man vilka typer av resonemang som är giltiga och hur ett fullgott resonemang hänger samman. Att resonera logiskt är i denna mening att förstå vad som är möjligt att säga utifrån en viss information – att förstå vilka slutsatser vi kan dra utifrån det vi tror oss veta.
Premisser, slutledningar & slutsatser
En slutledning är ett helt resonemang där flera påståenden eller antaganden kopplas samman för att utvinna “ny” information. Exempelvis: “Om Pelle är en människa och alla människor är dödliga så är också Pelle dödlig”. Slutsatsen är det man till sist kommer fram till. Med andra ord det som blir följden av hela slutledningen. I detta exempel alltså att: Pelle är dödlig (förutsatt att han också är en människa).
En sådan förutsättning, så som “förutsatt att han också är en människa”, kallas för en premiss. Premisser är själva utgångspunkterna i ett resonemang: de antaganden eller påståenden som måste vara sanna för att slutsatsen ska kunna vara sann. Om vi resonerar korrekt är därför slutsatsen alltid en konsekvens av premisserna.
När vi resonerar till vardags är våra premisser ofta outtalade. Ibland därför att vi ser vissa premisser som självklara och ibland därför att vi själva inte är medvetna om vilka premisser som faktiskt ligger till grund för våra resonemang. Denna typ av premisser kallar vi för dolda premisser och dessa skapar inte allt för sällan problem. Inte minst när vi tar helt felaktiga premisser för givna eller om vi i ett samtal med varandra utgår från helt olika premisser. Inom logiken (och filosofin) är man i regel därför väldigt noggrann med att göra premisser synliga. Detta eftersom vi också vill ge andra en rimlig chans att faktiskt förstå hur vi kommer fram till våra slutsatser.
Den logiska strukturen i vår slutledning är följande:
Premiss 1: Alla människor är dödliga
Premiss 2: Pelle är en människa
Slutsats: Alltså är Pelle dödlig
Ett argument är ett påstående man gör som innehåller en eller fler premisser som leder till en slutsats.
Argumentet här är:
Premiss 1. Skriften kommer från Gud.
Premiss 2. Gud kan inte ljuga.
Slutsats. Skrifterna är sanna.
Argumentet är giltigt i sin form, och slutsatsen följer, men vad som saknas är fortfarande belägg för att någon av premisserna skulle vara sanna.
Att påstå att en bok är sann för att det står i den boken att den är sann är ett argumentationsfel däremot.
Argumentet du ger är att Skrifterna i Bibeln är sanna för att det står i skriften att hela skriften kommer från Gud.
Vad är logik?
De flesta av oss har någon gång använt ordet “logiskt”. Men ofta är det ganska oklart vad vi egentligen menar. Ibland tycks ordet “logiskt” närmast likställas med det som är förnuftigt. I denna beskrivning ligger det en viss sanning. För om vi skulle summera logiken är den framförallt: konsten att resonera korrekt.
Som filosofisk gren är logiken studiet av regler för slutsatsdragning och principer för tänkandet. Inom logiken undersöker man vilka typer av resonemang som är giltiga och hur ett fullgott resonemang hänger samman. Att resonera logiskt är i denna mening att förstå vad som är möjligt att säga utifrån en viss information – att förstå vilka slutsatser vi kan dra utifrån det vi tror oss veta.
Premisser, slutledningar & slutsatser
En slutledning är ett helt resonemang där flera påståenden eller antaganden kopplas samman för att utvinna “ny” information. Exempelvis: “Om Pelle är en människa och alla människor är dödliga så är också Pelle dödlig”. Slutsatsen är det man till sist kommer fram till. Med andra ord det som blir följden av hela slutledningen. I detta exempel alltså att: Pelle är dödlig (förutsatt att han också är en människa).
En sådan förutsättning, så som “förutsatt att han också är en människa”, kallas för en premiss. Premisser är själva utgångspunkterna i ett resonemang: de antaganden eller påståenden som måste vara sanna för att slutsatsen ska kunna vara sann. Om vi resonerar korrekt är därför slutsatsen alltid en konsekvens av premisserna.
När vi resonerar till vardags är våra premisser ofta outtalade. Ibland därför att vi ser vissa premisser som självklara och ibland därför att vi själva inte är medvetna om vilka premisser som faktiskt ligger till grund för våra resonemang. Denna typ av premisser kallar vi för dolda premisser och dessa skapar inte allt för sällan problem. Inte minst när vi tar helt felaktiga premisser för givna eller om vi i ett samtal med varandra utgår från helt olika premisser. Inom logiken (och filosofin) är man i regel därför väldigt noggrann med att göra premisser synliga. Detta eftersom vi också vill ge andra en rimlig chans att faktiskt förstå hur vi kommer fram till våra slutsatser.
Den logiska strukturen i vår slutledning är följande:
Premiss 1: Alla människor är dödliga
Premiss 2: Pelle är en människa
Slutsats: Alltså är Pelle dödlig
Ett argument är ett påstående man gör som innehåller en eller fler premisser som leder till en slutsats.
Argumentet här är:
Premiss 1. Skriften kommer från Gud.
Premiss 2. Gud kan inte ljuga.
Slutsats. Skrifterna är sanna.
Argumentet är giltigt i sin form, och slutsatsen följer, men vad som saknas är fortfarande belägg för att någon av premisserna skulle vara sanna.
Att påstå att en bok är sann för att det står i den boken att den är sann är ett argumentationsfel däremot.
Argumentationsfel begås i argumentation. Jag har inte argumenterat utan vittnat om vad Bibeln lär och vad jag, i linje med vad Bibeln lär, tror (är övertygad om, på grundval av den själv).
Premiss 1. Skriften kommer från Gud.
Premiss 2. Gud kan inte ljuga.
Slutsats. Skrifterna är sanna.
Argumentet är giltigt i sin form, och slutsatsen följer, ...
Men då så, då är vi överens där, och du kan lägga ner det andra som är en halmmammut av kanske tio säckar halm. Det handlar inte om vad jag sagt. Ni är så stora i era egna ögon och ska sitta ner och vara domare över Bibeln när ni faktiskt är små jeppar inkrökta i era egna dagdrömmar.
__________________
Senast redigerad av Calovius 2021-06-20 kl. 14:17.
Argumentet du ger är att Skrifterna i Bibeln är sanna för att det står i skriften att hela skriften kommer från Gud.
Vad är logik?
De flesta av oss har någon gång använt ordet “logiskt”. Men ofta är det ganska oklart vad vi egentligen menar. Ibland tycks ordet “logiskt” närmast likställas med det som är förnuftigt. I denna beskrivning ligger det en viss sanning. För om vi skulle summera logiken är den framförallt: konsten att resonera korrekt.
Som filosofisk gren är logiken studiet av regler för slutsatsdragning och principer för tänkandet. Inom logiken undersöker man vilka typer av resonemang som är giltiga och hur ett fullgott resonemang hänger samman. Att resonera logiskt är i denna mening att förstå vad som är möjligt att säga utifrån en viss information – att förstå vilka slutsatser vi kan dra utifrån det vi tror oss veta.
Premisser, slutledningar & slutsatser
En slutledning är ett helt resonemang där flera påståenden eller antaganden kopplas samman för att utvinna “ny” information. Exempelvis: “Om Pelle är en människa och alla människor är dödliga så är också Pelle dödlig”. Slutsatsen är det man till sist kommer fram till. Med andra ord det som blir följden av hela slutledningen. I detta exempel alltså att: Pelle är dödlig (förutsatt att han också är en människa).
En sådan förutsättning, så som “förutsatt att han också är en människa”, kallas för en premiss. Premisser är själva utgångspunkterna i ett resonemang: de antaganden eller påståenden som måste vara sanna för att slutsatsen ska kunna vara sann. Om vi resonerar korrekt är därför slutsatsen alltid en konsekvens av premisserna.
När vi resonerar till vardags är våra premisser ofta outtalade. Ibland därför att vi ser vissa premisser som självklara och ibland därför att vi själva inte är medvetna om vilka premisser som faktiskt ligger till grund för våra resonemang. Denna typ av premisser kallar vi för dolda premisser och dessa skapar inte allt för sällan problem. Inte minst när vi tar helt felaktiga premisser för givna eller om vi i ett samtal med varandra utgår från helt olika premisser. Inom logiken (och filosofin) är man i regel därför väldigt noggrann med att göra premisser synliga. Detta eftersom vi också vill ge andra en rimlig chans att faktiskt förstå hur vi kommer fram till våra slutsatser.
Den logiska strukturen i vår slutledning är följande:
Premiss 1: Alla människor är dödliga
Premiss 2: Pelle är en människa
Slutsats: Alltså är Pelle dödlig
Ett argument är ett påstående man gör som innehåller en eller fler premisser som leder till en slutsats.
Argumentet här är:
Premiss 1. Skriften kommer från Gud.
Premiss 2. Gud kan inte ljuga.
Slutsats. Skrifterna är sanna.
Argumentet är giltigt i sin form, och slutsatsen följer, men vad som saknas är fortfarande belägg för att någon av premisserna skulle vara sanna.
Att påstå att en bok är sann för att det står i den boken att den är sann är ett argumentationsfel däremot.
Argumentationsfel begås i argumentation. Jag har inte argumenterat utan vittnat om vad Bibeln lär och vad jag, i linje med vad Bibeln lär, tror (är övertygad om, på grundval av den själv).
Så lägg ner dumheterna, nu!
Nu gav du ett till argument och det är att dina argument inte är argument för att du bara talar om vad som står i Bibeln.
Premiss 1. Att citera vad någon annan sagt är inte ett argument.
Premiss 2. Vad Bibeln lär har någon annan sagt.
Premiss 3. Du citerar bara vad Bibeln lär.
Slutsats. Du argumenterar inte.
Jag finner ingenting som talar för att bibeln skulle förkunna något som är till fullo verkligt, mycket talar för att i och med att den beskriver alla fenomen i metaforer och liknelser bara talar om för oss om hur världen fungerar genom en förenklad berättelse och inte någon beskrivning om vad som kommer ske här på jorden. Om bibeln inte går att tolka bokstavligt innebär väl det att hela världen den beskriver bara är i liknelse och inte exakt?
Jag finner ingenting som talar för att bibeln skulle förkunna något som är till fullo verkligt, mycket talar för att i och med att den beskriver alla fenomen i metaforer och liknelser bara talar om för oss om hur världen fungerar genom en förenklad berättelse och inte någon beskrivning om vad som kommer ske här på jorden. Om bibeln inte går att tolka bokstavligt innebär väl det att hela världen den beskriver bara är i liknelse och inte exakt?
Livet är en dröm och i en dröm är allt möjligt. Den som vaknar får se.
Thessalonikerbrevet 5:1-11
1 Om tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. 2 Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. 3 När folk säger: "Fred och trygghet", då drabbas de av undergång lika plötsligt som smärtan kommer över en kvinna som skall föda, och de slipper inte undan. 4 Men ni, bröder, lever inte i mörker, så att den dagen kan överraska er som en tjuv. 5 Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret. 6 Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra. 7 Ty de som sover, de sover om natten, och de som berusar sig är berusade om natten. 8 Men vi som hör dagen till, låt oss vara nyktra, iförda tron och kärleken som pansar och hoppet om frälsning som hjälm. 9 Ty Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus. 10 Han har dött för oss, för att vi skall leva tillsammans med honom, vare sig vi är vakna eller insomnade. 11 Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör.
Nu ljuger du. Du skrev inte rakt ut att Gud inte ljuger. Du skrev att han inte "kan" ljuga.
Klart han kan ljuga om det är det rätta i ett läge där detta skulle leda till det minst onda av någon anledning.
Visst kan Gud ljuga enligt Bibeln. Gud ljög för Abraham om vad Sara tänkte för att inte såra Abrahams känslor:
1 Mos 18:12–13 Därför log Sara för sig själv och tänkte: ”Skulle jag upptändas av lusta nu när jag är vissnad och min man är gammal?” Då sade Herren till Abraham: ”Varför log Sara och tänkte: Skulle jag föda barn, jag som är så gammal?”
Sara tänkte "min man är gammal" och Gud ljög för Abraham om det och sa till honom att hon hade tänkt att det var hon som var så gammal. Inte ett sant påstående, alltså en lögn.
Calovius har "försvarat" att det inte skulle skulle vara en lögn med att hon visst måste ha tänkt att hon var gammal eftersom det står i Bibeln att Gud sa så till Abraham, det bara står inte så i texten, men eftersom Gud påstås ha sagt så så måste hon ha tänkt så.
Kul att man måste fylla i något som inte står i texten för att få det till att Gud inte ljög för Abraham.
Nu gav du ett till argument och det är att dina argument inte är argument för att du bara talar om vad som står i Bibeln.
Premiss 1. Att citera vad någon annan sagt är inte ett argument.
Premiss 2. Vad Bibeln lär har någon annan sagt.
Premiss 3. Du citerar bara vad Bibeln lär.
Slutsats. Du argumenterar inte.
Det är egentligen bara premiss 2 som håller.
Om jag framför vad Bibeln lär är det inte jag som "argumenterar". Jag framför vad Bibeln - Guds ord - säger.
1 Kor 2:2-10: Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst. Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft.
Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss. Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt- om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande.
