Ronja nekades arbetsintervju på grund av sina läppar

Trams. Det är en glidande skala ända till fysiska deformationer och dessa anses som ok att förändra. Allt är inte svart eller vitt.

Människor väljer i allmänhet inte att ha fysiska deformiteter, men de väljer att tatuera sig och pumpa upp läpparna. Det är alltså inte jämförbart.

Om någon nu hade valt fysiska deformiteter, typ bränt in synliga mönster i sig, stuckit ut sitt öga, eller kluvit sin tunga så skulle nog många arbetsgivare tveka till att anställa dem också.

Samma sak med ras igen: den kan man inte välja. Du jämför hela olika saker.

Har du någon trovärdig källa på att majoriteten av människor med människohatiska ideologier "skulle vara mer oseriösa i sitt jobb eller i sin personlighet än icke dito" ? Om inte så är du ju lite hycklare där.

Själv skulle jag inte anställa vare sig någon som skickar en bild som Ronja, eller någon som skyltade med människohatiska ideologier. Jag skulle heller inte vilja jobba för någon som fru Fager, som hotar arbetare med gevär.

Än sen då? Tror du inte att så gott som alla kvinnor dras med någon eller flera delar av sin kropp som de inte är nöjda med? Lite svårt att undvika med all hets om skönhetsideal som förpestar livet för så många unga tjejer och kvinnor.

Ronja var missnöjd med sina läppar för att hon tyvärr utsatts i större delen av sitt liv för negativ propaganda från skönhetsindustrin som hjärntvättat oss med idén om att smala läppar skulle vara något fult eller mindre attraktivt.

Sen när vissa tjejer likt Ronja försöker blidka dessa ideal för att känna sig mer nöjda med sig själva så ska de alltså bestraffas för detta genom att nekas jobb? Du kan inte urskilja en viss motsägelse i dessa budskap?

Tycker det är förjävligt att kvinnor ska dubbelbestraffas på det sättet. Det är ju för fasen inte vi som skapar dessa ideal.

Det finns ju flera sätt att resonera här.

En arbetsgivare anställer ju i slutändan vem de vill. Diskrimineringen uppstår först när de anger en diskriminerande orsak. Om de istället säger att personen "inte var rätt för jobbet" så finns inte mycket att säga, oavsett vad personen/personerna tycker och tänker.

Väljer man ett utseende som må ha acceptans bland de yngre åldersgrupperna men mindre sådan bland de äldre får man såklart finna sig i att detta kan ligga en i fatet i t.ex. sådana här situationer. En gång i tiden bedömdes långhåriga män på precis detta sätt, därefter tatuerade människor o.s.v. Makt och inflytande ökar oftast när man går upp i åldersgrupperna, så här måste var och en göra sin avvägning av vem man vill se "rätt" ut för.

Det man kan tycka är onödigt är att på ett rätt otrevligt sätt säga rakt ut till personen att man anser de olämpliga. Då gör man ju en rätt orimlig bedömning av personen där man tror sig kunna bedöma hela människans person. Rätt förmätet. Å andra sidan är det väl nånstans snällt att upplysa en person om de har något som kommer ligga de i fatet hos många arbetsgivare (som kanske är fallet med fillers i läpparna är än så länge), men det kunde gjorts på ett trevligare sätt.

Vad spelar det för roll om människor väljer eller inte väljer sitt utseende när resultatet blir detsamma - de döms enbart för sina utseenden och inte för sin kapacitet och arbetsmoral? På så sätt så blir det visst jämförbart.


Nej som sagt. Jag jämför inte olika saker då alltsammans handlar om att döma och välja bort någon helt utifrån deras yttre vilket säger föga om en människas duglighet inom sin arbetsgren.

Jag har heller aldrig påstått att rasistiska människor skulle vara mindre flitiga i sitt jobb. Däremot så är hat och ojämlikhet något som de flesta inte uppskattar och därför skulle en misantropisk person inte heller bidra till en sund arbetsmiljö. Detta säger sig självt. Det vore lite som att anställa en uttalad mobbare.

Synd att du vill neka personer med ett annorlunda utseende arbete. Själv skulle jag aldrig i livet anställa någon med dina tarvliga fördomar. Vill inte ens sänka mig till att umgås med folk som är så ytliga. Ni vinner inget på denna ytlighet heller. Den ekar endast tomhet.

Jag skrev att det ger ett oseriöst intryck. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att man är oseriös, men då det är så jävla svårt att avskeda någon om man väl har anställt den så ville inte arbetsgivaren chansa, vilket är helt förståeligt. Det är dennes pengar det handlar om. Hon ska trots allt vara arbetsgivarens ansikte utåt. Detta är inte unikt för just denna städfirman. De flesta serviceföretag drar sig för att anställa personer med alltför synliga tatueringar, piercingar etc. Det handlar liksom inte bara om en liten fjäril på axeln eller liknande. Går man in på hennes FB så är hon mycket mer utsmyckad än vad hon är på sin CV-bild.

Men starta ett eget företag och anställ alla dessa freak då. Ingen hindrar dig.

Hudfärg kan man inte välja så det är en idiotisk jämförelse.

Som sagt så spelar det ingen roll hur vanligt tatueringar är numera. Det är skillnad på att ha någon enstaka här och där och att låta hela halsen krylla av dem samtidigt som man har fejk-läppar, botox i fejan, målade ögonbryn etc etc. Att röka är också väldigt vanligt, men ändå är det flera företag som kräver att deras anställda ska vara rökfria.

Jag förväntade mig rena duck lips, det där var ju fan ingenting, knappt man märkte att hon hade det.

Den bilden gör henne inte rättvis. Kolla den här från hennes Facebook.

https://www.facebook.com/photo/?fbid=10159646891985016&set=ecnf.677110015

Den där skulle man aldrig släppa innanför dörren, är som att be om problem.

Du kan inte seriöst mena att det inte gör någon moralisk skillnad huruvida en person har möjlighet eller inte har möjlighet att välja något?

Men nu börjar det bli lite väl filosofiskt, så åter till sakfrågan.



Låt mig ge dig ett exempel som förhoppningsvis illustrerar hur jag tänker:

Någon kommer och söker jobb hos dig. De har ett stort hakkors tatuerat i pannan. Skulle du anställa dem?

Givetvis inte. Du har ju redan gjort klart vad du tycker om människor med hatbaserade ideologier. På den punkter instämmer jag helt med dig. Jag skulle inte anställa dem heller.

Säg sen att det visar sig att personen inte har några såna åsikter - de är buddhister och har enbart tatuerat hakkorset av religiösa skäl.

Nu har ju du begått samma "fel" som det du beskyller andra för: du dömde någons karaktär efter något ytligt de valt att göra med sin kropp. Men vi bortser från det - skulle du nu anställa personen om de var kvalificerade för jobbet?

Jag skulle inte det, av två anledningar. Dels skulle det ge alldeles för många negativa reaktioner från kunder som skulle tro att buddhisten var nazist, dels visar en sån tatuering i mina ögon på ett mycket dåligt omdöme, även om det inte ligger några onda, nazistiska tankar bakom den.

Det ger ett oseriöst intryck endast hos människor med ett inskränkt tankesätt och det är dessa tankesätt som utgör ett problem i frågan, inte de personer som väljer att smycka ut sina kroppar med diverse medel.

Och jag tror inte på det du säger om att att företag generellt utesluter folk med tatueringar eller piercings då min bild av verkligheten skvallrar om det motsatta.

Jag såg för ett tag sen t.o.m. en kvinnlig polis (eller om det var en sorts vakt) som troligtvis hade fyllda läppar och även rikligt med smink. Inget att hetsa upp sig över så länge hon sköter sitt jobb.

Kanske skulle jag satsa på att bli egenföretagare. Dit alla intelligenta, meriterade personer är välkomna, oavsett vilket utseende de fått eller själva valt.

Svagsinta freaks likt dig som tänker med ögonen istället för med hjärnan har dock inte mycket att tillföra, varken som kund eller anställd.

Nä, det är fullt jämförbart då det i båda fall handlar om att en människa ratas p.g.a. yttre attribut. Sen om det yttre är självvalt eller ej saknar relevans i sammanhanget.

Jo, det spelar visst roll. Människor med tatueringar finns överallt även om det ännu är lite mindre vanligt med tatuerade ansikten.

I takt med att antalet tatuerade människor ökar så minskar också arbetsgivarens alternativ. De kommer inte att ha något annat val än att ta itu med sina egna lortiga fördomar i slutändan. Som sig bör då arbetsmarknaden bör styras av intelligens och färdigheter snarare än hur en person ser ut.

Sen så är du lite lustig som själv kommer med en verkligt korkad jämförelse mellan hälsovådliga rökare (som förgiftar sina lungor och luften för sina medmänniskor) gentemot tatuerade eller plastikopererade som inte gjort en fluga förnär med sina olika kroppsmodifikationer.

Det hela handlar bara om unken inskränkthet som sagt.

Det beror helt på vad de väljer att göra. Att förändra sitt kropp i olika mån är ett personligt val och inget som angår någon annan än den som gör förändringen.

Jag ser inte själv annorlunda på de som injicerar fillers i läpparna och vissa som väljer att använda smink. Båda exempel handlar om att förändra och manipulera sitt utseende. Tycker att ditt fiktiva exempel ligger lite väl långt ifrån verkligheten då de flesta i västvärlden vet vad en synlig svastika i första hand signalerar.
Skulle därför tro att antalet vita Buddhister med normal intelligens som tatuerar in sånt på kroppen är nästintill obefintligt.

Men säg att det vore en äldre indisk man med etnisk klädsel som jag hade framför mig vid en anställningsintervju - ja, då hade jag nog låtit den detaljen löpa förbi utan vidare anmärkningar då en sådan person förmodligen ger ett helt annat intryck hos folk än det nazistiska.

Sen så blir det också rätt skevt att jämföra intatuerade hatsymboler med något så oskyldigt som en fylld mun. Eller likaledes oskyldiga tatueringsmotiv. Ni som klagar på sådana ting är ytliga och gör dessutom en liten fjäder till ett helt hönshus.