Är alkoholist. Borde sluta men vill inte

Som sagt, har man inte varit där så förstår man inte.

Du har inte nått botten, men du är snart där. Tro mig, du märker det. Och det kommer utan förvarning. Min erfarenhet: Trots ett utåt sett normalt och t o m helt ok liv med familj, bra jobb, vänner, intressen etc var jag i själva verket totalt upptagen av alkohol.
All vaken tid och tanke gick åt till att planera, smyga, låtsas, festdrickande, ursäktsdrickande, sällskapsdrickande men FRAMFÖRALLT för fanken få vara ifred och bli full. Ingen märkte ju det. Tjena.
Ingen SA nåt, alla såg.
Sen en natt för 6 år sen hände det hemskaste. Jag sov som vanligt på soffan, maken snarkade skyllde jag på. Vaknade av att två människor i konstiga kläder och han stod lutade över mig. Hade avgrundsvrålat och fått ett sjukt gravt epileptiskt anfall. Ambulanspersonalen (därav min förvånade reaktion) var lugn, han skräckslagen av skriket och kramperna jag haft. Det kunde kostat mig livet, vet jag nu.
In till akuten, hjärnröntgen etc. Dan efter på sluten psyk där de tog allt ifrån mig. I nästan en vecka. Då fattade jag att alkoholen kommer att döda mig. Skrevs ut, började på antabus och gå på möten. Fixade en riktig pitbull som hjälpte/tvingade mig att ta de 12 stegen. Det var ett helvete att tvingas se sig själv, be om förlåtelse för allt hemskt, och villkorslöst gottgöra allt som skadat andra. Men att få ur sig sina innersta hemligheter för min pitbull till sponsor var som att se troll spricka i solen. Rädslan för allt försvann. Det gjorde några vänner också. Men det är deras val.
Trodde att livets glädje var borta för alltid, men hälsan blev iaf bättre.
Det var det viktigaste beslut jag tagit. Hade så fel.
Livet ÄR bättre än nånsin efter 5 1/2 år utan alkohol. Det som varit viktigare än något annat ö h t i livet tänker jag aldrig på. Det finns inte ens som ett sug, är bara likgiltig. Eller usch - klorin, typ. Drick ni, bara jag slipper. Ungefär.
Jag är gladare, ledsnare, friskare. Jag njuter av sex, stå på läktaren och se mitt lag spela, skrattar hejdlöst, blir arg och ledsen men inte pga självömkan och framför allt - jag är ärlig. Och hatar verkligen lögner. När livet jävlas (det gör det ju ibland) kan jag spy ut det på ett möte.
Det som skulle bli en grå hemsk ökenvandring utan alkoholen blev nåt helt annat. Ett liv. Värt att leva. Och oändligt mycket bättre än alkistillvaron.
Och utan ”nya” vänner som vet exakt vad denna sjukdom handlar om och som aldrig tycker synd om mig, vet jag bara att jag hade fortsatt. Och då hade jag varit död. Det funkar. Faktiskt.
Det funkar.
Lycka till och hoppas att du vill en dag.

Ligger nog med runt någon promille, vanlig salongsfylla, kan inte ens gå in på vilka sjuka brott jag gjort mig skyldig till tack vare spriten, ingen framtid att se fram emot.

Jag dricker dock väldigt sparsamt, hårt men sparsamt, väldigt sällan.

Försök att se dig en framtid med barn och familj, gör något utav ditt liv min vän, du kommer att tacka dig själv i slutändan.

När du kommer hem från utekväll med polarna (6-7 öl) känner du att du MÅSTE ha i dig mer öl när du är hemma?
Du lyckas inte dricka 1L vatten och sedan lägga dig och sova?
Försök, försök, sluta dricka i din ensamhet.

Sedan att du vill må bra hela tiden, inte bara på fyllan, är nog något du kanske borde diskutera med en terapeut eller psykolog. Du kanske inte har större problem med alkohol i sig, utan mer din synpunkt på det hela. Försök prata med en terapeut.
Försök må bättre nykter.
Jobba på det.

Ta det på största allvar, du verkar ung. Jag LOVAR dig, om du fortsätter så som du gör just nu, kommer det INTE sluta positivt.
Det blir bara värre och värre. Det kan nog alla intyga.

Väx upp och skaffa dig ett liv, t.ex. med fru och barn. Då kommer du förhoppningsvis att sluta leka med demonen i flaskan och ägna dig åt mer väsentliga saker.

Själv dricker jag två flaskor vin i veckan. Inte en droppe mer. Så håller man demonen i schack och visar vem som bestämmer.

Tja i lagom mängder, ska man fråga en som tycker om att dricka, då är lagom mängd ZERO beers...
Gränsen vid farlig blir när man ställer den frågan...
Låter skittrist men sanningen är så bara...

Rök braj. Mycket nyttigare.

Tack för att du delade med dig av din historia, alla har sin...

Ta ett uppehåll tills du har hittat minst en ny grej som du tycker är kul.

Folköl då... Det går inte att byta alkohol mot maja. Inte alls samma receptorer.
Pregabalin är medicinen mot alkoholsug och avtändning. Jag gav lyrica till en hård heroinist på avtändning. Hon reste sig från badrummet och gick upp själv frisk. Men nu har jag aldrig varit rädd för att ge rejäla doser.
Jag har själv varit extremt illa ute. Bortom all räddning trodde jag. Så illa att jag tog höjd för psyket och tom döden. Lyrica räddade mig.
Sen var det till att trappa ut lyrican, vilket var plågsamt. Men det är bra för man kan sänka dosen långsamt. Ett mått som man delar i två delar, sen fyra, åtta osv. 1 till 2 veckor på samma dos innan man minskar.
Felet man gör med droger är att man tar dom varje dag mer och mer. Det ska maximalt bara vara till helgen. Inte mer än så. I veckorna måste man var ren, annars ska man inte syssla varken med alkohol eller annat.

Sprit är gött. Men prova att trappa ner med medvetenhet, ex om du brukar dricka 10 öl så dricker du 9 istället och tänker på att du vill trappa ner. Fortsätt tills du når en nivå som ej gör dig orolig.

Tja eftersom jag druckit ganska mycket genom åren och ändå fått mycket gjort så skippa starksprit och starköl. Kör på folköl och om du måste ha starkare kör vin med lägre procent alkohol och se för fan till att äta mat och pallra dig till gymmet en super tränad person kan dricka rätt mycket rätt ofta utan att varken dö eller bli bakis däremot är inte min kropp med på noterna längre så jag har lagt av men funkade rätt länge.....