Citat:
Ursprungligen postat av
CharlieR
Jag bryr mig inte det minsta lilla om hur socialnämnden ska skaffa underlag. Det är fullständigt rättsosäkert att låta domstolar besluta om tvångsåtgärder utan att adekvat underlag finns, oberoende av orsaken till att adekvat underlag saknas. Socialnämnden har bevisbördan, precis som åklagare har bevisbördan i brottmål. Någon annan ordning vore oacceptabel och skulle öppna upp för maktmissbruk. Inget system kan skydda alla barn.
I det här fallet så var inte felet att Kammarrätten beslutade att barnet skulle flyttas hem, utan att socialtjänsten inte följde upp orosanmälningar, lät föräldrarna styra hemflytten och så vidare. Socialtjänsten hade när som helst kunnat starta en ny utredning (och därmed kunnat kräva hembesök och så vidare) och de hade kunnat gå in i bostaden mot föräldrarnas vilja när föräldrarna nekade dem tillträde. Det avstod de från. Att skylla det här på rätten, när det står bortom alla tvivel att det är socialtjänsten som brustit, är helt absurt.
Ska massvis av andra föräldrar riskera att utsättas för maktmissbruk i ett rättsosäkert system, bara för att socialtjänsten inte gjort sitt jobb och socialnämnden inte utfört sitt politiska uppdrag? Nej.
Men det är ju lätt att säga att jag bryr mig inte om hur soc skaffar underlag.
I nästan samtliga ärenden så finns ju ett underlag. Nästan 100% av föräldrar som har sina barn placerade går ju med på att träffas och låta soc utreda.
Men så finns Rebecka och Patrik, som i Sten vägrar att kommunicera på något annat sätt än via brev. Vad menar du att handläggaren på socialtjänsten ska göra då? Hitta på?
Handläggare är ju bara människor, de kan inte med risk för livet tränga sig in i lägenheten eller tvinga föräldrar att svara på frågor.
Givetvis får soc inte använda inget underlag som metod. Finns inget underlag bör det tydligt framgå varför. Och i dessa fall tycker jag det är en variabel som förvaltningsrätterna bör ta hänsyn till.
Det må bli något rättslöst för föräldrarna. Men som det är nu blir det rättslöst för barnen. Och för mig är det värre.