Ni som får "road rage", vad är det som händer i skallen?

Hantverksjävlarna med sina Caddys gillar brake checka alla också för att visa hur manliga dom är.

Det är en fantastisk känsla!

Lite som att knulla och torrskita, en lagom dos road rage är en perfekt ventil för bra psykiskt mående!

Jag uppskattar att du har hängivit dig till den Mörka Sidan, även om jag kommer tycka att du är rövhatt

Audis panel plast utsöndrar väl något hormonstörande

Viktigt förtydligande, precis som att helvetet har olika grader, så har även den ädla konsten ”road rage” olika grader.

Jag ser inte mig själv som en uppviglare, jag startar aldrig en ”road rage” episod, däremot välkomnar jag den och omfamnar den när det sker.

Att veva ner rutan, räcka ut långfingret med några väl valda könsord åt en nervös medtrafikant som tränger sig, är oförstående kring vad höggerregeln eller ”blixtlåset” är för något, eller varför inte en psykosande kvinna bakom ratten med den blanka blicken i ögona som signalerar att hon kommer skita i allt och bara kör rakt ut i en trafikerad korsning på vinst och förlust, är som balsa för själen och balanserar din skalle för dagen som komma skall, lite utskriken frustration gör dig mer lugn och sansad efteråt, precis som ett gympass eller liknande.

Givetvis bör man iaktta vissa försiktighetsåtgärder, ”road rage” kan med fel mottagare innebära direkt livsfara, att börja brösta sig sig inom fel postnummerområde mot en kokssläde med 4 västbärande grabbar i kan innebära livsfara, så givetvis ska man aldrig agera helt spontant.

Ibland kan ett diskret, men tydligt, långfinger kliandes på ögonbrynet vid ett möte vara fantastiskt, extra givande är det när mottagaren ser fingret men inte hinner agera och kontra, du kan lugnt åka vidare men konstatera deras frustration i backspegeln, då mår man!

Det där. Jag får extrem road rage när jag ser en kvinlig (oftast väldigt snygg också) förare i åldern 19-30 göra något totalt ondskefullt och kallt i trafiken (bara unga tjejer som gjort det medvetet). Det är för mig värre än när nån blatte ska hävda sig på nåt sätt.

Sen får jag road rage över folk som bara inte kan acceptera att de var för långsama och att jag han före dem. Dessa personer gör sen oftast vårdslösa försök till omkörning eller något annat för att deras kuk är liten. Då brukar jag jaga personen lite, sen byter jag fil, kör om personen en gång till om det är säkert och går vidare i livet.

Har varit med om värre roidrage dock. Den killen skulle preja mig av vägen till alla försök för att jag höll skyltad hastighet och inte släppte förbi honom en isig vinter dag. Livrädd vill jag minnas att jag var, ca 1 år efter att jag fått lappen också.

Jag fick en släng av road rage när en 80+ gubbe i keps körandes en gammal SAAB 9-3 svängde vänster och korsade mitt körfält. Själv kom jag med motorcykel och hade kört rakt in i sidan på bilen om jag inte kört ut i mötande körfält.

Ja den har man varit med om förr. Fast jag har nån slags respekt för de äldre så brukar aldrig lägga mig på tutan utan kommenterar mest bara för mig själv och blir lite sur över att man måste panikbromsa för att farsans reaktionsförmåga till gaspedalen är som oförmågan att få stånd i den åldern.

Jag kan få road rage maximalt 1 eller 2 gånger om året. Då kör jag 5000 mil om året och enbart i Stockholm. Ni töntar som kör bil eller något annat trafikfordon (mc, moped, fyrhjuling etc) någon timme om dagen och får road rage hela tiden är bara patetiska.

Jag fick ett totalt hjärnsläpp när en bil låg precis bakom mig i flera timmar. Det hjälpte inte att byta fil eller att svänga av motorvägen, för att sedan köra tillbaka upp på motorvägen. Bilisten envisades med att ligga precis i röven på mig. Det här var en sådan tidpunkt när man knappt såg några andra bilar i trafiken.

Till slut fick jag ett totalt hjärnsläpp på motorvägen och ställde mig på bromsen tills bilen stod helt stilla. Bilen bakom tvärnitade så att det bara rök om däcken och lyckades stanna precis bakom mig. Jag lade i backen och och började backa och det gjorde också den andra bilen. Efter 5 minuters backande, så lade jag i driven och åkte iväg. Den andra bilen försvann och dök aldrig upp igen.

för några år sen var jag helt tokig i trafiken. men nu är jag lugn och sansad.
förstod att det handlade mer om stress på jobbet och hemma än att jag var arg för att någon gjorde lite misstag i trafiken.
när jag arbetade med mig egen stress försvann ilskan och stressen i trafiken.

Så du menar att du hade en bil bakom dig i "flera timmar" (alltså mer än två) i motorvägshastighet, vilket då borde röra sig om ca 30 mil? Den andre följde också efter dig när du svängde av motorvägen? Du kom inte på tanken att helt enkelt stanna och chilla lite 5-10 minuter och lösa problemet, istället för att ha en bil precis bakom i "flera timmar"?

Jag tror att din historia är helt tagen ur fantasin, frågan är i vilket syfte?