Citat:
Ursprungligen postat av
intermittentexplosivitet
Jag är helt övertygad om att det är kärnan i det hela - många är ganska marginaliserade när det kommer till andra sammanhang: ålderspensionärer, sjukpensionärer, sjukskrivna, arbetslösa, ensamstående etc. Exakt samma mekanismer i rörelse som på den yttersta vänsterkanten, BLM, HBTQ och så vidare - människan är ett socialt djur...
Ja så är det, helt klart.
Individerna som är ensamma, utstötta och utan dessa sammanhang kommer (tack vare att vi alla är djupkodade i hjärnan att vara sociala varelser) förr eller senare, medvetet eller omedvetet att söka den här tillhörigheten som resten av folket har och känner i sina familjer/vänner/barn/jobb på andra platser istället och enas kring något som de då ägnar sig åt eller följer för att få känna det här med tillhörighet och meningsfullhet, och på så sätt till varje pris undgå att känna det där andra djupt obehagliga som de annars gör inuti sin isolation där dom inte mår bra.
Är dom så svaga, sjuka och trasiga att dom inte kan säga ifrån eller ta egna vettiga beslut så är det mycket lätt att använda "skocken/skaran/medlemmarna" som sin förlängda arm i olika förehavanden.
Även om alla ledare inte kräver suicid eller att få andra grövre handlingar utförda åt sig (som Jones och Manson), utan kanske stannar vid kollektinsamlingar så är det ju mycket riktigt samma mekanismer som är i rörelse.
En ledare som säger något, osäkra ensamma människor sluter upp kring detta där de då finner sitt syfte och med den nyvunna känslan av att må bra stöttar därför helhjärtat sin/sina ledare för att själv känna mer och mer av det nyfunna välmåendet.
Ledaren har skocken i sin hand och dennes avsikter (alltså genuina avsikter, inte bara vad de säger sig stå för) med sin ledarroll och agenda avgör hurvida det hela är av godo eller ej.
Gör jag det här för min egen skull, eller samhällets/sektens/föreningens/lagets/framtida generationers m.m. väl...?