Skvaller om Sandra Beijer/"Niotillfem"

Jag trodde faktiskt inte att hon var gravid, dels för att hon och B bara varit tillsammans i drygt ett år och dels för att hon alltid skrivit att hon inte har någon stark barnlängtan och kunnat tänka sig ett liv utan barn. Blev därför väldigt förvånad av morgonens besked, och lite ledsen. Hennes blogg har varit lite som en fristad för mig som är lika gammal som SB och frivilligt barnlös, det har varit så skönt att inte behöva läsa om familjeliv, blöjbyten och annat därtill.
Kul för dem men mindre kul för mig, haha.

Såhär kommenterar en Helen i bloggen:

”Jag skriverdet många tänker men kanske inte vågar säga…slutet på en underbar era, den bästa bloggen. En blogg med en kvinna som lever ett annorlunda fritt liv…åhh Sandra det här är skämmigt men fäller nästan en tår när jag tänker på att den Sandran är borta . Var inte ALLS beredd på detta då du uttryckligen sagt att du inte söker ett mammaliv flera gånger i bloggen…”

Sandra svarar:

“jag tror inte alls många tänker så och du borde inte ha skrivit det. ”den sandran är borta” alltså vad i. Det är mitt liv vi pratar om.
har aldrig uttryckligen skrivit att jag inte söker ett mammaliv i bloggen. Att mitt liv inte har definierats av ett föräldraskap blir tydligen kortslutning i vissa huvuden och ni kan inte dra andra paralleller än svartvita. Nu orkar jag inte radera mer såna här slags kommentarer med lögner tagna ur luften. Håll er till flashback eller bloggbevakning. Kommentera aldrig mer igen tack.”

Bam!

Sorry men tycker det är så löjligt med folk som ska bli *besvikna* på detta

Men gud vad sjukt. Det normala är ändå att man vill ha barn och om du blir ledsen för det så tror jag faktiskt att du kanske ändå känner längst inuti att du också vill det.

Jag är genuint jätteglad för Sandra skull och är övertygad om att hon är och kommer vara så lycklig för det här beslutet. Hon gör helt rätt som tar nästa steg i livet och skaffar barn. Att vara tonåring hela livet är inget eftersträvansvärt.

Fast det är ju knepigt att se det som att hon "spär på myten", det är ju hennes liv och hennes beslut. Det är inte som att folk som vill ha barn skulle låta bli att skaffa barn för att bekräfta att det är ett fullgott alternativ att leva utan barn. Precis som du säger har hon aldrig kallat sig barnfri, och eftersom det är en rätt privat fråga huruvida man vill skaffa barn eller ej så har hon kanske inte varit öppen med eventuell barnlängtan. Det kan vara en tanke som har smugit sig på, det är ju inte ovanligt att man ändrar sig om grejer i livet.
Trist för dem som sett henne som en förebild, men det är ingen roll hon själv tagit på sig.

Men gud vad sjukt. Det normala är ändå att man vill ha barn och om du blir ledsen för det så tror jag faktiskt att du kanske ändå känner längst inuti att du också vill det.

Jag är genuint jätteglad för Sandra skull och är övertygad om att hon är och kommer vara så lycklig för det här beslutet. Hon gör helt rätt som tar nästa steg i livet och skaffar barn. Att vara tonåring hela livet är inget eftersträvansvärt.

Ah! En sann hobbypsykolog har talat! Självklart vill jag ha barn innerst inne för att jag uttrycker att det är lite tråkigt (för mig) att ännu en följer normen?

Om du tycker att Sandra på något sätt eftersträvat att "vara tonåring" fram tills dess att hon blev gravid får det stå för dig, det om något är väl sjukt.

Ja varför skulle du annars bry dig? Jag som har fem barn har läst hennes blogg med behållning. Även om jag såklart tyckt att det är sorgligt att hon missar det finaste, största och mest utvecklande i livet.

Men seriöst det har hon väl?

Alltså, hur många tonåringar skriver böcker och jobbar på TV-serier? Att leva som en tonåring är att bo hos sina föräldrar och leva på deras inkomst.

Det här handlar ju snarare om oförstående hur någon kan byta ut det (ur mitt och många andras perspektiv) drömliv som Sandra lever mot småbarnslivet. Säkert finns en och annan bitter person som är avundsjuk pga att hon önskar egna barn, men tror knappast det är en majoritet av de som "sörjer" hennes graviditet.

Man kan ju vända på det och anta att du är avundsjuk på barnfrias frihet och att de inte måste anpassa sitt schema efter barnen hela tiden.

Alltså, hur många tonåringar skriver böcker och jobbar på TV-serier? Att leva som en tonåring är att bo hos sina föräldrar och leva på deras inkomst.

Det här handlar ju snarare om oförstående hur någon kan byta ut det (ur mitt och många andras perspektiv) drömliv som Sandra lever mot småbarnslivet. Säkert finns en och annan bitter person som är avundsjuk pga att hon önskar egna barn, men tror knappast det är en majoritet av de som "sörjer" hennes graviditet.

Man kan ju vända på det och anta att du är avundsjuk på barnfrias frihet och att de inte måste anpassa sitt schema efter barnen hela tiden.

Eller hur!
Och det är ju inte direkt så att jag är ledsen på riktigt, utan det var mest ett konstaterande att bloggen såsom vi känt den antagligen nått sitt slut och något nytt kommer att komma.

Men som barnfri är det svårt att diskutera med personer som anser att skaffa barn är "meningen med livet" och om man inte väljer den vägen är ens liv bortkastat då man aldrig kommer att uppnå total lycka.