Intressanta reflektioner från en judisk man, som anser att han var indoktrinerad under uppväxten. Han växte upp med en ensidig bild av Israel-Palestina-konflikten men tvingades tänka om. Att en jude skriver en sådan här artikel i en stor amerikansk tidning, tror jag är sällsynt. Något håller på att hända mentalt.
Han beskriver bla judarnas extrema sammanhållning och segregationen i Israel..
https://www.washingtonpost.com/opinions/2021/05/20/israel-gaza-war-zionism-apartheid-injustice-pressure/
Det han beskriver är vad jag skulle kalla stamtänkande - ett livsnödvändigt stamtänkande.
Jag tror att stamtänkandet (både i Israel och Gaza) bidrar till den totala låsningen och det segdragna kriget. Stamtänkandet skapar en orubblig , djupt solidarisk grupp, men skapar samtidigt akut orättvisa. Att prioritera stammen är att bortpriotera alla andra, utanför stammen. Det är att leva med vissa fixerade värden (tex det judarna kallar traditioner), samtidigt som den moderna västvärlden fungerar på ett helt annat sätt.
Både israelerna och palestinierna är i otakt med samtiden och grupperna är nog mer lika än vad de vill erkänna. Någonstans har man samma j-a problem.. man lever i det förflutna.
Att be nutida svenskar identifiera sig med 3000 år gamla boplatser, skulle vara helt j-a absurt. Om man bad svenskar flytta tillbaka till "de gamla stammarnas trakter", skulle man bli utskrattad.
Vi har inget klassiskt stamtänkande kvar. Vi har vår solidaritet någon annanstans.
Att be en jude, en palestinier eller en amerikansk urinvånare göra samma sak, är däremot okontroversiellt. Dessa grupper har stamtänkandet kvar, på gott och ont..
Och när allt kommer omkring, är starka stammar urusla på att förhandla med varandra.