Är man för gammal för att få jobb efter 35 i Sverige?

Du har en viss poäng senare i ditt inlägg men att nästan inga företag anställer folk över 50 är skitsnack.

Jag skulle vilja påstå att det beror mycket på bransch och vilken erfarenhet man har. Inom sektorer där det är brist på folk som sjukvård, bygg och vissa specialiteter inom IT så spelar åldern ingen roll då det är så stor efterfrågan. Kvinnor över 40 är väldigt eftertraktade av arbetsgivare då de har krav på sig att ha en någorlunda jämn könsfördelning. De jag vet i den åldern kommer i princip på varenda intervju även om de inte har rätt bakgrund och de blir ofta spontant kontaktade. Det är knappast någon slump. Har man inte någon unik spetskompetens och är man och över 40 så är det rejält svårt att ens få till stånd en intervju i Stockholmsområdet såvida man inte har ett väldigt starkt CV där man haft chefspositioner eller varit anställd av någon högprofilerad arbetsgivare. Grupp- och avdelningschefer är ofta i åldern 30-40 och då svensken är konflikträdd så vill man nog inte ha några auktoritetsproblem. Sverige är världens märkligaste land i många avseenden.

Beror vilken bransch du jobbar i. Vård/omsorg är man typ aldrig för gammal (iallafall inte för vikarie jobb)

Ok puss på dig.

Beror väl på vilket kön man har.

Kvinnodominerade arbetsplatser diskriminerar män rent generellt.

Ditt inlägg är det som är problemet med vissa som dig då det grundar sig på fördomar generellt sett.

Har jobbat med alla generationer och det har inte med ålder att göra är min erfarenhet utan det ligger på individnivå hur personen är i jobbet.

Både ja och nej. Beror på många saker. Men du har ett delsvar i din egen trådstart. Se det fetade. Min erfarenhet är att man har satt sin personlighet ganska väl innan 30. Har du de uppräknade egenskaperna då, så kan du vara attraktiv långt upp i åldern. Inte minst borde du då ha skaffat dig en bra utbildning och ett bra arbete som du kan bygga på under resten av ditt arbetsliv.

Jag är själv 60+ och är attraktiv på arbetsmarknaden (inom en förvisso ganska snäv sektor). Jag har både blivit lite sämre och lite bättre sedan jag var 30. Sämre i och med att man tappar lite ork och driv trots allt, kanske en 10%. Bättre i och med att jag är mycket bättre socialt och "rundare" i kontakt med folk i svåra samtal. Större och bredare erfarenhet också.

Sedan gäller det ha lite tur också, och kontakter och referenser från folk man jobbat med tidigare och kan intyga att man är en bra person. Tur med hälsan också, givetvis.

Lycka till med jobbsökandet. Men som sagt, se till att ha rätt inställning till jobb och utbildning i unga år. Det kommer du att ha nytta av långt upp i åldern.

Som separat inlägg kan jag också säga att jag suttit med lite rekryteringar själv (jag är 60+) på senare tid.

Enklare jobb, där målet har varit att ta in folk med rätt personlighet som ska lära sig på arbetsplatsen och växa till bra medarbetare på sikt. Haft hundratals ansökningar på mejlen. Lagt dom i A(kandidater), B(kanske) och C(papperskorgen). Fördelning 5%, 10%, 85%.

Automatiskt så har det tagit runt 5 sekunder att placera alla över 50 bast i C-mappen.

Hade det däremot varit en specialisttjänst så hade inte ålder varit en faktor.

Nej

Och detta är ofta bättre för dig, ekonomiskt och utvecklingsmässigt, under förutsättning att du gillar området du arbetar inom.
.

Skulle säga att detta bättre för dig, ekonomiskt och utvecklingsmässigt, under förutsättning att du gillar området du arbetar inom.

Jag kan , av egen bitter erfarenhet, krasst konstatera att det är totalt omöjligt att få ett nytt arbete efter 45. Jag är högutbildad inom en bransch där det är vad jag skulle kalla en hyfsat jämn efterfrågan på arbetskraft. Men, trots goda meriter och god erfarenhet, har jag de sex senaste åren kommit på endast två intervjuer ( för sex respektive fem år sedan) och båda de gångerna gick de jobben till mycket yngre sökande med usla meriter och ingen jobberfarenhet inom yrket! Jag söker aktivt alla arbeten över hela Sverige inom mitt yrke-men TOTAL tystnad från alla arbetsgivare ( jag är nu över 55).
Så Reinfedts snack om att jobba till 75 är ett enda hån rakt i ansiktet! Ekonomin är på botten och jag är ekonomiskt helt beroende av att min äkta hälft har heltidsjobb, det är förnedrande!
Ärligt talat begriper jag inte varför ingen anställer oss som är över 50. Vi har massor av erfarenhet, visat god arbetsmoral, kommer garanterat inte att vara föräldrarlediga eller vabba. Vi är inte bakom flötet vad gäller arbetsuppgifter eller ny teknik. Vi borde vara de idealiska arbetstagarna. Istället går våra ansökningar direkt i papperskorgen. Varför?