Om man har spammat sönder en person man tyckte om

I ångest och fanskap.

Är rätt väg att be om ursäkt och kanske även uttrycka hur jävla missnöjd man är med sig själv och att det blev så.

Eller skall man bara låtsas vara glad och att man har något positivt att erbjuda.

... som om det tog bort problemet.

Skulle ha följt mitt hjärta 🙂

Jag tror inte du borde nämna om hur missnöjd man är med sig själv. Blir för mycket självömkan och lägger fokuset mer på dig. Utöver är det väl bara att chansa

Du verkar inte frisk. Skaffa lite stake och social kompetens!

Spammat sönder? Har du sms-bombat eller vad menar du?

Egentligen är vi dock två i det. (Problemet med att påtala det är ju dock att det bara är jag som har gjort fel i övrigt och jag förstår varför blocken kom även om jag inte känner att just jag förtjänade den. Blocken gjorde det bara svårare att fixa och lösa direkt.)

Hon ville inte tala om det först och blockade vilket gav all utdragen ångest och svårighet att veta hur man skulle fixa det vilket orsakade allt lidande och stress och till slut det pressade utfallet.
Och att jag var helt trasig sen när det återupprättades och gick fel direkt igen.

Blev såklart block på spammet med men den anser jag befogad, och ångesten sen är väl över hur jag själv fungerar. Önskar vi kunde pratat om det. Och om utveckling ifrån det.

Mörkare tankar förstår jag inte är rätt att ta upp.
Asperger och inte gjort mycket med livet på 20 år och första förälskelsen någonsin som nog rann över i kärlek för några dagar dock efter blocken. Frågor på det? Hade jag haft mer erfarenhet än en tioåring så visst men nu hade jag inte det.
Social media kan vi väl kalla det. Men ja, postat och sedan postat mer över att jag ångrade det jag postade och sedan ännu mer över att jag ångrade det och sedan ännu mer när det dog.

Det är väl kört nu men jag önskar det inte var och första vändan var nog reparerbar. Hatar det. Skitliv och skitasperger och skitkänslor. Fast känslor skall ju vara bra kan tyckas. Men kanske bättre om man typ båda delar dem och är där tillsammans.

då räcker det väl. gå vidare i livet. ännu fler ursäkter drar bara ut på eländet.

Du ska chilla ner och låta detta vila lite. Annars blir det som du går in i spam-läge igen.

Det kommer bli lättare för er båda om du ger det tid att lugna ner sig.

Har du gjort bort dig totalt utan att ni var djupare vänner så kan det vara kört.

Men om ni ses om 10 år igen kan det funka.

Går inte att säga.

Men. Chilla. Ner. För. Helvete!

Det är din ångest som driver detta i en ond spiral nu. Släpp skiten.

Tror nog att du skall ge fan i att kontakta den personen något mer. Bevisligen vill hon inte ha något mer med dig att göra.

Det är inte allvarligare än att du kanske gjort bort dig bara. Och det är knappast något att må dåligt över, det hör till livet. Se det som någonting du tagit lärdom av och nu vet du hur du kommer att må om du skulle göra det igen.

Att be om ursäkt tror jag inte på. Då är du ju först patetisk genom att vara klängig, sedan ÄNNU mer patetisk genom att be om ursäkt för det. Chilla lite, sluta vara så på och försök hålla humöret uppe. Det är det enda som möjligen kan funka.

Men första problemet är ju eller är i princip ett missförstånd (och eskalerade känslor och asperger.)

Andra är att känslorna inte var döda och att min hjärna var helt paj efter ett par veckors funderingar på det här. Det är väl att anse totalt gentemot hur mycket vänner vi var. Vi hade dock båda nytta och glädje av varandra.

Ångesten har ju redan pajat det.

Så jävla skit att jag förälskade mig under de här förutsättningarna och att det inte var mer nära och med någon man träffade och att det mättes av under tiden så att säga. Det kunde omöjligt ligga på samma nivå just då och det visste jag väl egentligen om det var ju bara att skiten fick springa iväg när den inte skulle för jag var naiv nybörjare och även sådana kan väl vilja och hoppas. (Vi hade mötts tidigare om det inte vore för att personen ingår ett förhållande en vända och jag ligger kvar med känslor och engagemang under tiden, vilket åtminstone utifrån nivån de nådde och hur paj det blev verkar ha straffat mig, var det mer måttligt och inte så stressigt så kanske inte.)
Fast även efter månader kommer det senaste ligga kvar och det gamla positiva vara bortglömt och ersatt med det och partnerskap är osannolikt. Än mer nu.