Hjälpa en ny (troligen bästa, ever) vän ur amfetaminmissbruk

Jag har fått mig en ny allra bästa vän här under COVID-19-tider. Man kan säga så här: både hon och jag (jag är man) var i total kris för ca. en månad sen. Jag hade åkt på ganska rejäl PTSD och hon var semi-hemlös och hade varit ute och ränt på gatorna i nästan två veckor då vi träffades. När jag träffade henne första gången kände jag att hon utstrålade någon form av energi som jag aldrig upplevt tidigare, och det var samma från mitt håll mot henne. Jag kände att hon är en väldigt bra person på ca. två sekunder.

För att göra en ganska kort historia kortare: när hon var hemma hos mig kände jag verkligen att jag inte är rädd för någonting egentligen, och via det hjälpte hon mig till självhjälp för att ta tjuren vid hornen kring PTSDn. Jag blev, mer eller mindre, av med min PTSD på 5-6 dagar. Jag tog tag i alltsammans.

Vi "höll på" med "sånt där" i ett par dagar, men jag sov i vardagsrummet redan efter tre dagar och vi konstaterade att vi är allra bästa vänner (det känns) och det har inte blivit något mer sova tillsammans ens, och jag tror det kommer förbli så för evigt.

Hur det än är så har hon hjälpt mig att gå från ett sönderstressat, utbränt vrak med PTSD till att jag kan börja jobba igen om kanske en vecka. Jag kämpade på med alla mina problem själv, och det gick framåt, men med henne gick det på ett huj. Hon har jobbat som socionom en gång i tiden (pratar inte gärna om det förflutna) och har ju rätt bra koll på ..."livet"...

Så, hon hjälpte mig extremt mycket. Nu ska jag hjälpa henne, så gott jag kan, att komma ur ett amfetamin-missbruk (sprutor). Hennes bakgrund är så att hon har haft subutex förr (vet inga detaljer), sen har hon haft "ADHD-medicin" på recept. Men blev av med det och började medicinera på egen hand. Samtidigt blev hon vräkt från ett boende och hamnade på ett sunkigt hotell där hon inte orkade vara då.

Jag lät henne bo hos mig ett tag, men det fungerade inte alls. Jag blev tvungen att kasta ut henne efter några veckor och det blev en ganska rejäl utskällning (där det är amfetaminet jag skäller på, tror jag iaf.). Min bedömning är att hon är en väldigt bra person, men hela det här tjackis-beteendet där hon inte har koll på: dagar, tid (knappt alls), planering (nästan icke-existerande) osv. osv. gör att det egentligen knappt finns något kvar som vänner (heller); om man ringer och säger: "Jag kommer till dig snart" och dyker upp 2-3 dagar senare, bara drar ut på kvällen och dyker upp två dagar senare. Tja... hon får väl göra det, men det känns varken som hon respekterar mig eller min tid då. Jag orkar inte vara vän med någon som håller på så, och hon har (så klart) inga riktiga vänner nu. Annat än mig (jag är kvar, än så länge).

Nu blev dealen att hon får komma hem till mig och ringa på när som helst. Men inte ringa mig, inga SMS osv. Hon dök upp (på natten, 03:30, typ, så klart) i förrgår. Jag var glad att hon var här, men kanske inte riktigt över tiden då hon dök upp. Hon höll mig vaken hela natten, vi hade skitkul och bra. Ett tag. Sen blir det ett rörigt kaosigt-tjackis-beteende och jag blir otroligt irriterad. Så pass att jag bara säger "Jag står inte ut med dig!!!". Det kan vi/jag hantera och det lugnar ner sig. Det hände kanske 6-7 gånger på 10-12 timmar.

B.la. b.la. vi skulle göra lite roliga saker på dagen var tanken. Jag går och handlar. När jag kommer tillbaka är hon på väg ut eftersom hon skulle kaosa iväg på första bästa saker, och allt det vi skulle göra ställdes in. Pang.

Hon skulle "bara" iväg och hämta lite saker, åka till någon affär och skulle komma tillbaka "idag". Enligt mina erfarenheter skulle hon då dyka upp 2-3 dagar senare. Och så bara räknar hon med att jag inte ska göra något annat och bara vänta på henne, eller något. Det funkar inte så. Jag har massor att göra och ska träffa kompisar idag (och i morgon) osv.

Så... det är klart jag blev lack. Och nu sa jag att hon får komma tillbaka och hälsa på igen, tidigast på måndag. Dealen är att hon bara ringer på oss mig. Är jag hemma, vaken, har tid osv. så får hon komma in. Sen eskalerade min irritation på hennes jobbiga tjackis-beteende och nu har jag ställt upp hennes saker (inte så mycket) på vinden och vill inte veta av henne på ett par veckor förrän det är lite bättre. Samtidigt ställer jag upp 24/7 om det är KRIS. Jag gör nästan vad som helst för henne, utom att förstöra mitt liv så jag mår dåligt. Dag efter dag. Det mår inte hon heller bra av.

Först då jag träffade henne var det bara "medicin" hon höll på med, hon skulle alltid fortsätta. Nu säger hon att hon bara vill ta sig ur det här så fort som möjligt. Så, det har onekligen gått framåt i alla fall.

Vad gör man i det här läget? Självmord är aktuellt, men knappast troligt. Och jag har sagt att hon MÅSTE höra av sig innan hon skulle göra något sånt dumt.

Det känns som jag gör rätt, och hon får välja mellan sin nya bästa vän (jag) och hennes (nu) ännu bättre vän (?) amfetamin. Jag har tänkt hjälpa henne att få det på recept igen (och har gjort ETT försök, failade), men det känns inte som det ens GÅR att hjälpa till med recept i nuläget.

Är det bara att försöka avvakta i några veckor? Hon står ut med att vara på hotellet nu och har boende som funkar åtminstone. Jag är iaf. beredd att gå all-in på att göra vad jag kan för att hjälpa henne ur det här: hon är den bästa vän jag någonsin haft, och såna ställer man upp för!

Tips från expertpanelerna här mottages gärna. Det ska gå vägen det här. Jag mår rätt bra nu och orkar massor.

Åk t Jula. Köp vandringsskor. Ryggsäck frukter vatten. Åk till fjället. Vandra massa mil.

Nej, det går inte hjälpa henne.

Nej

Man kan inte hjälpa en missbrukare, tyvärr. Du verkar för övrigt lite tjackig du med.

Är ingen expert men för jäsiken ni har nyss träffats å du tror att du kan "fixa" henne!

Hon verkar ingen vidare bra (flick)vän att hänga i granen.

Sen undrar jag hur sönderstressad utbränt vrak med PTSD kan fixas på 5-6 dagar, måste vara nå rekord. Näe.. ta å fixa ditt eget mående som inte är riktigt fixat innan du kan fixa till nån annan.

Jag skulle aldrig ta in nån hemlös/semi hemlös som jag hittat på gatan å inte känner, bara för att jag tycker synd om dom. Kan ju vara vem som helst man släpper in. Har inte dina föräldrar berättat vilka risker det finns? Eller trodde du att du skulle få ligga?

Givet din text är du 100% en missbrukare själv, eller grav psykos.

Så du har hittat en knarkartjej som sög din kuk en gång eller två och är nu ”bästa vänner”. Och nu känner du dig som en dörrmatta när du inte längre får något, men hon utnyttjar dig som sovplats och knarklya efter att ha sugit sig till affe på gatan.

Skönt att du är frisk från ptsd, verkar som att du är redo för ett strålande svenssonliv. Grattis.

Undersök IBOGA/ibogaine som behandlingsmetod. Har bekanta som har mycket goda erfarenhet från detta.

Man kan hela missbruket från roten, och bli totalt återställd och abstinensfri, om man är villig att göra jobbet. Skall vara mycket obehagligt men extremt effektivt.
Googla lite på det, och lycka till.

Intressant inblick i pundares liv självklart förstår man att allt handlar om knarket men att det är fascinerande ändå

Det första du/ni bör göra är att bli kvitt sprutorna så fort det går. Den där kicken man får av att skjuta tjack (droger öht) utvecklar ett beroende i sig. Jag har själv varit torsk på sprutor så jag vet hur det är och bara den där känslan att få sätta en nål i venen skapar ett beroende. Under längre uppehåll så har jag vid vissa tillfällen skjutit i mig vatten för att stilla begäret att få sticka mig och även "lekt" med blodet (suga upp och skjuta tillbaka)

Fokusera på att få bort sprutorna först och främst. När det känns bra så kan ni börja jobba på att få bort tjacket. Du kan förvänta dig mycket bråk och motgångar och det är viktigt att du inte lackar ur på henne de gånger hon faller tillbaka utan försök att vara förstående och visa att du stöder henne genom kampen.

Psykologsamtal kan vara till stor hjälp för henne. Går att söka via vårdcentral och då kommer man undan billigt och betalar endast patientavgiften, nackdelen är att det oftast är långa köer. Privat psykolog är dyrt men har fördelen att man får kontakt nästan omgående.

Det finns även stöd för dig som anhörig https://www.1177.se/sa-fungerar-vard...en-narstaende/
Sen tycker jag också att du bör göra dig medveten om medberoende. Läs lite här https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/...rs-berattelse/

Hade hellre gjort mej kvitt tjackhoran. Ingen tid i världen hade fått mej att vilja kämpa för det där "förhållandet". Dom har nyss träffats å då under narkotiska former samt att dom båda verkar ha psykisk ohälsa att ta itu med, var för sej!

Fast å andra sidan så verkar inte han ha nå vänner å inte hon heller, så dom kanske passar varandra.

Jag hoppas att inte TS har nå barn. Har man sånt taskigt omdöme att ta hem nån från gatan som förmodligen följer med vem som helst å gör vad som helst för tak över huvudet å dyker upp när hon vill å kan ta dygn... skulle jag ta vårdnaden av på en gång.

Å TS bör även kolla så att han inte blivit smittad. Usch! Vad desperata folk det verkar finnas.

Hej , fint att hjälpa människor. Men denna människa vill inte ha hjälp, jag talar från egen erfarenhet och såna människor ska man hålla sig långt borta ifrån.

Antingen så kommer du själv börja knarka med henne , eller så kommer hon svika dig eller göra dig illa på något sätt.

Alla, verkligen alla brudar som jag träffat som knarkar stimulanter säger exakt samma saker "det är min medicin, jag hanterar det så bra, ingen annan kan hantera det men det kan jag".

Sen inser de att de tappat kontrollen , får panik, skiten kommer alltid tas ut på dig eller den som är närmast så att säga.

Bråk och konflikter är vad du bäddar för.

Lycka till.

PS du kan inte "bli av" med PTSD bara sådär.

Har själv varit tjackis och mitt råd är att du klipper kontakten och går vidare i livet.

Ingen mening att vara vän med någon i aktivt missbruk då det aldrig kommer bli bättre.

Du kommer inte kunna få henne att sluta. Sorry men det är sanningen.

Finns bara misär i slutet av stigen du vandrar på.