Varför utgår kvinnor alltid från sig själva vid diskussioner?

Spillade skattekronor om du nöjer dig med lösrykta åsikter från SR och blandar begrepp. eller "läste du" men skippade allt forskningsförberdande och blev utbränd istället för examen?

sen "finns" i stort ingenting på google , det är en indexeringstjänst.

Kvinnor på Relationer och Samlevnad gör alltid detta har jag märkt

Jag instämmer helt att även detta överenstämmer med hurdan kvinnan är och beter sig, att det ingår i hennes intresse och att det ligger i hennes natur. När jag beskrev de positiva aspekterna förnekade jag inte de negativa. Att kvinnor kan vara varma och relationsfokuserade utesluter inte att kvinnor kan vara manipulativa och självcentrerade. Denna tråd hade inte funnits annars.

Mina teorier ligger i att vi förnekar de könsskillnader som råder, allt på beskostnad av att det ständigt ska eftersträvas jämställdhet och "lika" värde inom allt. Kvinnor är hypergama i sin natur, rådande samhälle har skapat "slit och släng"-relationer. Liksom dig är jag enig och finner det djupt olyckligt att det ser ut på detta vis. Kvinnor har alltid haft makten vad gäller val av partner, men det är löjligt idag. Jag har förståelse för att alla vill ha den optimala mannen eller kvinnan i sitt liv, men aldrig förr har så många känt sig ensamma och så negativt inställda till motsatt kön. Redan som unga intalas flickor och kvinnor att de är offer för allt, att de hela tiden förtjänar bättre, att de aldrig tas på allvar. Varför hyllar vi inte och stärker kvinnor istället för att betinga dem med offermentalitet? Det som görs idag stjälper mer än att hjälpa. Jag är inte emot att människor ska vara jämställda i vissa avseenden men det går inte inom alla områden. Det är detta som rådande samhällsklimat har skapat, att intala kvinnor att de kan vara precis som män. Det stämmer ju inte. Varför inte bara bejaka sitt egna kön, lära sig sina styrkor och svagheter? Det finns en anledning till varför män drar sig mer mot teknik och naturvetenskapliga ämnen medan kvinnor vill i större mån arbeta med människor, där omhändertagande och relationsskapande är viktigt.

Vi vet från förr att unga är relativt insiktslösa och kvinnor är mer lättpåverkade än män rent generellt. Hur många kvinnor kan reflektera varför de föredrar en ideologi framför en annan? Hur många kan motivera ideologin de följer? Hur många kan sedan på ett sakligt sätt framföra sina ståndpunkter? Ytterst få. Hur många av dessa kvinnor intresserar sig för att lösa alla dessa problem som de beklagar sig över, oavsett magnitud på problemet? Ännu färre. Kvinnor följer de normer som finns, det är riskabelt att avvika eftersom det kostar socialt kapital och status. Givetvis finns det alltid undantag men den stora massan verkar sällan reflektera över varför. De har fått andras åsikter, tankar och ståndpunkter presenterade och följer slaviskt därefter utan någon form av självreflektion.

Idag tillskriver vi kvinnor och andra (minoritets)grupper mer värde än vad som egentligen borde göras. Det blir en imbalans. Inga parter blir lyckliga långsiktigt. Ifrågasätter man dessutom rådande samhällsnormer blir man stämplad som diverse -ism termer, avviker man från åsiktskorridoren blir man lynchad. Det blir ingen saklig debatt där vi kan lösa problem, istället blir det en olycklig röra där kvinnor hela tiden eftersträvar det bättre utan att veta varför och utan att inse när de ska sluta. Detta resulterar i att män inte orkar och blir missunsamma. För hur många orkar stötta detta hela vägen?

Alla kvinnor är inte onda, alla kvinnor är inte hemska, alla kvinnor vill inte alla män illa. När en övervägande majoritet, i vart fall den majoritet som syns och hörs mest förespråkar det insiktslösa beteendet utan att ta ansvar polariseras det mer och mer.

Vad gäller känslor, förnekar jag inte att när män får känslor är dessa känslor djupa. Kvinnor har lättare att få känslor, de är affektiva av en anledning. När kvinnor inte upplever att de värdesätts och får ut det de vill ha av sin relation, avslutas den. Vad kvinnan upplever och vad som faktiskt sker är inte alltid detsamma. För män, generellt, tar det tid att få djupa känslor men när de väl fås är de ofta mycket lojala (inte alltid men ofta). När män är otrogna är det ofta rent sexuellt, ofta har det inget med känslor att göra. När kvinnor är otrogna är det ytterst sällan det är rent sexuellt, en kvinna är aldrig otrogen om inte hon upplever att något saknas i hennes relation. När en kvinna väljer att lämna en relation, har det tagit slut för henne långt tid innan hon lämnar den. Det råder inte samma lojalitet, att det inte gör det beror på att vi matar kvinnor med att byta upp sig, att förskjuta ansvaret på mannen. Annars hade hon inte föreslagit en skilsmässa, flyttat ut, gjort slut eller varit otrogen. (Jag tar våld i nära relation i beaktande här, så ingen tar illa vid sig).

Mäns psykiska ohälsa ska absolut tas på allvar och alla faktorer ska beaktas. Det är inte toxisk maskulinitet som är den största faran, det är just att vi skapar en enorm polarisation där vi förnekar våra skillnader. Att påbörja med att allt är pga normer och sociala konstruktioner hjälper inte nämnvärt. Varken män eller kvinnor mår bra av att sudda bort de vi är. Jag tror det är där utmaningen ligger. Låt detta samhälle förfalla och låt denna rådande dekadens och ideologi förfalla med.

Kanske är jag naiv, kanske har jag svårt att acceptera en viss del av det du säger men jag vill gärna tro att kvinnor inte alltid låtsats och är manipulativa. Dock förnekar jag inte att kvinnor är det mer öppet och i högre utsräckning idag. Jag vill tillbaka till den tid då båda män och kvinnor uppskattade varandra trots deras skillnader, där relationer höll och där kvinnan inte eftersträvade att bli mer lik mannen... Kanske romantiserar jag allt?

Ingen förnekar att det existerar könsskillnader, du argumenterar mot en halmdocka. Snarare handlar det om att dekonstruera föreställningen om den kristna dualistiska synen på kön; där samhället skapar hierarkier utifrån kön, vilket styr förväntningar och delegering av uppgifter utan att beakta individens frihet.

Du gör ju samma sak, genom att dalta med de totalt avmaskuliniserade gnällspikarna i tråden.

Jag tror att du syftar på det Jordan Peterson kallar för Gender Paradox. Det finns dock skäl att problematisera Petersons påstående. Statistiken visar på att svenska kvinnor i allt högre utsträckning väljer naturvetenskapliga utbildningar. Idag är 30% av alla civilingenjörer mellan 25-29 år kvinnor, och vi ser en ständig ökning. Att Sverige har de mest generösa socialförsäkringarna i världen (och att vi självskattar oss i W.V.S. som det mest jämställda landet) betyder inte nödvändigtvis att vi de facto är det mest jämställda landet. Politik och kultur styr till viss del vilka yrken som förknippas som maskulina respektive feminina.

Ett sådant argument insinuerar att män som grupp skulle vara mer kritiskt tänkande och mer bildade. Sanningen är väl den att de flesta män som kvinnor är högst mediokra intellektuellt och ofta okritiska. Du överskattar mäns (som grupp) intelligens.

Inte alls, det har nästan alltid med känslor att göra. Män kan vara otrogna av olika skäl, men det beror nästan uteslutande på destruktivitet (negativ självbild eller ångestdämpning), osäkerhet, behov av snabb bekräftelse eller önskan att bli sedd, konflikträdsla (en inre önskan att lämna relationen), åldersrelaterat (medelålderskris).

Det är visserligen sant att kvinnans emancipation har resulterat i att en stor grupp män nu lever ensamma, har låg utbildning och mår dåligt. Vi ser också en förskjutning beträffande maskulinitet och femininitet, där en stor grupp män införlivat närmast kvinnliga beteenden. Den egentliga frågan är om det är ett resultat av kulturmarxismen som högern påstår, vilket jag inte tror, utan snarare att gruppens (mäns) förlorade privilegier, makt; genom att kvinnan inte längre är beroende av mannen ekonomiskt, och att hon inte längre behöver anpassa sig själv; sin roll och sitt liv för att ge sken av att mannen besitter vissa kvaliteter som inte finns eller fanns från första början, utan är en chimär till följd av kvinnans underkastelse.

Rick.Blaine, tack för mycket tänkvärda och intressanta tankar. Jag ska reflektera kring dem och återkomma med ett svar.

Egocentrism och tolkningsföreträde. Det är oftast kvinnor som hävdar att det kvinnliga könet äger rätten till empati. Vilket är en lögn eller dålig självkännedom - ett verktyg som gärna används flitigt.

Det vet både kvinnor och män att så inte är fallet. Empati är inte bundet till kön, däremot kan den empatiska förmågan skilja sig mellan könen. Det är väl ofta det som åsyftas och negativiseras. Empati är ju inte enbart affektivt, inte heller är den affektiva empatin enbart bundet till kvinnor. Kanske däri problemet ligger?

Tolkningsföreträde är väl inget nytt, dock har vi inte anmärkt på det som det görs idag. Det som görs idag är att vi värderar personernas åsikter högre per automatik, oavsett vilket nonsens de hävdar. Att någon har mer insyn eller mer information eftersom denna person har upplevt en viss situation är ju inget som folk höjer ögonbrynen för. Det märkliga är att vi tillskriver utsagor som kan vara högst subjektiva och anekdotiska som absoluta sanningar, det hjälper tolkningsföreträde till med idag.

Vad gäller egocentrismen finns den enligt mig av naturliga skäl, det sociala samspelet och statusen som kvinnor eftersträvar att bibehålla och således skydda (ofta till vilket pris som helst) påverkar enormt mycket. Det är djupt inrotat i kvinnor, annars hade kvinnor inte heller varit hypergama som en konsekvens.

Män upplevs i högre grad som hot av kvinnor än det egna könet. Lite liknande med bögar som kan uppleva straighta som mer hotfulla och farliga än bögar. Detta leder till att en premiss i argumentkedjan för dem själva blir, att "man bara kan utgå från sig själv", för annars "vågar dom inte säga någonting". Omvänt så är män i högre grad mer buffliga och okänsliga och drar på med argument som har premisser som typ är "detta är allmängiltigt"/"gäller för alla" trots att det inte är det egentligen. Hela den här grejen är åtminstone delvis socialt konstruerat tyvärr, men undantag finns och det är på gruppnivå givetvis.

Kvinnor hanterar törnar mot egot mer sällan med aggression än vad män gör, och aggression (som inte leder till direkta angrepp) är mer socialt acceperat än vad t.ex. orkeslöshet/värdelöshetskänslor är. Orkeslöshet/värdelöshetskänslor leder till "låg arbetskapacitet" och är ungefär det värsta som finns enligt samhället/världens normsystem.

Det anedoktiska är sammanhängande med de sociala, och kvinnor är mer socialt tänkande än vad män är, på gruppnivå, massa undantag existerar givetvis.

Jag tror inte någonting av det har så mycket mer narcissism att göra egentligen. Iaf inte sådan narcissism som är direkt skadlig individuellt/kollektivt.

(Om mitt inlägg var obegripligt eller värdelöst beror det på att jag är onykter)

@Sapiosexual det finns ett ganska enkelt svar på din ursprungliga fråga.

I stora drag handlar det om att kvinnor är känslomässiga varelser men det är inte män i samma utsträckning. Det är därför oftare så att män kan hänvisa till statistik, siffror osv på ett annat sätt samt prata om saker i mer tekniska termer. Kvinnor föredrar att istället prata om saker från ett känslomässigt perspektiv.

Sedan får man inte glömma bort att i hela världen är det alltid "kvinnorna" som har fördel vad gäller det sexuella planet. Dom väljer partner, dom väljer vem dom vill ha sex med. Män har sex med kvinnor som tillåter det, där tillfälle ges etc. För inte tala om att det alltid är hanen som ska uppvakta honan i djurriket.

Själv undviker jag alla diskussioner som rör relationer och samlevnad, jag avskyr det området då det alltid blir förpestat av en massa eget tyckande, icke faktabaserade diskussioner plus att folk alltid ska blanda in en massa egna erfarenheter och göra det till någon slags regel som sedan förklara varför det gäller för alla.

Och det gör inte männen på Flashback menar du?

Sedan så är ju du expert på att utgå från dig själv och dina egna åsikter i varenda ett av dina inlägg. Du skriver alltid som att det du upplever och det du tycker (som många gånger gränsar till vanföreställningar), det är sanningen och alla andra tycker likadant.

Det är bara att ta choklad och rosor-tråden som exempel, den minns jag klart och tydligt att du skrev en hel novell i och listade upp alla möjliga tänkbara förslag på vad som enligt dig hade varit den ultimata dejten. Det var inte direkt det som tråden handlade om.

Men ja, jag fattar poängen med tråden, är man en narcissist av det manliga könet och med konservativa värderingar så går det jättebra att utgå ifrån sig själv precis hela tiden.

Är man däremot bara en kvinna som rättar till/bemöter felaktiga påståenden (många gånger skriva om kvinnor av män) så heter det att man utgår från sig själv och då är det ett himla konstigt kvinnligt fenomen och ämne som bör föras upp till diskussion ? :-(

Det var där jag var inne när jag fick suget efter att skapa en tråd om ämnet. Det var underhållande.

Ah den klassiska, "ah men durrå". Vad gäller män på FB så står det även om det, tråden berörde dock kvinnor inte män. Du får mer än gärna starta en tråd om män, finns säkert många kvinnliga intressenter som vill spy galla ihop med dig. Jag har nämligen ingen förhoppning om att den tråden blir läsvärd.


Det bör man vara? Vem annars ska utgå från mig? Du förstår dock inte premissen för denna diskussion. Jag särskiljer på när jag startar ett inlägg eller besvarar trådar som berör mina erfarenheter, upplevelser och livshändelser, då utgår jag från mig själv. När jag istället vill diskutera ett ämne utgår jag inte från mina subjektiva upplevelser utan från min kunskap, jag försöker med andra ord hålla den på nivån som efterfrågas. Vad jag känner, upplever och har erfarit är inte nödvändigtvis relevant för diskussionen. Mina anekdotiska händelser tillför sällan något av värde i en saklig diskussion.

Ingen tvingar dig eller anser att du bör tycka det jag tycker. Det är något du tolkar in. Varken i denna tråd, andra trådar eller i livet som helhet tycker ALLA likadant som mig. Inte heller har jag ansett att ALLA bör göra det. Jag blir inte kränkt eller upprörd om någon motsätter sig det jag presenterar. Det väcker snarare mitt intresse, ibland håller jag med men många gånger inte. Det är poängen med att ha en diskussion, att utforska ett ämne. Medhåll är inte nödvändigtvis syftet.


Vänligen hänvisa till tråden, jag skrev två eller tre inlägg. Du får mer än gärna citera inläggen. Inget av dem hade med mig att göra. Ett av inläggen poängterade att köp av ros/rosor var överflödigt, det andra var ett svar till en annan användare som undrade över rosors betydelse med avseende på färg och antal. På vilket sätt utgick jag från mig?


Behöver man vara en man för att påpeka ett beteende hos kvinnor? Är det enbart narcissister som får ifrågasätta beteenden? Konservativa värderingar har jag, det stämmer. Det nuvarande dekadenta samhället faller mig inte i smaken. Är det enbart män som får förespråka konservatism enligt dig? Jag är nämligen varken man eller narcissist, du lyckades pricka in konservativa värderingar så helt hopplöst var det inte. 1/3 rätt, bättre lycka nästa gång.


Varför känner du ett behov av att korrigera det andra upplever? Att bemöta min upplevelse eller andras för den delen har välkomnats. Ytterst få som bemödar sig att göra det. De flesta kvinnor känner snarare ett behov av att motbevisa det jag beskriver snarare än att bemöta. Det ironiska är att de gör det med fenomenet jag beskriver. De känner ett behov av att hävda sig som kvinnor och tar illa vid sig. Det ses det i samtliga inlägg i tråden. Inga namn nämnda men vissa kvinnliga användare går ju till och med ned på nivån av nedvärderande tillmälen. Att kvinnor tar så illa vid sig och reagerar affektivt visar ju enbart att de relaterar till fenomenet, men alltid i negativ bemärkelse. Det är intressant att kvinnor känner sig kollektivt kritiserade så fort deras kön nämns.


Utöver det kan du börja med att läsa tråden om du har för avsikt att diskutera. Är dock smickrad att du hängivet följer mina inlägg och behåller dem i minnet. Ingenstans har jag hävdat att jag inte gör detta, jag gör det för all del också. Det står redan med i två inlägg i denna tråd. Jag kan dock fortfarande uppvisa ett beteende och samtidigt vara kritisk mot den. Kan inte du? För det verkar som att det leder till syntax error hos dig.