https://kvartal.se/artiklar/vit-mela...sczNxtg4RxkR0Q
De har alltså lyckas få fram en hel bok på den här tesen som sannolikt inte underbyggs på något annat vis än deras åsikter och västerlandshatiska sinnelag. Att dessa två kan försörja sig på att skriva sånt här är rätt bedrövligt. Detta är modern humanioraforskning. Man kan riktigt utläsa mellan varje stavelse hur han njuter i fulla drag av utvecklingen och hur hans försmådda tonårsjag får sin ilska kanaliserad 35 år efter det att hans hat mot svensken slog rot i honom. En motbjudande liten människa är han allt.
Men vad säger ni om hans tes, lider Sverige och svenskarna av "vit melankoli"? Visst finns det en stor sorg över att Sverige och den svenska kulturen går förlorad till miljoner inflyttade som inte har något med den att göra och vars avsikt inte i någon utsträckning är att anpassa sig? Att det skulle ha strikt med vithet att göra tror jag är fel.
Citat:
Vår analys och diagnos av den svenska vithetens nuvarande tillstånd är att den lider av vad vi konceptualiserar som en vit melankoli. Detta melankoliska tillstånd har uppstått på grund av den upplevda förlusten av såväl det gamla, vita Sverige som det goda, solidariska Sverige. Å ena sidan känner många att det gamla Sverige – som för inte särskilt länge sedan var påtagligt vitt – just nu är på väg att försvinna för alltid. Å andra sidan upplever många samtidigt att Sverige som progressiv nation, det vill säga det ”goda Sverige”, också är på väg att försvinna bort. I båda dessa fall upplevs Sverige som ”hotat” av närvaron av icke-vita som både har förstört nationens homogenitet och åtminstone indirekt fört Sverigedemokraterna in i riksdagen.
Citat:
Det är just kraften i denna dubbla bindning av att en gång i tiden både ha upplevts som världens vitaste och mest rasrena nation och som världens mest progressiva och antirasistiska land som producerar alla dessa skenbart motsägelsefulla och paradoxala känslor och reaktioner som kännetecknar dagens Sverige. Det nuvarande tillståndet av vit melankoli gör det samtidigt nära nog omöjligt att dekonstruera den svenska vitheten och omvandla svenskheten till något som även icke-vita till fullo kan inlemmas i och accepteras inom.
De har alltså lyckas få fram en hel bok på den här tesen som sannolikt inte underbyggs på något annat vis än deras åsikter och västerlandshatiska sinnelag. Att dessa två kan försörja sig på att skriva sånt här är rätt bedrövligt. Detta är modern humanioraforskning. Man kan riktigt utläsa mellan varje stavelse hur han njuter i fulla drag av utvecklingen och hur hans försmådda tonårsjag får sin ilska kanaliserad 35 år efter det att hans hat mot svensken slog rot i honom. En motbjudande liten människa är han allt.
Men vad säger ni om hans tes, lider Sverige och svenskarna av "vit melankoli"? Visst finns det en stor sorg över att Sverige och den svenska kulturen går förlorad till miljoner inflyttade som inte har något med den att göra och vars avsikt inte i någon utsträckning är att anpassa sig? Att det skulle ha strikt med vithet att göra tror jag är fel.
