Citat:
Ursprungligen postat av
outoftheblue
Jo, jag menar bara att det personliga lidandet är större än bara det att hållas inlåst och vara misstänkt. Är man skyldig får man väl tåla besväret, och då är man dessutom förberedd på att det kan hända, men är man oskyldig och ovetandes om att en förundersökning pågår förlorar man så mycket mer än bara sin frihet.
Det beror lite på hur man lever förstås, hur mycket personliga saker man har liggandes framme, som hemliga dagböcker, personliga brev, känsligt jobbrelaterat material kanske, allt sådant man inte skulle vilja lämna någon annan ensam med, och så tvingas man kanske be någon kollega eller skvallertant till granne ta hand om post, blommor, soppåsen, rädda grädden i kylskåpet och allt sånt. Dessutom ökar inbrottsrisken för en bostad som står tom. Det är kanske inte så bara att gå tillbaka till sitt normala liv när man släpps efter 9 månader. Tänk alla förberedelser man skulle behöva göra om man planerade åka bort motsvarande tid.
Och falskanmälaren går naturligtvis fri, för ingen kan bevisa att hon inte blev våldtagen.
Nu gäller tråden iofs förtalsmålet, inte häktningen, men även förtalet baserat på falskanklagelserna gjorde det svårt för mannen att våga vistas i hemmet. Man drivs bort från hemmets trygga vrå av falskanmälande giftiga typer som sen inte ger sig utan fortsätter med att sprida förtal med samma anklagelser om och om igen.
Får se om samhället har vett att reagera eller om hon klarar sig undan den här gången med.
Självklart drabbas en oskyldig hårdare än en skyldig - just därför att det inte handlar om konsekvens av egna handlingar.
Grejen med häktning är dock att när den sker så VET man inte om personen är skyldig eller oskyldig, utan det är för att utreda som personen häktas.
Jag kan hålla med om att falska anmälningar bör straffas hårdare än idag -- dock kommer ändå problemet med häktade och sedan släppta kvarstå, eftersom en anmälan och en misstanke inte innebär att det i slutändan blir ett åtal. Bevisen måste räcka dit. Om någon är att betrakta som skyldig eller inte går inte att veta förrän utredningen endera visat att bevisen inte räcker/alternativt personen visas vara oskyldig eller dom har fallit.
När det gäller främst sexualbrott kommer dessutom svårigheten kvarstå med att avgöra om det är en falsk anmälan, en felaktig anmälan eller anmälan där bevisen inte räcker fram. Det är ju tre olika saker varav endast en är straffbelagd.
Edit
Jag skulle också gärna se att i de fall där en person avförs från en utredning och inte är misstänkt så skall det kunna klargöras tydligt att det handlar om en oskyldig och inte en person som p g a teknikaliteter eller bevisfråga går loss trots eventuell skuld. Det är dock inte en helt enkel diskussion det heller.
Edit2
När det gäller återgång till sitt normal liv efter nio månader så är det nog ingen som klarar det utan vissa problem.
Inte bara för vad som skett på utsidan, utan för att så lång tids inlåsning på de villkor som råder i ett häkte är mentalt nedbrytande.
Under min tid på häkte har jag träffat på EN person som klarade ett års häktestid (med fulla restriktioner) utan att påverkas. Den personen blev däremot starkt personlighetsförändrad när denne gick ut på anstalt och fick börja interagera med andra under friare formen - vilket
jag menar i sig var ett tecken på skadan som isoleringen gav.