Citat:
Jag vet. Och han borde kunna lagen långt bättre än jag. Men ändå...
Detta är, som jag uppfattar lagen, vad som är straffbart.
– Att utpeka någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt.
– Att lämna uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning.
«Det är hur uttalandet subjektivt sett kan uppfattas när det förmedlas som är det avgörande om ett brott föreligger.»
Andra stycket i 1§ (BrB 5 kap.) öppnar dock för att sanningshalten kan ha betydelse.
– Varför skulle EA "vara skyldig" att förtala PA?
– När är det "med hänsyn till omständigheterna försvarligt" att förtala någon?
– Hur bevisar man att en aklagelse är sann när den prövats av rättsväsendet och inte lett till åtal?
Om jag uppfattar GL korrekt så faller hans argumentation för att EA inte ska dömas för grovt förtal när hon i hans ögon förlorat den trovärdighet som han ansåg att hon hade. Innan han själv blev anklagad för våldtäkt av EA. Vad han baserade det på när han skrev "Jag anser mig ha anledning att utgå från att försvaret kommer att kunna visa att de uppgifter som hon lämnade om målsäganden var sanna." vet jag inte.
Kan det visas att EA våldtagits i det som förtalsmålet gäller så borde det väl också kunna utgöra underlag för att förundersökningen mot PA återupptas? Några sådana signaler har jag inte uppfattat.
Jag tror inte att GLs skrifter hade kunnat rädda EA från att dömas för grovt förtal. Jämför t.ex. domen mot CW.
–
«Eftersom det inte ansågs försvarligt att lämna uppgiften prövade tingsrätten aldrig uppgiftens sanningshalt. Att en uppgift är sann är alltså inte tillräckligt för att göra det försvarligt att sprida den.»Det kan ha betydelse om en uppgift är sann eller inte. Men det är inte vad som är fokus i förtalslagstiftningen.
https://atlasadvokater.com/var-gar-egentligen-gransen-for-fortal/
Detta är, som jag uppfattar lagen, vad som är straffbart.
– Att utpeka någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt.
– Att lämna uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning.
«Det är hur uttalandet subjektivt sett kan uppfattas när det förmedlas som är det avgörande om ett brott föreligger.»
Andra stycket i 1§ (BrB 5 kap.) öppnar dock för att sanningshalten kan ha betydelse.
1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.Om det ska kunna åberopas blir det några följdfrågor.
Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.
https://lagen.nu/1962:700#K5
– Varför skulle EA "vara skyldig" att förtala PA?
– När är det "med hänsyn till omständigheterna försvarligt" att förtala någon?
– Hur bevisar man att en aklagelse är sann när den prövats av rättsväsendet och inte lett till åtal?
Om jag uppfattar GL korrekt så faller hans argumentation för att EA inte ska dömas för grovt förtal när hon i hans ögon förlorat den trovärdighet som han ansåg att hon hade. Innan han själv blev anklagad för våldtäkt av EA. Vad han baserade det på när han skrev "Jag anser mig ha anledning att utgå från att försvaret kommer att kunna visa att de uppgifter som hon lämnade om målsäganden var sanna." vet jag inte.
Kan det visas att EA våldtagits i det som förtalsmålet gäller så borde det väl också kunna utgöra underlag för att förundersökningen mot PA återupptas? Några sådana signaler har jag inte uppfattat.
Jag tror inte att GLs skrifter hade kunnat rädda EA från att dömas för grovt förtal. Jämför t.ex. domen mot CW.
–
Det är just andra stycket som Lambertz riktar in sig på, det handlar alltså om försvarlighetsbedömningen. HD har i NJA 2014 s. 808 uttalat att vid försvarlighetsbedömningen så ska man utgå ifrån att uppgiften som lämnas är sann.
Citat:
Vid bedömningen av om det var försvarligt att lämna en uppgift ska man i princip bortse från om den är sann eller om den som lämnat uppgiften hade skälig grund för den. Man bör således, för att inte påverkas av kännedom om uppgiftens sanningshalt, vid prövningen utgå från att uppgiften är sann.
När det kommer till sanningshalten så är inte kravet detsamma som i ett brottmål, det är tillräckligt att man hade skälig grund för att tro att den är sann. Att en domstol skulle säga att en kvinna som uppger sig ha blivit utsatt för en våldtäkt inte har skälig grund för att tro att så var fallet har jag mycket svårt att se framför mig om inte annat talar emot uppgiften.
Lambertz huvudargument är att en brottsling har framkallat beskyllningen genom sitt brottsliga agerande och det ska därför anses vara försvarligt att sprida uppgiften om brottet. Han har hittat stöd för den tolkningen i en lagkommentar till brottsbalken. En förutsättning för att kunna göra den bedömningen är dock att man redan i försvarlighetsbedömningen prövar sanningshalten i uppgiften, det går alltså emot det nuvarande rättsläget.
Det är inte ett dåligt resonemang även om jag inte personligen köper det.
Går man på Lambertz linje utan att pröva sanningshalten i samband med försvarlighetsbedömningen så skulle det innebära att det nästan alltid är försvarligt att beskylla någon för en våldtäkt. Det skulle alltså inte fungera. Det är därför Lambertz lägger ner så mycket energi på den delen.
Lambertz ändrade inställning rör som du är inne på inte hans bedömning om utsatta kvinnor har rätt att berätta om vem som våldtog dem utan att han i det här fallet inte längre tror att kvinnan kan visa att så är fallet.
Att man frias i ett förtalsmål behöver inte innebära att målsäganden behöver dömas för brott. Det finns ett stort spelrum mellan att ha skälig grund för att tro att något har skett och att bevisa det bortom rimligt tvivel.
__________________
Senast redigerad av Iknowafewthings 2021-04-16 kl. 10:00.
Senast redigerad av Iknowafewthings 2021-04-16 kl. 10:00.
