Citat:
Ursprungligen postat av
WbZV
De frireligiösa minns kanske till och med tiden innan SD kom in i riksdagen och blev massmedias nya hackkyckling. Innan dess var det KD som ständigt hatades. Deras ledare luktade bajs och väljarna var lågintelligenta bondtölpar värda varje journalists förakt. Gillade man inte att homosexuella par skulle adoptera barn från Afrika så skulle man rullas i tjära och fjäder eller något sådant.
Det kan i det här samanhanget vara intressant att notera att det var det socialkonservativa centerpartiet som genom valsamverkan hjälpte KD in i riksdagen. Dessa två partier hade ju en likartad syn på många frågor, och man diskuterade till och med ett samgående.
Ännu längre tillbaka var det moderaterna, eller högerpartiet som Palme ofta kallade dem även efter namnbytet, som var den svenska politikens paria. När den första borgerliga regeringen skulle bildas 1976 fördes det långa diskussioner om huruvida moderaterna var tillräckligt rumsrena för att kunna sitta med i en borgerlig regering.
Moderaterna var dessutom fräcka nog att kräva finansminsterposten. Gösta Bohman fick till slut bli "ekonomiminister" en påhittad ministerpost utan makt, medan folkpartisten Ingemar Mundebo som "budgetminister" fick det reella ansvaret för statens finanser.
Citat:
Ursprungligen postat av
WbZV
Lågintelligenta bondtölpar må de vara, men likväl strävsamma människor som inte lämnar ifrån sig sitt hus när förra ägaren bankar på dörren. Var gillar de svaga ledare? I Knutby?
Misstänker att Ebba är mer representativ för de frireligiösa än du och jag.
Starka ledare i all ära, men underskatta inte snällismens betydelse inom den svenska frikyrkorörelsen.