Hur märker ni att en person har Aspergers syndrom?

En fråga eller flera då på kul..
Har du honom som något slags husdjur, men möjligtvis med sexuellt samspel med då?
Tänker lite på att du nämner att han inte verkar ha något känsloliv och kvinnor brukar ju vilja ha någon slags bekräftelse att de finns till.. och kvinnor brukar ju vanligtvis vilja ha sällskap till maten när de äter om de ändå är tillsammans med någon.
Är det måhända så att du har tagit honom in i ditt liv för att du har svårt att hitta någon.. vad blir det intressanta i tillvaron med din sambo?
Undersökningsobjekt?

Gissar att jag är ett gräns tillfälle själv till autism, alltså är det inte ett problem för mig, att vi i 'kör i två olika spår' så och säga. Jag har inte själv någon nämnvärd bekräftelsesbehov, bara över för mig själv. Men ja, det är inte lätt och hitta rätt, och lättare blir det inte med åldern. Retrospektivt kan jag bara komma på två personer, som kunna ha varit något. Den första var en italiensk kille från Milano, på tåget mot Marseille. Tyvärr hade vi för kort tid och utvexla kontakt information. Den andra var upptagen med två barn. Jag skulle inte kalla han för ett husdjur, vi delar inte säng, den delar jag med hunden. Jag tror min sambo har nått sin max kapacitet, när det kommer till interaktion med andra människor. Förbedringar har han gjort, men jag skulle önska mer. Men ser glasset som halvfullt'.

Intressant inlägg.. ähm hum..
Det låter lite som utifrån flera grejer här att du liksom redan vet vad en aspie är och därmed kan dra alla över en o samma kam generellt sett.. och att du liksom har lite svårt att ta på allvar att de kan vara såsom vissa påstår om en del av dem.
Dessutom lär du inte vara vidare intresserad att läsa på om ämnet utan här har du skrivit av dig bara och därmed bekräftat dig själv genom att göra dig hörd, lite som ett microkändisskap av att ha sina 15 minuter i rampljuset.
Utifrån din beskrivning tycker jag inte att den person du beskriver verkar vara en asperger eftersom denna person långt från verkar vara högfungerande utan snarare har en grövre form av autismstörning. Helt enkelt är det bara att du tror dig veta att det måste vara en aspie utifrån din fördomsfulla attityd som det osar gott om!

Apropå att säga idiotsaker rakt ut,.. inser du inte att det faktiskt är likadant med att hålla på och ge gliringar såsom det där med att äta ketchup med spaghetti.

Utan att kolla din inläggshistorik så tror jag att du är av typen som sätter upp en bild av en grupp individer och lägger ett generellt fördomsfullt omdöme om dem utan att ens bry dig om att kolla upp nyanser och skillnader. Ungefär som att kalla alla muslimer för kamelryttare etc

Svarar du så för att det inte anses politiskt korrekt att skriva så som Pyramida skrev?
Om Pyramida istället skrivit följande; en del av dem brukar ha en bristande förståelse osv.. hade du bättre kunnat hålla med om påstående i sådana fall?

Det kanske inte är lika vanligt förekommande idag som förr i tiden att träffa på individer med ovanstående beskrivna egenskaper, men utifall du skulle göra det, hur tror du att du skulle uppfatta dem?

I verkligheten så kan en del med asperger etc ha inslag utav ovanstående, men i nyanser som kanske inte träffar rakt på som i beskrivningen ovan.

Jag kan berätta att jag själv hade tydliga inslag av ovannämnda beskrivning när jag gick i högstadiet och ett tag till innan jag skärpte till mig. Men så växte jag upp också lite i en dysfunktionell familj, var mobbad i skolan med mera så det gjorde ju inte saker o ting bättre i det stora hela.
Så här i efterhand kan det kännas lite pinsamt att jag inte duschade var o varannan dag i högstadiet enär jag fick kommentarer om att jag luktade illa etc. Tvättade håret gjorde jag inte heller oftare än en gång i veckan.. faktum är att jag i mitt eget fall fokuserade in mig mera i en slags fantasi värld som gjorde sitt till att jag inte var uppmärksam på dessa brister såsom så kallade normala människor är. ..bristande kroppsspråk har jag ibland fått höra om långt in i vuxen ålder.

Ibland undrar jag om jag själv med add-diagnos, inte har asperger syndrom. Jag fokuserar djupt på olika frågor. Jag har svårt med det sociala, blir ofta nervös i större sällskap.

Men har en stor inlevelseförmåga, empati, förstår ironi och sarkasm på next-level nivå.

Så länge det inte blir sjukligt och så, så är det bara en personlighetstyp som inte passar in i vissa sammanhang.

Jag definierar mig inte i diagnoser. Men så klart om det blir ett allvarligt problem med det, då kan man ju utforska och söka hjälp.

Men man brukar ju säga att asperger gränsar till autism. Och där känner jag inte igen mig, men jag har vänner som är det.

1) Vad är egentligen töntigt, är inte det ett begrepp som man växer ifrån att tycka om andra beroende på social mognad etc när man blir lite äldre, så hur gammal är du själv då apropå?

Jag skulle själv exempelvis kunna beskriva följande saker som töntiga framlagda rent hyptetiskt alltså:
Att sitta och glo på tv kvällarna i ända efter jobbet och att ha ätit hemma innan sängdags
Att hålla på och skrika heja klack ramsor etc på t,ex fotbollsmatcher och i allmänhet därav vara muppig och dricka en massa öl och bete sig därefter efter matchen..
Att hålla sig med enkel gammal hobbybil som aldrig gjort sig bemärkelsevärd annat än att det är en nostalgi tripp, samma sak med gamla mopeder etc.

2) Att mest bara umgås med familjen tror jag faktiskt är något som de flesta upplever sig göra när de bildat familj och har småbarn och bägge föräldrarna jobbar etc. Därav prioriteras familjekontakter, släktträffar med mera samt att besöka sina egna föräldrar och låter de få umgås med barnbarn etc. När barnen väl blivit lite större och har bättre förmåga att klara sig själva, så tror jag att det kan bli lite mera tid för att umgås med vänner utanför familjen.

Att umgås mycket med vänner är vad ungdomar gör och unga vuxna som inte riktigt planterat sig med ett riktigt förhållande ännu samt sådana som skillt sig etc.

I övrigt kan det vara en indikation förstås när en ensam person inte verkar ha några vänner, men måste inte bero på autism/asperger etc. Det kan likaväl bero på andra psykosociala orsaker.

Sedan var det då det du beskriver; ev med personer som samlas runt ett visst projekt: Detta känns något diffust.. vad för typ projekt åsyftar du på i så fall?

3) Här däremot kan jag håll med dig i stora drag..

4) Låter mera som en beskrivning utav en narcissistisk person; förvisso kan även de med autism/aspie egenskaper ha narcissistiska tendenser, men inte alltid förekommande.

5) Kan likaväl vara en otålmodig AD/HD typ som har svårt att ta till sig långa/längre utlägg pga att dennes hjärna mestadels har så mycket snurr med tankar och överhopp i hjärnan.

6) Här har du faktiskt gett en något korrekt bra beskrivning såsom i 3)

Nej det har inget med pk att göra. Att du inte du duschade innebär inte att det är ett kännetecken för asp. Det beror snarare på din situation. När man är barn är det föräldrarnas sak att hjälpa barnen med hygienen och lära dem. Att dom ofta har ett bristande kroppsspråk har aldrig påstått det skulle jag säga är vanligt men alla har inte det.

Jag var tydligen i arshberger riskzone.
Jag är logiskt överlägsen

Har träffat en. men jag verkar inte riktigt finnas i hans värld. Han kunde inte så mycket men han trodde det .

Det är svårt att definiera sig själv, och på flashback när 90 procent har asperger här. Det var ett skämt, jag har ingen aning om det stämmer. Om du förstod skämtet, så har du i alla fall inte autism. Apropå autism, det finns vissa moderatorer som jag skulle vilja mer fråga om det, och deras personliga erfarenheter av det. Men, men det var ett "skämt". : )

Totalt motsatt min sambo, allt rullar på samlande band, i schema, dag ut, dag in, allt görs rutinmässigt..

Det är väldigt svårt att säga hur man är om man har aspergers. Folk kan ha väldigt olika problematik. Därför hatar jag när folk säger att alla har alla symptom. Det är ju helt enkelt inte möjligt. Så alla saker folk säger att aspies har, kan en annan inte ha.

T ex förstår inte ironi och har inte humor. Är jag inte jättesjuk har jag alltid humor. Det är så jag ens överlever. Ironi använder jag och försöker inte överanvända.

Fast nu går tråden på sådant som syns. Mycket kan man ju ha dolt så ingen annan ser det. Jag går ju inte runt och får sammanbrott för att ALLT stressar mig. Jag får medicin och sedan har jag alltid en timeout på kvällen så att hjärnan inte ska krascha. Sådant syns ju inte när man är ute på stan.

Däremot har jag saker som att jag har blicken på det som intresserar mig. Dvs kollar överallt och folk gör ofta inte så. Och att hinder i min väg blir som medativa utmaningar, ett par stegs balanserande på en halvhög grej som alla går runt. Konstiga kläder.

Men alla har ju inte det beteendet.

Går inte att koka ner till beteenden alla har. På vissa syns det helt enkelt mer och vissa kan man inte ens ana att de har aspergers om man inte lär känna dem.

Sedan finns det generella saker som man kan ha vid andra tillstånd. Är man dåligt duschad och har fula kläder kanske man har en depression eller knarkar.

Jag har en aspergerkompis som aldrig knarkar men han har haschögon till vardags. Hoppas polisen aldrig tar honom. Andra aspergare kan ha en annan blick, vanligt med blickavvikelse, men som jag sa, alla har inte detta.

Jag undrar också lite vad som är meningen med att dela upp olika personlighetsdrag i diagnoser?. Saknar relevant kunskap men ADHD, ADD, Asberger, GADD osv. verkar i mina ögon enbart vara olika delar av ett mer avancerat spektrum som vi kallar för personlighet. Kan någon förklara varför vi delar upp detta i olika diagnoser?