Citat:
Ursprungligen postat av
Kalmar2004
Vi hade den brittiska mutationen i hela familjen utom en person (2 vuxna och 2 barn - en vuxen blev inte sjuk) och dessutom hade vi besök under "karantänen" i hemmet av 1 annan vuxen och 1 barn som också var sjuka.
Personen som inte blev sjuk testade sig 3 gånger under en tvåveckorsperiod - alla var negativa.
Personen som inte blev sjuk har dessutom testat sig 2 gånger innan under pandemin med negativt resultat.
Med tanke på hur milda symtom vi andra hade (jag hade lätt feber nattetid i 2-3 dagar och inga förkylningssymtom) så gissar jag på att personen som inte blev sjuk redan haft det innan men inte märkt av det.
Jag läste någonstans att sannolikheten för att familjemedlemmar ska smittas om en person i familjen är sjuk, är endast 20 procent, förutom för en partner - där är den 40 procent (som också är en låg siffra med tanke på den intimitet som partners normalt delar).
Visst kan dom ha haft det innan, utan att testa sig. Men blir man sjuk på riktigt, så söker man ju vård - och får diagnosen.
Jag har börjat luta åt, att det måste finnas en stark genetisk komponent i det här. En eller flera gener som ger ett starkt skydd. Det finns uppenbart mycket få av de generna bland indianer och negrer, medelmånga i Sydeuropa, och många i den nordeuropeiska befolkningen. Det är mycket möjligt att det rör sig om den neanderthalgenen som redan identifierats. Även i en kärnfamilj, kan t.ex. mamman ha genen, pappan inte - och de flesta av barnen ha ärvt den från modern. Dessutom blir Sveriges familjestatistik skev, eftersom vi har så många styvfamiljer. D.v.s. ingen annan i familjen behöver vara släkt med den vuxne personen som är sjuk. Och då är det ju inte så konstigt, om de inte smittas.